Publicerad: 2010-09-04 00:00
Ingen går längre fri från riskerna för arbetslöshet eller att sakna rätt utbildning och kunskaper för att kunna klara av de jobb som står till buds. Det gäller inte bara du själv, utan också dem omkring dig: din fru/man, dina barn, syskon, andra nära släktingar och vänner.
De snabba förändringarna i näringsliv och förvaltning gör att det är få förunnat att klara ett mer än 40-årigt arbetsliv med bara grundskola och gymnasium som grund.
Det här är ingen nyhet. Redan 1973 lyfte TCO i en uppmärksammad rapport fram behovet av ökad vuxenutbildning och återkommande utbildning. Sedan dess har socialdemokratiska regeringar sett till att betydande resurser har avsatts för kommunal vuxenutbildning och särskilda program för kompetensutveckling i arbetslivet. Det viktigaste och mest konstruktiva stöd som samhället kunnat ge många löntagare som blivit av med jobbet har varit en arbetsmarknadsutbildning som förbättrat deras möjligheter att få arbete. Facken har samtidigt ihärdigt drivit krav på ökad kompetensutveckling för alla anställda.
De här aktiva åtgärderna har inte bara varit till nytta för löntagarna utan också för företagen. De behöver fortlöpande kunna få tillgång till kunnig och kompetent arbetskraft för att klara konkurrensen. Samtidigt klarar de inte att själva investera i annat än det som behövs för sin egen pågående verksamhet.
Samhällets insatser för att se till att de som söker arbete har de kunskaper som arbetsgivarna behöver och söker minskar således inte bara arbetslösheten, utan stärker också den svenska konkurrensförmågan och den ekonomiska tillväxten.
Ändå har den borgerliga alliansen under den gångna mandatperioden lagt om politiken i motsatt riktning. Arbetsmarknadsutbildningen minskade med 63 procent mellan 2006 och 2009, och vuxenutbildningen med 21 procent. Folkpartiledaren, som basar över utbildningsfrågorna, är ensidigt intresserad av ungdomsskolan och äldre sökande diskrimineras vid antagning till högskolan.
I arbetsmarknadspolitiken har all kraft lagts på en enda passiv åtgärd – att sänka ersättningen till de arbetslösa för att de ska bli mer aktiva arbetssökande. Arbetslöshetsersättningen har sänkts, och de arbetslösa har dessutom undantagits från den borgerliga alliansens skattesänkningar.
Men om man inte har de kunskaper och den kompetens som arbetsgivarna söker för att utföra de jobb som finns, så får man inget arbete hur aktivt man än försöker och hur låg lön man än skulle vara beredd att acceptera. Och när skillnaderna ökar mellan vad de arbetssökande har att erbjuda och vad arbetsgivarna har behov av, så växer den strukturella arbetslösheten för varje år som går.
I dagens samhälle måste kompetensförsörjningen stå i centrum för både tillväxtpolitiken och arbetsmarknadspolitiken.
Varken ekonomisk tillväxt, hög sysselsättning eller god livskvalitet kan bygga på sänkta lönekostnader och skattesänkningar för enkla jobb. Arbetsmarknadspolitiken måste bli utbildnings- och omställningsinriktad.
Samtidigt behöver studiefinansieringsmöjligheterna för vuxna förbättras. Att bygga system som gör att vuxna kan lämna jobb och yrkeskarriärer som stagnerat är en viktig välfärds- och tillväxtfråga.
Om Sverige fortsätter att avstå från tillräckliga investeringar i kunskaps- och kompetensutveckling för de många löntagare som lagt grundskola och gymnasium bakom sig, så går Sverige en dyster framtid till mötes. Därför behöver Sverige återgå till en arbetsmarknadspolitik inriktad på omställning och kompetensutveckling. Satsningarna på vuxenutbildning och återkommande utbildning för alla löntagare behöver öka igen. Därför behöver Sverige få en rödgrön regering i höst.
Knut Rexed
medlem i TCO
Carina Nilsson
medlem i LO
Anders Hellman
medlem i Unionen
Margita Andersson
fd regionchef SIF
Anders Gustafsson
medlem i ST
Lena Hartwig
medlem i ST
Larus Jonsson
medlem i ST
Carl Lindberg
fd ombudsman TCO
Jan-Åke Carlsson
medlem i Unionen
UNT 4/9 2010