Publicerad: 2009-11-30 13:31, senaste uppdaterad: 2010-04-14 03:04
I dag 30 november träffar statsminister Fredrik Reinfeldt (M) ledarna för världens största kommunistdiktatur. Detta är ett ypperligt tillfälle att börja ställa krav, i stället för att tiga eller att i förbigående beröra frågan om de brott som regimen begår mot sitt eget folk. Det är dags att agera.
Fortfarande existerar varken yttrande- eller trosfrihet i Kina. Den kinesiska regimen avrättar flest fångar i världen. De statskontrollerade medierna hjälper regimen att förfölja oliktänkande och styr all den information som når invånarna. Alla tempel, kyrkor och trossamfund som tillåts är kontrollerade av kommunistpartiet.
Allt för länge har frågan om människorättskränkningarna i Kina hamnat i skymundan på den politiska dagordningen. Affärer först, mänskliga rättigheter sedan. Frågan är varför man väljer att använda detta "diplomatiska" förhållningssätt?
Samvetsfångar skickas till arbetsläger samtidigt som nya investeringar görs. Var finns vårt demokratiska samvete när vi tycker det är okej att bedriva affärer - utan att ställa krav på att Kinas regering ska följa FN:s konvention om mänskliga rättigheter? En sak som sällan eller aldrig berörs är alla de arbetsläger som finns runt om i Kina. The Laogai Research Foundation har hittills kartlagt 1422 arbetsläger i Kina där det beräknas sitta 3-6 miljoner fångar. Samvetsfångarna är bland annat dissidenter, människorättsadvokater, Falun Gong- utövare, kristna, uigurer, mongoler och tibetaner.
Alla dessa miljontals samvetsfångar sänds dit utan rättegång och får utstå tortyr och slavarbete. Det helvete på jorden som dessa människor får utstå är bortom vår föreställningsförmåga.
Flertalet av de produkter som tillverkas i dessa arbetsläger expoteras, bland annat till Europa, och hittills har 256 arbetsläger hittats som är registrerade som företag. Vidare har det framkommit omfattande bevis som pekar mot att det sker en omfattande organstöld från Falun Gong-utövare.
Vi har alla sett bilderna från upploppen i Tibet och Xinjiang, där vi åter igen blir påminda om det brutala förhållningsätt som diktaturen har och vilka lögner de är beredda att sprida för att rädda ansiktet.
Dessa bilder når dock inte fram till kineserna. Bristen på informationsfrihet skadar framväxten av ett friare samhälle. Den oberoende tv-stationen NTDTV sände ocensurerade nyheter om bland annat Kina till hela Asien, inklusive fastlandskina.
Precis innan Peking-OS dog signalen. Reportrar utan gränser har bekräftat genom egna efterforskningar att det var påtryckningar från den kinesiska regimen som ledde till att det franska satellitföretaget Eutelsat klippte av denna källa till fri och sanningsenlig information för kineserna. Massakern vid himmelska fridens torg 1989 var en väckarklocka. För en kort stund vaknade omvärlden upp och sanktioner infördes för att markera att detta inte accepterades. Dock har ingen markant förbättring skett, utan brotten pågår fortfarande. Oskyldiga människor lider fortfarande. Och vi tiger.
Sverige behöver som ordförandeland i EU öppet lyfta frågan om mänskliga rättigheter. Våga ställa krav! Visa att Sverige och EU inte accepterar tortyr, fängslanden utan rättegång och slavarbete. Det är vårt gemensamma ansvar. Petra Lindberg
ordförande, Supporting Human Rights in China (SHRIC)
www.shric.org
Mahinur Hazanova
ordförande, Svenska Uigur kommittén
Shinjilt Khered
sekreterare Södra Mongoliets Mänskliga Rättighets Fond
Chowa Choo
ordförande, Svenska föreningen för Falun Dafa
Lennart Sacrédeus
riksdagsman (KD), f d europaparlamentariker
Lhaksam Tsering
ordförande, Tibetan Community in Sweden