Publicerad: 2011-02-08 00:00
REPLIK. Med stor besvikelse läste jag Maria Gardfjells replik 24/1 i UNT. Gardfjell har ett visionärt förhållningssätt, vilket är bra. Men visioner går bara att realisera om man tar hänsyn till verklighetens beskaffenhet. För att lösa samhällsproblemen måste man veta vilka problemen är och hur de ser ut.
Jag beskrev att vi har ett problem med bostadsbrist, vilket är ett problem som kommer att finnas kvar och förvärras om vi inte agerar med krafttag.
Vi menar att en hållbar stadsutveckling innebär att det finns en rättvisa mellan dem som bor bra och dem som inte gör det. Det innebär också att skolor, förskolor och äldreboenden kommer till stånd innan det är för sent. Att parker och lekplatser skall följa byggandet så att människor trivs är en självklarhet. Detta tycks Gardfjell ifrågasätta.
Vidare försöker Gardfjell göra en poäng av att jag sagt att det är föräldrars ansvar att små barn kommer till och från skolor och förskolor på ett säkert sätt. Jag ställer mig frågan: Om det inte är föräldrarnas ansvar, vems ansvar är det då? Vi har inom Alliansen varit, och är, överens om att hastighetsgränsen skall vara 30 kilometer i timmen vid skolor och förskolor. Vi har sett till att färre bilar passerar centrum för genomfart i dag. Därmed är luften och livskvaliteten nu bättre än tidigare för dem som bor och vistas där. Trafiksäkerheten har varit och är en prioriterad fråga för Alliansen.
Gardfjell tycker att fler bostäder skall byggas, men säger inte var. Hon beskyller mig för att jag vill bygga ”lite här och där”. Ja, alla vill inte bo på samma ställe. Med en planering som utgår från människors egna önskemål bör fler kunna få sina önskemål tillgodosedda.
Det kanske är så att Miljöpartiet vill att de som söker bostad skall flytta till områden där de inte vill bo, medan vi som bor bra ska sitta nöjda och bestämma över resten?
Liv Hahne
ordförande (M) byggnadsnämnden
UNT 8/2 2011