Publicerad: 2009-11-26 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-30 09:03
"Kolkraften är det stora hotet mot klimatet", skriver Christian Azar i sin nyligen utgivna bok Makten över klimatet. Oljan blir i fortsättningen ett mindre problem, vill jag gärna tillägga. Den tar till viss del död på sig själv, dels genom att den snart är slut, dels genom att långt innan det sker kan priset vara så högt att få har råd att köra bil på den eller att flyga.
I dag kostar olja åter 80 dollar fatet. Om ett par år, då nästa högkonjunktur är i antågande, är priset kanske både två och tre gånger högre. Vattenfalls senaste analys antyder att de nu vill satsa på utbyggnad av ny kärnkraft och ökad användning av bioenergi, vind- och vågkraft. De föreslår tillsammans med de mest elintensiva industrierna en helt förutsättningslös utredning. Men hela tiden talar man om el till konkurrenskraftiga priser. Med dagens elpriser kan ett nytt kärnkraftverk inte räknas hem, sade Vattenfalls vd i en intervju i tv (30/10).
Kärnkraften har vi tyvärr fått för våra synders skull, men en viss fortsatt utbyggnad gör varken till eller från. Och någon gång skall väl politikerna inse att i stället för att gräva ner "skiten" från dem måste vi naturligtvis städa upp efter oss, som alla andra måste göra som förorenar. Och som sagt, det gällde ny elproduktion till konkurrenskraftiga priser.
Vattenfalls senaste idéer om att satsa på både kärnkraft och biomassa är intressanta ur många synpunkter. Inte minst därför att det är just Vattenfall som tar initiativet. Som bekant satsar de stora resurser på att ta fram metoder att pumpa ner och lagra utsläppt koldioxid från kolkraftverk i djupa markskikt under havsytan. En metod som man har använt med framgång i tiotals år i Norge och ännu längre i USA. Tillämpar vi dessa idéer även på biomassa uppstår en intressant situation. Vid vanlig koleldning avges mer och mer koldioxid till omgivningen, ju mer kol som eldas upp. Det är detta utsläpp av växthusgasen koldioxid som Azar bedömer som framtidens stora miljöhot. Det är här som Vattenfalls idéer kommer in. Deras försök att utarbeta metoder för att lagra koldioxid från koleldning medför, om de lyckas, att denna energikälla inte släpper ut någon koldioxid i luften.
Det är därför som man kan hävda att kolkraften är miljövänlig och koldioxidneutral. Tillämpas detta förfaringssätt även på biomassa inträder en helt annan situation. Som alla vet tar växterna upp koldioxid då de växer - ja, det är faktiskt kolet i koldioxiden som är basen för en växt och ett träds hela tillväxt och utveckling. När vi sedan eldar upp veden eller den torra växten, förenar kolet i veden sig med syret i luften och energi och koldioxid avges.
Lika mycket koldioxid avges som en gång togs upp. Därför är denna förbränning också koldioxidneutral. Men inte nog med det. Tillämpar vi Vattenfalls idéer om att pumpa ner och lagra koldioxid i djupa markskikt även när vi eldar biomassa, skapar vi en pump av koldioxid från luften, till veden i trädet, och när vi eldar upp den frigörs och koncentreras koldioxiden, som sedan samlas upp i skorstenen och som pumpas ner och lagras i djupa marklager. Vi får således inte bara en koldioxidneutral energikälla, vi får en energikälla som producerar energi och som samtidigt minskar koldioxidhalten i luften. Växterna samlar ihop koldioxiden åt oss och när vi har eldat upp växterna, pumpar vi ner koldioxid till förråden lång ner på havsbottnen.
Och då inträffar det paradoxala, att ju mer el vi använder desto mindre koldioxid får vi i luften. Ju mer el vi behöver desto mer ved måste eldas upp och desto mer ved måste produceras på åker och i skogen och desto mer koldioxid måste växterna ta upp ur atmosfären.Äntligen finns alltså en enkel filtreringsmetod med vilken vi i kombination med lagring i berggrunden kan börja minska luftens koldioxidhalt. På så sätt sänker vi ju också temperaturen.
Sedan gäller det naturligtvis att göra något vettigt av all denna el så att vi får råd att betala för denna metod att minska koldioxiden i atmosfären. Men skall vi konkurrera med nybyggd kärnkraftsel är jag mycket förhoppningsfull. Det blir intressant att följa prisutvecklingen i Finlands nya kärnkraftverk, som är under uppbyggnad.
Allt detta "goda" försvinner dock, om den nedpumpade koldioxiden läcker ut från det sandstenslager, som den skall förvaras i under evinnerliga tider eller åtminstone till nästa istid. Men även om så skulle vara fallet, kan biobränslet i allra högsta grad konkurrera både miljömässigt och ekonomiskt med nybyggd kärnkraft.
Men visst, det är verkligt stora odlingsområden och stora sammanhållna kraftvärmeverk, som skall till, för att det skall bli effekt. Men idén att pumpa koldioxid via växterna och el-produktion ner i havsbottnarna låter intresseväckande.
Frågan är naturligtvis vad för slags biomassa vi skall odla ännu mera av i dag och därmed kunna framställa ännu mera el. Med min bakgrund är det naturligt att föreslå en noggrant etablerad och väl skött energiskog, bestående av hybrider av asp, pil och/eller poppel, odlad på mark, som inte just nu behövs för matproduktion och på skogsmark med ett gott vattentillstånd. Det går inte lika bra med "selleri" men med spannmål och halm eller grenar och toppar av tall och gran.
Det som blir avgörande är volymbehovens storlek och biomassans energibalanskvot, det vill säga förhållandet mellan hur mycket energi som måste sättas in för att odla upp biomassa i förhållande till hur mycket el som produceras. Och kombinerar vi dessa båda egenskaper är energiskogen helt överlägsen. Lars Christersson
professor emeritus, SLU, Uppsala
UNT 26/11 2009