Publicerad: 2010-08-23 00:00
Åke M Brolund skriver i en artikel att vi kommer att få sämre folkhälsa om inkomstskillnaderna ökar, eftersom detta har visats i boken Jämlikhetsandan. Det är intressant att se hur snabbt socialdemokratin har tagit till sig denna bok som en objektiv sanning, som man ständigt lyfter fram i debatten.
Vi har debatterat boken Jämlikhetsandan i ett halvår nu, i bland annat Wall Street Journal, Aftonbladet Kultur och Svenska Dagbladet. En sak som vi har lärt oss är att boken missleder om forskningsläget.
Förra året utkom exempelvis en bok som heter Oxfords handbok i ekonomisk ojämlikhet. Slutsatserna där går helt emot Jämlikhetsandans: ”Övervikten av bevisen visar att relationen mellan inkomst ojämlikhet och ohälsa antingen inte existerar eller är för svagt för att dyka upp i robusta [vetenskapliga undersökningar]”. (The Oxford Handbook of Economic Inequality, 2009)
För några år sedan beställde Världsbanken en djupgående studie, skriven av en av världens främsta forskare inom ämnet. Även denna kommer till rakt motsatt slutsats som Jämlikhetsandan: ”Det är inte sant att inkomstspridning i sig är en viktig faktor för folkhälsan.” (Angus Deaton, i Journal of Economic Literature, 1/2003).
Den seriösa forskningen visar att sociala problem i sig kan leda till inkomstskillnader. Om exempelvis brottsligheten ökar i en marginaliserad förort så skapas fattigdom där, vilket i sig ökar klyftorna. Om vi minskar på brottsligheten och får fart på jobbskapandet så lyfts de fattiga upp, vilket minskar klyftorna. Men motsatsen finner inget stöd i forskningen. De sociala problemen ökar inte om din granne får en löneförhöjning.
Politiken måste försöka skapa möjligheter för marginaliserade grupper att lyckas.
Men det är fel att utgå ifrån att sociala problem minskar eftersom samhället hindrar vissa individer från att bli framgångsrika. Lyckligtvis finns inte heller i forskningen något stöd för detta.
Nima Sanandaji
utredare
Arvid Malm
chefekonom
Skattebetalarnas Förening
UNT 23/8 2010