Publicerad: 2011-01-19 00:00, senaste uppdaterad: 2011-01-20 15:01
Sedan i november har vi vetat ungefär hur gårdsförsäljningsutredningen utformats, och det har väckt reaktioner.
Många har blivit förvånade över att utredaren vill tillåta gårdarna att sälja öl, vin och sprit från utländska tillverkare. Det verkar dock vara förutsättningen för att EU-kommissionen ska ha någon möjlighet att godkänna gårdsförsäljning av alkohol i Sverige.
Valmöjligheterna har alltså blivit tydliga för den som vill införa gårdsförsäljning. Antingen avskaffar vi själva monopolet genom att låta alkoholproducenter sälja sin och andras alkohol vid produktionsstället eller så inför vi gårdsförsäljning bara av närproducerad alkohol och låter EU-kommissionen avskaffa monopolet.
Att utredarens förslag skulle vara ett sätt att tillåta gårdsförsäljning utan att riskera monopolet är mer än en sanning med modifikation, det är rent felaktigt. Debatten har rivit upp mycket känslor och starka intressen har sett dagens ljus. Många alkoholproducenter har börjat förbereda sig för att kunna sälja sin alkohol på plats. Förhoppningsvis har det varit helt i onödan. Debatten handlar inte längre om gårdsförsäljning utan om huruvida vi ska behålla Systembolaget eller inte. För oss är valet enkelt.
Systembolaget är en numera en nordisk tradition med starkt stöd i Sverige. 66 procent av svenskarna vill ha kvar det, många fler om man informerar om konsekvenserna. Internationellt har Sveriges alkoholpolitik blivit en förebild. WHO rekommenderar de länder som har ett alkoholmonopol att behålla det.
Orsaken är att detaljhandelsmonopolet räddar liv. Om alkohol såldes i matvarubutiker skulle 2 000 fler personer dö varje år. Dessutom skulle vi ha 20 000 fler våldsbrott, 6 600 fler rattfulla och 11 miljoner fler sjukdagar om året, allt enligt Stockholms universitet. Vad skulle då gårdsförsäljning av alkohol kunna erbjuda som kompenserar för allt detta? Inte mycket, visar det sig.
I Finland har gårdsförsäljningen, tvärtemot vad man kan tro när man hör den svenska debatten, inte varit särskilt framgångsrik. Som mest har det funnits 49 vingårdar med försäljning. Dålig lönsamhet har gjort att antalet sjunkit till 35 stycken som tillsammans skapar cirka 150 direkta och 100–200 indirekta tjänster.
Tilläggas kan att de flesta av dessa jobb förmodligen kommer av produktion, inte försäljning på plats. Vad gäller turismen har ingen av remissinstanserna till alkohollagsutredningen, som även utredde frågan om gårdsförsäljning, kunnat visa några beräkningar på hur gårdsförsäljningen skulle påverka turismen positivt. Ingenting talar för att effekten skulle bli större än den i Finland. Vi kan alltså dra slutsatsen att gårdsförsäljning inte är den frälsning för glesbygden som förespråkarna framhåller.
Senare i år ska regeringen ta ställning till om de vill införa gårdsförsäljning eller inte. För oss är svaret enkelt – regeringen måste säga nej. Det finns ingen anledning att riskera så många människors hälsa för några få jobbs skull. Att försöka införa gårdsförsäljning under rådande förutsättningar är djupt oansvarigt.
Maria Fälth
ordförande Kristdemokratiska kvinnoförbundet
Anna Carlstedt
förbundsordförande IOGT-NTO
18/1 2011