Publicerad: 2008-06-02 00:00, senaste uppdaterad: 2010-02-24 22:02
replik. Dagmar Lagerberg poängterar i sin replik (UNT 27/4) säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer. Hon varnar för att bli så invaggad i trygghet att man glömmer bort att dagens positiva olycksstatistik är ett resultat av idogt arbete med säkerhetsfrågorna. Vi håller med, och har inte för avsikt att glömma säkerhetsfrågan!
Precis som Dagmar Lagerberg skriver har vi att göra med ett dilemma: balansen mellan säkerhet och utmaning. Detta dilemma måste först erkännas, sedan angripas med allvar och entusiasm.
Sedan 50-talet har barnolyckorna minskat. Det har tyvärr även barnens möjlighet att röra sig fritt i sin närmiljö: i dag är det allmänt accepterat att barn är osjälvständiga stadsbor och måste skjutsas överallt av oroliga föräldrar. Detta är en allvarlig utveckling, inte minst med tanke på att stillasittande är en orsak till hälsoproblem. Ska vi uppgivet acceptera att staden är farlig för barn? Vi tycker inte det.
Vår utgångspunkt är att staden bör planeras så att barns rörelsefrihet och möjlighet till varierad lek ökar. Men att planera för att barn ska kunna röra sig i staden är en komplicerad utmaning i dag. Vi kan inte längre bygga nya stadsdelar rymligt och trafikseparerat. Om vi hävdar att detta är enda sättet att planera bra för barn vänder vi verkligheten ryggen, för i dag väljer många barnfamiljer att bo i lägenhet i täta stadsdelar.
Vi har ingen färdig lösning på hur framtidens lek- och trafikplanering ska se ut, men vi vill börja nysta i frågan. Vi tror att man måste börja testa idéer om en annorlunda planering av den täta staden.
Sören Silén skriver (UNT 18/5) att barn inte ska ha långt till en lekplats. Vi skulle vilja säga: barn ska inte ha långt till en leklämplig miljö. Platser för lek behöver inte vara väldefinierade ytor med färdiga lekprodukter. Skräpiga skogsbryn och lugna gator är lika värdefulla. Fler opretentiösa lekbara platser i staden och säkrare vägar dem emellan! Därmed inte sagt att de tydligt avgränsade, välskötta lekplatserna med lekredskap inte är viktiga. Men vi tror att de kan vara färre, större och bättre.
I Malmö har man ett flertal ambitiösa temalekplatser som är enormt uppskattade (se ledare i UNT 14/4). Malmös vattenlekplats har blivit ett sommarutflyktsmål som kan mäta sig med havsbadet Ribban. I Uppsala har vi inte kommit lika långt, men diskussionen är igång. Hur får vi Uppsala att ligga i spetsen? Ett sätt kan vara att, med Malmö som förebild, satsa på ett nyskapande pilotprojekt.En vattenlekplats till exempel! Den skulle bli en given succé i vår stad där vi har så ont om vatten och de flesta stadsdelar ligger omkring milen från närmaste bad.
Charlotta Råsmark, Martin Hillberg
White arkitekter
UNT 2/6 2008