Den här sommaren har vi fått upprepade rapporter om brister i sjukvården. Det har handlat om överbeläggningar och brist på vårdplatser, MS-sjuka som inte får specialistvård och rätt läkemedel, kolsjuka som inte får vård, flickor med självskadebeteende som vårdas på rättspsykiatrisk klinik i brist på vårdplatser, sköra äldre där ingen tar ansvar för de samlade medicinerna. Listan på brister kan dessvärre göras lång. Samtidigt vet vi att vårdens anställda knappast ligger på latsidan. Tvärtom drar de ett tungt lass ofta under svår tidspress och många vittnar om övertid och svårighet att ta ut sin semester. Och vi har fler anställda i vården i dag än kanske någonsin tidigare.
Är det bara brist på resurser? Vi tror inte det. Vi vill i stället peka på bristen på tydligt ledarskap för att se till att vårdens resurser används på rätt sätt.
Det är vårdens personal – läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnaster, kuratorer och alla andra – som är den tveklöst viktigaste resursen i vården. Men i dag används inte personalens kompetens fullt ut. Vårdpersonalen vill ägna sig åt patienterna men hindras av onödigt administrativt arbete Vårdpersonalen behöver mer tid för patienterna.
Det finns ingen nationell statistik över vårdpersonalens tid, men studier visar att läkare och sjuksköterskor använder så lite som omkring en tredjedel av sin tid till det direkta arbetet med patienterna. Så mycket som 2,5 timmar av en läkares eller sjuksköterskas arbetsdag upptas av administrativa uppgifter. Statliga regelverk och rapporteringskrav leder till kostnader som kan vara så höga som 10 miljarder kronor årligen.
Vi föreslår att staten och sjukvårdshuvudmännen tar initiativ till ett handlingsprogram för att minska den tid vårdpersonalen måste ägna åt uppgifter som inte är till direkt nytta för patienterna.
Inom en femårsperiod ska minst hälften av tiden, inte en tredjedel som i dag, ägnas åt patientarbete. Det kan på sikt frigöra tid minst motsvarande cirka 20 000 nya läkare och sjuksköterskor samtidigt som vårdpersonalen får mer tid för patienterna. Det är av central betydelse att utvecklingsarbetet inte resulterar i minskade resurser till sjukvården.
Vi socialdemokrater måste självkritiskt konstatera att vi bär en del av ansvaret. Men vi har tänkt om – vi vill ge vårdpersonalen väsentligt större inflytande över hur arbetet organiseras.
l Förbättra servicen: Det skall vara enkelt att ha kontakt med vården och att boka tid och här finns mycket att lära av servicenäringen: bokningssystem där patienten själv väljer tid, kontakt via telefon, e-post och SMS, samordnade sjukvårdskontakter så att antalet besök minskas m.m.
l En patient – en journal: All relevant information om patient, behandling och läkemedel bör samlas på ett ställe. Då slipper patienten upprepa sin historia vid varje ny vårdkontakt. Det sparar tid och ökar patientsäkerheten.
l Lokala handlingsplaner för mer tid till patientarbetet: Varje landsting och varje vårdenhet bör involvera vårdpersonalen i systematiskt förbättringsarbete. De resurser som frigörs bör stanna på enheten och komma patienter och personal till del.
l Förenkla administrationen: Det ska vara dokumenterat att behovet av en administrativ åtgärd är tillräckligt stort, kostnaden vägas mot nyttan och tiden som avsätts får inte tränga ut viktig verksamhet.
l Låt vårdens behov styra IT-utvecklingen: Datorstödet har förenklat mycket arbete, men är ofta alltför krångligt. En ny IT-strategi måste utgå från vårdens behov. Rapportering till hälsodataregister och kvalitetsregister är viktig men kan förenklas genom automatisk överföring från vårdgivarens datasystem.
l Förenkla regelverket: Lagar och förordningar på hälso- och sjukvårdsområdet, liksom Socialstyrelsens olika regler, skall systematiskt gås igenom ur ett mindre krångel-perspektiv. Exempelvis leder den dubbla lagstiftningen inom äldreomsorgen, Biobankslagen, reglerna kring delegeringar och reglerna kring journalföring till onödig administration.
Ylva Johansson
välfärdspolitisk talesperson (S)
Vivianne Macdisi
landstingsråd (S) i opposition
UNT 6/9 2010