Publicerad: 2009-12-01 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-30 09:03
Så kallad genuscertifiering är på gång vid Uppsala universitet, i varje fall inom området för humaniora och samhällsvetenskap (Humsam). En arbetsgrupp inom Humsam levererade i september en promemoria med diskussion och förslag på hur sådan genuscertifiering skulle kunna utformas. Inspirationen kommer åtminstone delvis från Lunds universitet där genuscertifiering diskuterats och utretts under de senaste åren.
Arbetsgruppen för genuscertifiering vid Humsam föredrar beteckningen "genusmärkning" i stället för genuscertifiering "för att undvika mindre lämpliga associationer för verksamheten inom humaniora och samhällsvetenskap". Man blir onekligen lite nyfiken på vilka dessa mindre lämpliga associationer skulle vara och om de möjligen kan ha någon relevans för bedömningen av hela projektets rimlighet.
Genuscertifiering går i korthet ut på att verksamheter vid universitetet ska bedömas utifrån kriterier som har med genusaspekter att göra. Verksamheter som uppfyller vissa krav på genusmedvetenhet ska kunna belönas med högre status (märkning) och med större ekonomiska resurser.Det kan handla om krav på kurslitteraturen, undervisningens innehåll och om hur arbetsuppgifterna fördelas på institutionerna.
För att kunna ta ställning till önskvärdheten av genuscertifiering är det rimligt att ställa frågan om vilka mål som certifieringen avser att uppnå och om vilka medel som är ägnade att uppnå målen. I det sammanhanget aktualiseras också frågor om målkonflikter: vissa former av genuscertifiering kanske strider mot andra centrala mål för universitetens verksamhet. I arbetsgruppens förslag finns ingen explicit diskussion om vilka de övergripande målen för genuscertifiering är.
Ett rimligt och okontroversiellt mål kan sammanfattas i begreppet ickediskriminering. Man kan till exempel anknyta till den svenska lagen om likabehandling av studenter som syftar till att "främja lika rättigheter för studenter och sökande och att motverka diskriminering på grund av könstillhörighet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder."
Genuscertifieringens förespråkare verkar ha betydligt mer ambitiösa mål än att motverka diskriminering. Två nyckelord i Uppsalaarbetsgruppens pm är genusmedvetenhet respektive genusperspektiv. Det bör finnas kurslitteratur som "analyserar aktuellt ämne ur genusperspektiv". När kurslitteratur som saknar genusperspektiv används bör den "problematiseras ur genusperspektiv". Åtgärder bör vidtas för att "identifiera brister med avseende på genusmedvetenhet" och "höja genusmedvetenheten".
Ambitionen verkar vara att genusperspektivet ska genomsyra all verksamhet vid universitetet, inklusive forskningen. Byt ut ordet genus mot klass och pröva hur det låter med krav på att kurslitteraturen bör ha klassperspektiv och att undervisningen bör präglas av klassmedvetenhet. Ett sådant förslag skulle väcka ett ramaskri.
Men finns det egentligen någon principiell skillnad mellan att ställa krav på genusmedvetenhet och genusperspektiv och att efterlysa klassmedvetenhet och klassperspektiv? Jag har svårt att se det. Begrepp som genus och klass (liksom etnicitet) är redskap för att förstå samhällsfenomen och formulera hypoteser om hur världen är beskaffad. De kan vara mer eller mindre fruktbara kategoriseringar beroende på vad som studeras. Genuscertifiering innebär krav på "perspektivmonopolisering": genus är det perspektiv som ska gälla och omfattas av alla.
Det går inte att komma ifrån att denna sorts upphöjande av genus till överordnad norm leder tankarna till den roll som marxism-leninismen spelade i Sovjetunionen och dess lydstater.Man kan förstås hävda att genusperspektiv inte utesluter andra perspektiv, till exempel klass eller etnicitet. Men ingen har vad jag vet kommit med förslag om att införa klass- eller etnicitetscertifiering av kurser, utbildningar och institutioner. Och att samtidigt tillämpa certifiering med avseende på genus, klass och etnicitet vore nog ganska resurskrävande och skulle kräva en stor kader av särskilt utbildade inspektörer för att bevaka de korrekta perspektiven. Att efterlysa klasscertifiering skulle för övrigt uppfattas som krav på ett marxistiskt perspektiv, ett i dagens politiska klimat helt omöjligt förslag.
Jag ifrågasätter inte värdet av genusperspektiv. I många sammanhang är begreppet högst relevant, liksom begrepp som klass eller etnicitet. Men genus bör inte ges särställning som ett överordnat paradigm med i det närmaste universell relevans.
Om kravet på genusperspektiv också ska omfatta forskning och forskarutbildning - vilket rimligen konsekvensen kräver - finns uppenbara risker för oacceptabla restriktioner för det fria kunskapssökandet.Det kan faktiskt vara så att genusperspektivet ibland är irrelevant, eller i varje fall mindre viktigt än andra perspektiv. Det bör vara varje samhällsforskares sak att välja sina teoretiska perspektiv efter eget huvud, utan pekpinnar från kontrollerande genusinspektörer.
Bertil Holmlund
professor och prefekt vid Nationalekonomiska institutionen i Uppsala
UNT 1/12 2009