I en replik angående neddragningar på Akademiska sjukhuset svarar Björn Ragnarsson och Lennart Person att patientsäkerheten inte kommer att påverkas negativt och att sjukhuset fortsätter att utvecklas.
Vad detta betyder får vi inte veta och vi anar att det inte finns besked att ge. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Man påstår att fokus för ett högspecialiserat universitetssjukhus måste vara ”behandlingar/operationer”. Vid utbrott av infektionssjukdomar inom Akademiska sjukhuset hotas denna verksamhet i grunden. Eftersom omvärldsspaning är viktig för framtidens sjukvård undrar vi om Björn Ragnarsson och Lennart Persson tittade åt annat håll när hela väldens blickar riktades mot infektionssjukdomarna?
Alla samtidsanalyser visar att vården av patienter med infektionssjukdomar utgör en allt större del av den samlade slutenvården och att det har skett en volymmässig ökning det senaste decenniet. Infektionsdiagnoserna ökar med omkring 10 procent årligen, oavsett klinik.
Trots det anser sjukhus- och klinikledningen att utvecklande av vården sker genom neddragning av den centrala infektionssjukvården och förordar att fler patienter vårdas på andra kliniker med konsultstöd från infektionsläkare. Enligt vår logik, som stöds av förnuftiga kollegor i hela världen, är det tvärtom. I dag och imorgon innebär en utveckling av sjukvården en aktiv och målmedveten uppbyggnad av infektionssjukvården och inte en nedmontering.
Vi har sagt det förut och vi säger det igen. En utbyggd infektionsverksamhet är central inom ett sjukhus. Genom att identifiera och isolera de patienter som är smittsamma i influensa, vinterkräksjuka, eller av infektioner orsakade av antibiotikaresistenta bakterier kan en välfungerande infektionsklinik hålla övriga sjukhuset rent och få mer högteknologisk verksamhet att fortsätta fungera.
Inser man hur den förändrade demografin med många äldre kommer att påverka framtidens sjukvård på Akademiska sjukhuset? Det finns inget som antyder det i det undflyende, till intet förpliktande och politiskt korrekta repliken. John Stuart Mill formulerade på 1800-talet ”största möjliga lycka för största möjliga antal människor”.
Denna bärande tanke för den vård vi alla betalar till och har ansvar för verkar Lennart Persson och Björn Ragnarsson ha missat och premierar i stället dyr sjukvård till ett fåtal. Fokus skall ligga på ”behandlingar/operationer” vilket enligt dem ger en utveckling av vården. Teknikutveckling är bra, men teknikhybris är farligt. Sjukhusledningens övertro på teknik resulterar i en nedmontering av den grundläggande infektionssjukvården.
Vi vill att politiker och sjukhusledningen ger tydliga svar. Var och hur ska vi behandla övertaliga patienter efter den 1 februari 2013? När skall sjukhusledningen agera för att hindra vidare avveckling? När kommer den politiska ledningen att inse vilket förfall men påtvingar Akademiska sjukhuset? Och återigen, vilka patienter ska vi låta bli att behandla? Vid sidan av avvecklingen av infektionsvården sker även neddragning av vårdplatser på andra kliniker. Det redan ansträngda platsläget för sjukhuset kommer att bli värre och mot det hjälper inte politiskt korrekta paroller. Om vi inte har rätt till vårdplatser har vi åtminstone rätt att få svar.
Länets invånare måste förstå att detta rör sig om avveckling, inte utveckling. Vi ställer frågan hur länge ledningen kommer att kunna begå övergrepp på sjukhuset, patienterna och inte minst sig själva.
Då landstinget går med ekonomiskt överkott måste det vara sjukhusledningens plikt att värna om sjukhuset och kräva ökade resurser. Det är också dags för befolkningen i Uppsala län att ställa frågan om de som driver Akademiska sjukhuset mot ruinens brant är lämpliga att få fortsatt förtroende nästa gång man går till valurnorna.
Björn Olsen
professor, Infektionskliniken
Erik Salaneck
specialistläkare, Infektionskliniken
Akademiska Sjukhuset
UNT 21/12 2012