Publicerad: 2010-03-02 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-25 13:03
Den rödgröna oppositionen vill ta fem miljarder kronor från Vattenfalls vinst för att skapa en fond för riskkapital till produktion av ny miljöteknik.
Fonden skulle enligt Peter Eriksson, Miljöpartiets ena språkrör, kunna ge upp till 5 000 nya jobb inom tre år. Men utöver detta, gör det ju också att Sverige långsiktigt blir starkare och mer konkurrenskraftigt när det gäller ny miljöteknologi, menar Peter Eriksson.
På 1970-talet var det energiområdet som behövde riskkapital. Man ville rädda Sverige ur det energielände som oljekrisen förebådade.
Aldrig, vare sig förr eller senare i modern tid, har så mycket pengar satsats på mediokra, utsiktslösa och dåliga projekt. Och nu är vi där igen, fast på miljöteknikområdet. Men det är klart, varken Peter Eriksson, Maria Wetterstrand, Mona Sahlin eller Lars Ohly var med då. En uppskattning av befintligt statligt kapital för investeringar i nya tekniker visar att det redan nu bör finnas avsevärda summor avsatta för så kallade nya idéer och nya tekniker. En stor majoritet av dessa nya blir inte uthålligt marknadskraftiga eller kommer ens så långt att de klarar en marknadsintroduktion. Några av dem kommer givetvis att bli de stjärnskott som vi alla vill finna och understödja under deras första stapplande steg, men nyckeln till affärsmässig framgång beror till en mycket stor del på den så kallade entreprenörens förmåga, inte i så stor grad som många tycks tro, på ökad tillgång av offentligt kapital.
Men i så fall, för att vaska fram dessa stjärnskott, behöver vi väl satsa på en mängd olika nya idéer och nya företag. Jo det förstås, men som sagt, här finns redan i dag relativt god tillgång till offentligt riskkapital. Det finns bland annat hos Almi, Industrifonden, sjätte AP-fonden, kk-stiftelsen, Vinnova, Innovationsbron, Energimyndigheten, länsstyrelser, Landsting, universitetens holdingbolag med flera regionala och lokala aktörer.
Om vi till detta lägger mängden befintliga privata investerare med goda affärsnäsor, som brukar gå in tillsammans med offentliga investerare i lovande projekt, så framstår inte situationen som särskilt kritisk för den "nya miljöteknik" som oppositionen tror sig kunna locka fram med hjälp av fem extra miljarder. Inte mer än en av de fem vore rimligt att tillföra de redan befintliga offentliga aktörerna - om pengarna uttaxeras. Merparten borde gå till att stärka grundläggande teknisk och naturvetenskaplig forskning.
Att värna och utveckla forskningen är egentligen det enda sättet att långsiktigt försvara Sveriges position som en vetenskapligt, tekniskt och affärsmässigt högtstående nation. Förslaget om de nya fem miljarderna är ett bra exempel på en övertro på vad pengar kan åstadkomma. Kapital från det vinstrika men "olydiga" Vattenfall ska ge ny miljöteknik och 5 000 nya jobb inom en treårsperiod. Smaka på det. Just det, det är ju val inom ett knappt år, och då duger det förstås inte att komma dragande med grundläggande forskning. Nåväl, låt dig inte bedras.
Björn Westerstrandh
fil dr med lång erfarenhet av offentligt stöd till ny teknik
UNT 2/3 2010