Publicerad: 2011-02-07 00:00
World Economic Forum i Davos har precis avslutats. Rapportering, debattinlägg och kommentarer har handlat om den uppmärksamhet den svenska framgångsmodellen fått av de internationella dignitärerna. Det är bra och något vi ska vara stolta över. Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Gunilla Carlsson berättade på plats om den svenska Pippi Långstrump-ekonomin och det svenska samhällsbygget. I tider av global finanskris och andra utmaningar är Sverige i stort tryggt, stabilt och framgångsrikt, bland annat tack vare den svenska välfärden som utjämnar livschanser. Det håller vi helt med om.
Men vi tycker att ministrarna missar en av de allra viktigaste grundstenarna och orsakerna till den framgångsrika svenska välfärden: det civila samhällets bidrag och roll. Var nämns och lyfts de hundratusentals föreningarna fram som en bidragande orsak till att det faktiskt går så bra?
Vi menar att det sker alltför sällan eller, som nu i Davos, aldrig. Det engagemang som människor förverkligar i civila samhället har en enorm inverkan på tryggheten och på människors drivkrafter. Sverige är ett av de länder i världen som har flest ideellt engagerade medlemmar i föreningslivet. Är det ens möjligt att tänka sig Sverige och den svenska modellen om vi samtidigt bortser från det? Vi menar att det inte enbart beror på arbetsmarknadspolitik att den svenska välfärden står sig stark och att Sverige fortsätter vara ett tryggt samhälle.
Det är lätt att glömma att många av de självklara välfärdsfrågorna börjat i ett ideellt engagemang. Jämställdhetsarbetet hade inte kommit så långt utan att kvinnor frivilligt och utan lön engagerat sig och drivit på frågan. Bibliotek, hemtjänst och förskolor är exempel på verksamheter som uppfunnits och utvecklats i det civila samhället och sedan blivit en del av det offentliga åtagandet i välfärden. Var finns de engagerade pionjärerna eller entreprenörerna i dag? I politiken?
Varje dag ser vi hur tiotusentals frivilligt engagerade människor hjälper andra med missbruks-, boende- eller andra sociala problem. Ännu fler idrotts- eller scoutledare lär barn och unga att vara schyssta kompisar och ta ansvar. Genom att möta människor med andra bakgrunder i vardagen överbryggs mycket okunskap, rädsla och andra hinder som annars skapar konflikt. Det som skapar trygghet motverkar utanförskap.
De rent ekonomiska fördelarna med att det civila samhället tar ett större ansvar, eller i vissa fall tar över, från det offentliga påverkar också resultatet positivt i den offentliga kassakistan. Fritidsgårdar och anläggningar som gått över i olika föreningars drift är bara ett par exempel på det. I stället för det offentliga eller näringslivet är det medlemmarna i en förening eller liknande som med sitt ideella arbete minskar kostnaderna för samhället.
Det är hög tid att erkänna betydelsen av det civila samhällets bidrag till välfärden. Det går inte att presentera en svensk välfärdsmodell utan att i den lyfta fram betydelsen av föreningsfrihet i kombination med en politik för det civila samhällets utveckling och finansiering.
Vad händer om det civila samhällets engagerade människor en dag slutar? Välfärdspolitiken bör bredvid vård, skola och omsorg innehålla en politik för det civila samhället som underlättar engagemang, snarare än försvårar det. Det får inte vara som när Prussiluskan ska bestämma över Pippi, krångligt och omständigt. Håll hellre fast vid Pippi Långstrumps ideal!
Hanna Hallin
chef på Sektor3 – Tankesmedjan för det civila samhället
Mattias Claesson
fd samhällspolitisk chef på Riksidrottsförbundet
UNT 7/2 2011