I en lång rad av artiklar under sommaren om planerad, pågående och uppförd bebyggelse har efterlysts byggnadsnämndens replik kring enskilda planförslag och en uttalad vision om stadsbyggandet. Byggnadsnämnden har "anklagats" för att ägna sig åt ad hoc planering, Uppsalaborna tyc­ker att förändringarna går för fort, många värnar sin närmiljö, författare får stort ­utrymme att utveckla visioner som helt förändrar staden, och byggmarknaden klagar på att handläggningstider för byggärenden går för sakta.
Planeringen av staden sker inte från en dag till en annan. Det finns en översiktsplan för staden antagen av Kommunfullmäktige 2002 i god demokratisk ordning. Den har tagits fram efter en tidsmässigt lång process med stor öppenhet.
Översiktsplanen lade grunden för en stadsutveckling som bygger på stadsläkning, vilket innebär att bygga vidare på befintlig infrastruktur. Detta sammanfattades i tio punkter med tonvikt på att skapa underlag för bland annat kollektivtrafik, ökat cykelåkande, bevarande av den gröna huvudstrukturen och att höjden på innerstadens bebyggelse inte ska konkurrera med Slottet. Dessa utgångspunkter innebar att staden skulle bli tätare men att bebyggelse - trafik, och grönstruktur måste formas med ömsesidigt beroende. Där gröna ytor tas i anspråk ges kompensation i form rustade parker intill.
Översiktsplanen för staden har lagts fast i politisk enighet, även om det i delar funnits avvikande meningar. I översiktsplanen pekades nya bebyggelseområden ut där förändringar skulle ske, bland annat det tidigare koloniområdet vid Fyrisvallen vid Fyrisån, Trasthagen i Sunnersta och området kring Sävja Gård. Förändringar var också förutsagda för ett antal omvandlingsområden - med detta menas områden som tidigare tagits i anspråk för industri och institutioner - som till exempel Ulleråker i anslutning till Årike Fyris, Kungsängenområdet, kraftledningsstråket vid Fyrislundsgatan och kvarteret Cementgjuteriet vid Hällbygatan.
En översiktsplan ska vara långsiktig och tas fram i största möjliga enighet. Medborgare och marknaden ska inte vid eventuella majoritetsskiften riskera att få projekt stoppade efter att stora satsningar gjorts på ett förverkligande. Byggnadsnämnden har därför genom åren haft ambitionen att nå enighet. Efter översiktsplanen kommer i planeringsprocessen, program- och planskeden. Vid dessa tillfällen redovisas på nytt förslagen till förändringar. Hela denna process stäcker sig över ett till två år. All ak­tuell planering finns redovisad på kommunens webbplats för den intresserade och för berörda sakägare sker särskild redovisning. Samrådsprocessen är lagstadgad och följs av byggnadsnämnden. I alla aktuella fall har denna process följts.
Av insändare att döma tycks inget ha varit bekant i förväg. Nu kan, mot bakgrund av kritiken som framförts konstateras att informationen alltid kan göras bättre.
Flera yttranden under sommaren har efterlyst en stadsplanering som bortser från att kommunen inte äger all mark. För att belysa några exempel: områdena vid Observatoriet och Blåsenhus. Båda dessa omdiskuterade områden ägs av Akademiska Hus och Fastighetsverket. Områdena är inte allmän plats eller parkmark, även om det av många uppfattats som sådan. Nu önskade markägarna att utnyttja marken på ett sätt som ligger i linje med syftet som uttalats för gällande detaljplan, det vill säga att tillgodose universitetets expansion. Diskussionerna om hur den nya bebyggelsen ska utformas har varit långa och intensiva. Vi har på bästa sätt försökt att balansera många intressen, bland annat genom att vissa områden i kvarteren i framtiden inte får bebyggas. Det är ingen hemlighet att byggherrarna önskat fler och högre byggnader.
Kritiken kanske varit störst mot bebyggelsen i Blåsenhus, där Uppsala universitet i årtionden haft sina planer för expan­sion kända. Här tycks insändarna vilja att utformningen av de nya byggnaderna ska prövas innan detaljplanen godkänns. Detta är inte praktiskt möjligt. Ingen byggherre ritar igenom en byggnad innan detaljplanen fastställts.
När det gäller bebyggelsen i Blåsenhus bedömer vi att framtiden kommer att tycka att den är omsorgsfullt utformad och motsvara mångas förväntningar.
Andra inlägg tycks tro att det är möjligt och önskvärt att kommunen arbetar för att riva kulturmiljöer eller bygga ovanpå and­ras hus för "nå den urbana känsla som kännetecknar en riktig stad". Inget av detta är vare sig önskvärt eller möjligt. En stads tillväxt sker utifrån planeringsförutsättningar, men förverkligandet avgörs av de ekonomiska förutsättningarna. Uppsala har nu under flera år varit attraktivt att bygga och investera i. Tittar vi tillbaka har staden vissa perioder kännetecknats av snabb utveckling följt av en period av vilande som sedan åter följts av snabb utveckling. En stad i utveckling blir successivt större, tätare och innehållsrikare - så har det alltid varit.
Det är en glädje att se det engagemang som många har för stadens förändring, vilket stärker oss i ambitionen att nå bästa resultat. Det nya som kommit och som planeras måste bidra till framtida generationers kulturmiljöer. Få är de städer som önskar att allt ska vara som det alltid varit.
Slutligen har insändare och debattartiklar kritiserat enskilda mindre planärenden. Debattartiklar ger några personers syn på förslagen. De kan ibland ge viktig information och är naturligtvis viktiga i den demokratiska processen. Byggnadsnämnden är ofta enig i att skicka planer på ett första samråd. Regeln är att lyssna och fatta beslut först då ett samlad beslutsunderlag finns att tillgå. Plan- och bygglagen bygger på en demokratisk process. Men det betyder inte att alla får som de vill, men väl sin sak prövad.