Publicerad: 2010-01-07 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-01 06:04
Läs upp
Laddar...

Koldioxidskatt slår utsläppsrätter

Försöken att hejda klimatförändringen genom avtal om utsläppsnivåer handlar om illusioner och har nu nått vägs ände. ­Förhandlingar om kolioxid­skatter skulle i stället handla om realiteter. Det skriver Jonas Nycander.
Läs mer: Vad gör vi med jorden?
Försöken att hejda klimatförändringen genom avtal om utsläppsnivåer har nått vägs ände. Det "bindande" Kyotoavtalet löper snart ut, och vi står långt från något nytt.

Det är nu inget att sörja över, eftersom Kyoto­avtalet i stor sett inte har haft någon effekt alls på utsläppen. De länder som uppfyllt sina åtaganden har gjort det av andra skäl, till exempel att energislukande industri från kommunisttiden har kollapsat: andra länder har helt struntat i sina åtaganden.

Föreställningen att ett sådant avtal skulle kunna vara verkligt bindande är en illusion. Som jämförelse har EU bindande regler för budgetunderskott, med föreskrivna sanktioner. Men trots att en del länder regelbundet har brutit mot reglerna, och trots EU:s fasta legala och administrativa struktur, där medlemsländerna på förhand har gett upp en del av sin suveränitet, har sanktionerna aldrig tillämpats. Hur kan någon tro att ett globalt klimatavtal i FN:s regi skulle vara starkare?

Det är hög tid att byta spår, och i stället försöka komma överens om att införa natio­nella koldioxidskatter, det vill säga traditionella skatter på fossila bränslen. Detta förslag brukar bemötas med att det är politiskt omöjligt, men sanningen är den motsatta: detta är den enda politiskt möjliga vägen.

Ekonomiskt sett är det irrationellt med utsläppskvoter, eftersom kostnaderna för att begränsa utsläppen varierar mycket mellan olika länder. För att komma tillrätta med detta brukar man föreslå att man ska kunna handla med utsläppsrätter. Ett naturligt första steg skulle vara att länka ihop det existerande europeiska systemet för utsläppshandel med det som nu före­slås i USA.

Priset på utsläppsrätter kommer att vara betydligt lägre i USA, eftersom deras utsläppstak är högre, och det är billigare att begränsa utsläppen där. Följden skulle bli att europiska företag köpte amerikanska utsläppsrätter, det vill säga stora penningbelopp skulle föras över från Europa till USA.

Mönstret i en global utsläppshandel skulle vara detsamma: de länder som redan gjort allvarliga ansträngningar för att begränsa utsläppen skulle betala till dem som slösar mest på energi, varit mest motsträviga i kvotförhandlingarna, och därmed fått de största kvoterna. Ett sådant system skulle tappa all legitimitet, och bryta ihop av politiska skäl.

Erfarenheten visar också att priset på utsläppsrätter fluktuerar våldsamt, vilket göder spekulation men knappast uppmuntrar långsiktigt energisparande. System med utsläppshandel är dessutom öppna för fusk och korruption.

För bara tio dagar sedan avslöjade till exempel Europol (EU:s polismyndighet) skattefusk för 50 miljarder kronor kopplat till utsläppsrätter under de senaste 18 månaderna.

I flera europeiska länder har 90 procent av handeln med utsläppsrätter drivits av detta fusk.

Skatter på fossila bränslen har inga av dessa nackdelar. De är enkla att administ­rera, de är förutsägbara och dämpar de relativa prisfluktuationerna, och de medför inga godtyckliga penninströmmar mellan olika länder.

Många miljövänner invänder att man inte vet hur stora utsläppsminskningar de ger. Men den visshet som kvoter ger är illusorisk, och det pris man får betala för detta är att de ekonomiska konsekvenserna av ett avtal om utsläppskvoter är helt oförutsägbara. Det är just därför det är omöjligt att komma överens om ett sådant avtal. Skatter har förutsägbara ekonomiska konsekven­ser och är därför möjliga att komma överens om.

Kina och Indien har exempelvis sedan länge deklarerat att de under inga omständigheter kommer att gå med på ett bindande avtal om utsläppsnivåer. Det är begripligt, eftersom ingen kan veta hur myc­ket deras ekonomiska utveckling kommer att driva upp behovet av fossila bränslen under de kommande tio åren. Den fråga alla ställer är vilka verifierbara åtgärder de i stället borde genomföra för att sänka utsläppen jämfört med "business as usual".

Det självklara svaret är att de borde åta sig att införa koldioxidskatter, vilket inte på något sätt skulle hota deras ekonomiska utveckling. I dag subventionerar båda dessa länder i stället fossila bränslen, till skada både för klimatet och för den egna ekonomin.

Förhandlingar om kolioxidskatter skulle handla om realiteter, medan dagens klimatförhandlingar handlar om illusioner. De skulle också handla om sådant som de deltagande politikerna faktiskt råder över, och sätta fokus på vad som skall göras de närmaste åren, i stället för om tio eller fyrtio år, då de för länge sedan har lämnat scenen.
Jonas Nycander
professor vid Meteorologiska institutionen
Stockholms universitet
UNT 7/1 2010


Kommentarer till artikeln
Det är bara att hålla med!
Visserligen finns det många svårigheter med att genomföra koldioxidutsläppsbegränsningar globalt skattevägen, men att det är en framkomligare väg än att försöka nå överenskommelser om utsläppsrätter förefaller uppenbart!
Kina släpper ut ungefär lika mycket koldioxid per capita som Sverige, men fortfarande bara en femtedel av USAs utsläpp per capita.
Om EU kan enas om en form för koldioxidskatt, kanske andra kan förmås införa liknande skatter.
Annars finns risker att länder sätter upp USAs utsläppskvantiter som mått på utveckling och välstånd.
Skatteintäkterna bör också huvudsakligen tillfalla skatteuppbördslandet.


Håkan Lönnqvist, 25 jan 2010 kl 17:01
Nycander är rätt ute.
Jag håller med om idén, jag tror också på ekonomiska styrmedel snarare än förbud för att minska miljöskadliga utsläpp, men varför skulle en koldioxidskatt vara mer politiskt genomförbar än en fungerande handel med utsläppsrätter?

Som du skriver så finns de stora bromsklossarna för att nå politiska beslut i USA, Indien och Kina. En handel med utsläppsrätter skulle, som du säger, innebära att USA gynnas av det faktum att de inte ännu ställt om sin produktion. Varför skulle de acceptera en annan lösning som inte gynnar dem på samma sätt?

Jag är orolig. Jag är osäker på om demokratin kan lösa det här i tid. Jag hoppas innerligt att mina farhågor är grundlösa.
Joakim Skoog, 11 jan 2010 kl 0:49
StPer01.jpg?1337357143500_
Foto: Ange fotograf här

Högtflygande planer. Gårdsplanen skulle lyftas en trappa upp till taken på affärerna i markplanet, skriver Ragnar Bergling. (Bild från AB Vägförbättringars broschyr om kvarteret S:t Per.)

Gör inte om samma misstag

Senaste 30 insändarna>>
Skriv din egen insändare>>

Kontakt                                      

Debattredaktör
e-post: debatt@unt.se
tel: 018-478 12 15

Sportforum

Vill du skriva ett inlägg på UNT:s sportforum?
Mejla till: sportchefen@unt.se
Skriv max 1600 tkn inkl blanksteg. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta texterna.
Sportforum publiceras i lördagstidningen

 

 

Seriebloggen

Svart humor på vit bakgrund. Se fler på Isabelle Söders blogg »