Publicerad: 2009-11-25 17:00, senaste uppdaterad: 2010-03-30 09:03
De utdragna försöken att bilda ett marint naturreservat i skärgården utanför östra Gräsö har kantats av konflikter mellan de berörda markägarna och länsstyrelsen i Uppsala.
Senast den 22 oktober skrev UNT om det kompakta motståndet från markägare i Norrboda mot reservatsidén. Markägarna i Söderboda har samma inställning. Efter några upprörda stormöten för flera år sedan tillsatte länsstyrelsen på egen hand en kontaktgrupp för att diskutera ett marint reservat.
Efter tre års diskussioner säger markägare i gruppen fortfarande ifrån att man inte vill ha ett reservat. Man ser inga fördelar och länsstyrelsen kan inte heller motivera ett reservat. Orördheten finns ju redan.
Med de bestämmelser som råder är alla förändringar i det tilltänkta området om 54 000 ha förbjudna eller kontrollerade. Länsstyrelsen vill uppnå något som redan finns. Vi markägare är mycket oroade av länsstyrelsens hänsynslösa reservatsplaner med stora ingrepp i vår förfoganderätt. Länsstyrelser som skall genomföra riksdagsbeslut har inte medborgarnas uppdrag, de är inte valda av oss. Riksdagen är visserligen mycket långt från gräsöborna, men har i alla fall obestridd legitimitet. Länsstyrelsen däremot måste först skapa ett förtroende och skaffa sig legitimitet. Detta har inte skett. Visserligen har myndigheten här sänkt sig till de berördas nivå genom direktkontakt, men struntat i att de berörda inte företräds av Kontaktgruppen. Denna representerar inte markägarna. Inte ens samfällighetsföreningarna har medlemmarnas fullmakter i reservatsfrågan. Reservatsförslaget har ingen förankring.
Byråkrater måste följa vissa etiska regler i förvaltningsarbetet. Sanningsenlighet är den främsta. Man får inte heller undertrycka information. Detta har åsidosatts - en katastrofal situation inför de fortsatta överläggningarna med markägarna. År 2007 utgavs nämligen en vägledning från Naturvårdsverket med instruktioner till myndigheter om hur förhandlingar med sakägare i föreliggande fall skall skötas. Vägledningen är förbehållen länsstyrelser och kommuner. Denna visades upp för Kontaktgruppen år 2006 i en ej slutbearbetad remissutgåva, men har därpå inte använts.
Mötena har i stället styrts av vad Länsstyrelsen valt att behandla eller utesluta. Vägledningen ger till exempel instruktioner om hur förhandlingarna skall skötas med markägarna. Utan samtycke - inget reservat. Vidare betonas (35 gånger) den stora bristen på kunskap om marina förhållanden i reservatsområden, medan skydd och bevarande nämns inte mindre än 961 gånger. Hot (mot miljön) nämns 87 gånger, mest utan exempel, medan forskning bara nämns 10 gånger.
Man vet inget och vill inget veta. Beslutsunderlaget för ett marint reservat är alltså synnerligen bristfälligt. Vi markägare fordrar att få allsidig information. Förtjänster och brister hos reservatet måste redovisas opartiskt och sakligt före några förhandlingar. Använd den tryckta vägledningen - dölj den inte. Ge oss den service vi har rätt till.Internationella åtaganden binder Sverige till skydd av marina områden i ett nätverk. Skydd kan emellertid ges på många sätt. Exempelvis kan kommuner bilda naturreservat på samma sätt som länsstyrelser. Skydd, bevarande och skötselplaner kan förvaltas lokalt, med lokalt utfört fältarbete. I privat regi eller med Östhammars kommun som reservatsbildare kunde syftet, genomförandet och uppföljningen granskas av markägarna direkt och i kommunala val med politiskt inflytande.
Den ofantliga kunskapsbristen kunde man råda bot på, till exempel med ett europeiskt finansierat forskningsprogram, till vilket länsstyrelsen inte har resurser. Deras uppdrag slutar när reservatet är bildat.
Kommunen eller ett bolag kunde däremot bli ett centrum för internationell marinbiologisk forskning, där till och med lokalerna - Fiskeriverkets i Öregrund - redan kan stå klara. Att det vore ekonomiskt fördelaktigt för kommunen är klart. Framför allt kunde man utföra förvaltning och forskning på vårt uppdrag och under vårt överinseende och med bestämmelserna utformade av oss markägare, till exempel att byggreglerna för jordbruksfastigheter behålls. Också detta måste diskuteras med oss.
Bengt Strand
ordförande
Göran Andersson
Stig Drevendal
Lennart Eriksson
Uno Jansson
Annika Neumüller
Peeter Puide
Christer Ström
Styrelsen för Söderboda Samfällighetsförening