Publicerad: 2011-02-06 00:00
Åtta hedervärda socialdemokrater, bland andra Carl Lindberg, lanserade i UNT 11/12 Lena Sommestad som ny partiledare för Socialdemokraterna. ”Sommestadsgruppen” förklarar valförlusten med mandatperiodens skattesänkningar (jobbskatteavdragen) och förordar en mera jämlikhetsbetonad politik. I sitt linjetal vid förtroenderådet drog Mona Sahlin helt andra slutsatser, nämligen att jobbskatteavdraget har medfört klara ekonomiska förbättringar för låg- och medelinkomsttagarna och att partiets vacklande inställning (nej, ja, nej, ja, nej, ja) till jobbskatteavdraget hade bidragit till valförlusten. Mona Sahlin drog också slutsatsen att det är politisk självmord att gå till val med förslag på stora inkomstskattehöjningar om fyra år.
Vem har rätt? 2010 års val är över och valforskningen kan möjligtvis ange troliga orsaker till valutgången. Vad gäller 2014 års val kan man bara spekulera.
Under förutsättning att ingen dramatisk kris inträffar tror jag dock att det blir väldigt svårt att gå till val på upprivna jobbskatteavdrag. Skall man göra det måste man hinna etablera en annan verklighetsbeskrivning än den som Anders Borg och Thomas Östros har i dag. Denna verklighetsbeskrivning måste också stämma överens med de problem människorna upplever.
Jag har läst en del av det som den flitiga skribenten Lena Sommestad publicerat. Hon kritiserar Östros för att sitta fast i 1990-talets ekonomisk-politiska modell –budgetdisciplin, normpolitik, exportledd tillväxt, avregleringar, konkurrensutsättning av offentlig sektor med mera. Sommestad vill att socialdemokraterna i högre grad skall inrikta sig på att tygla marknaden och menar att socialdemokratin i dag saknar en egen, självständig samhällsanalys. Hon hävdar att Sverige fått ökade inkomstskillnader, större barnfattigdom, försämrade villkor i arbetslivet, sämre sociala skyddsnät, sämre skolresultat för de barn som är i störst behov av stöd, ökad risk för korruption och en illa fungerande infrastruktur. Denna negativa utveckling har, enligt Sommestad, följt av de nyliberala reformerna.
Jag tror att Lena Sommestads analyser i långa stycken är riktiga och framför allt står hennes idéer i samklang med klassiska socialdemokratiska värderingar.
Kan socialdemokratin, innan valet 2014, göra Sommestads verklighetsbeskrivning till breda väljargruppers verklighetsbeskrivning? Kanske, kanske inte. Kan socialdemokraterna övertyga breda väljargrupper om att acceptera höjda inkomstskatter för att försvara ett mera jämlikt samhälle? Tveksamt.
Tiden är för kort för att hinna förankra den ”nya” politiken i partiet och därefter övertyga väljarna om att den är bra och förnuftig. Genomförs Sommestads kursändring kommer nog inte valsegern förrän 2018.
En framgångsrik politisk offensiv måste också innehålla bärkraftiga element från dagens politik. Jag tror att det fria skolvalet har ett stort värde och därför bör bestå. Viss konkurrensutsättning av kommunal verksamhet har medfört både effektivare utförande och bättre service. En mera fördelningspolitisk rut-reform bör utformas och ersätta dagens.
Huvuduppgiften för socialdemokratin måste dock vara att forma en strategi för full sysselsättning. I den frågan har socialdemokratin ännu inte något svar som övertrumfar den borgerliga alliansens svar.
Lena Sommestad har en gedigen akademisk utbildning, intellektuell skärpa, breda kunskaper om internationell samhällsforskning och hon är obelastad av 2010 års valnederlag. Hon bör leda arbetet med att utforma socialdemokratins jobbstrategi. Sommestad bör beredas plats i partistyrelsens VU. De som är huvudansvariga för valnederlaget bör lämna VU.
Åke M Brolund
ersättare (S) i landstingsfullmäktige
UNT 6/2 2011