Publicerad: 2008-10-30 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-12 15:04
Uppsala kommun har lagt fram en detaljplan för Vårdsätraområdet. Planen innehåller en förädling av strandområdet vid Ekoln söder/väster om Lövängsvägen. I planen ingår även tillstånd att exploatera områden mellan denna väg och Vårdsätravägen för radhus och småhusbebyggelse. Denna bebyggelse bör utgå ur planen. Som planen nu ser ut ger den intryck av provokation där marknadskrafterna fått dominera alltför mycket. Planen täcker ett område som enligt miljöbalken är av riksintresse för det rörliga friluftslivet.
I detaljplanen har man utgått från att denna bestämmelse endast gäller för området söder och väster om Lövängsvägen. Det finns dock ett antal faktorer som talar för att man bör räkna med att hela det hittills obebyggda området fram till Vårdsätravägen bör reserveras för friluftslivet.
Detta delvis skogbevuxna och småskaligt brukade jordbrukslandskap förbinder den för friluftslivet väl iordningställda Vårdsätra skog med Mälaren och Hågadalen. Denna skog blir enligt detaljplanen på sikt helt skild från dessa områden genom villabebyggelsen i västra Gottsunda och i Vårdsätraområdet. Detta är knappast lämpligt.Det i detaljplanen föreslagna småhusområdet avses läggas på öppen åkermark som utgör en del av landskapet mellan Skarholmen och Lurbo bro.Hela detta landskap är huvuddelen av det enda obebyggda, verkligt stadsnära området med sjöstränder inom Uppsala kommun. Det bör långsiktigt bevaras ograverat för den växande storstaden Uppsalas fritids- och parkområden.
Tidsperspektivet bakåt går till Carl von Linnés 1700-tal och bör ses framåt i samma mått.
Planförslaget hotar även de allra närmaste landskapsdelarna omkring Linnéstigens sydligaste sträckning. Här är vi granne med de växtrika ängar, som Linné kallade "Floras Eden". Professorn och hans elever studerade nog inte bara de närmaste 10-20 metrarna runt exempelvis den gamla Häradsvägen, som nu kallas Lövängsvägen med sin runsten, och de då sannolikt mycket öppnare, nuvarande skogsområdena.
Att bebygga dessa områden kommer sannolikt enligt de små stegens tyranni att successivt minska fritidstillgängliga delar. Historiens erfarenheter ger varningar.
Hela området nere vid Ekoln har tidigare varit skyddat från bostadsbyggande, vilket inte hindrat en långsam exploatering.
Det förefaller näraliggande att marknadskrafterna fått råda när detaljplanen kom till. Mätt i kulturvärden har kommunen nog betalat ett alltför högt pris för att få tillgång till områdena närmast Ekoln. Marken tillhör Uppsala universitet. Frågan är om universitetet bör fullfölja Akademiförvaltningens ekonomiska mål på kort sikt utan att väga det mot de långsiktiga kulturella och miljömässiga mål och behov som är viktiga i det aktuella planärendet. Vad säger konsistoriets ledamöter, med rektor som har delegerad beslutsrätt i ärendet?
Ulf Renborg
professor emeritus SLU
UNT 30/10 2008