Publicerad: 2010-12-05 00:00
REPLIK. Hans Ellegren skriver i sin motreplik (UNT 5/11) att det krävs ett befordringssystem där unga forskare får en reell chans att meritera sig såväl vetenskapligt som pedagogiskt.
Likaså framhåller han att det finns andra faktorer som också påverkar den enskilde forskarens vardag, som till exempel regeringens medelstilldelning.
Självfallet är det så. Goda ekonomiska förutsättningar och tydlig akademisk befordringsgång är faktorer som Sulf under lång tid har argumenterat för. Men Ellegrens argumentation haltar tydligt.
När han nu talar sig varm för ett akademiskt befordringssystem tycks han glömt bort att den forskarassistenttjänst han så tydligt argumenterat för aldrig gått att bli befordrad från.
Den möjligheten uppstod först i samband med att det biträdande lektoratet infördes. Om forskarassistenttjänsten skulle vara grunden skulle det heller inte framöver finnas något sammanhållet befordringssystem.
Den akademiska karriären måste vara tydlig och sammanhållen. Det är därför det biträdande lektoratet, med en tydlig punkt för övergång till tillsvidareanställning kopplad till en befordran, var ett viktigt framsteg jämfört med forskarassistentanställningen. Det är med den utgångspunkten den akademiska karriären ska utvecklas vidare.
Rikard Lingström
2:e vice ordförande Sveriges universitetslärarförbund Sulf
UNT 5/12 2010