Sveriges rovdjursförvaltning Àr i mÄnga avseenden en framgÄngssaga. FrÄn att ha varit i det nÀrmaste utrotade har vÄra stora rovdjur Äterkoloniserat vÄrt land. Att den svenska vargstammen i dagslÀget baseras pÄ fem obeslÀktade vargar visar dock att nuvarande förvaltningsform inte Àr lÄngsiktigt hÄllbar. Det lyfter frÄgan om inte förvaltningen mÄste ta större hÀnsyn till de naturgivna förutsÀttningarna. Av den anledningen bedömer vi att förekomst av stationÀr varg sannolikt mÄste tillÄtas i delar av norra Sverige i syfte att erhÄlla en lÄngsiktigt livskraftig vargpopulation.
Förvaltningen mÄste ocksÄ ta större hÀnsyn till regionala olikheter. LÀnen mÄste ges möjlighet att förvalta sina viltstammar med hÀnsyn till övrigt vilt och till lÀnets invÄnare. För lodjur Àr det viktigast att förvaltningen tar avstamp i lÀnens miniminivÄer.
Den nationella nivÄn bör utgöra lÄngsiktigt mÄl men utgÄngspunkten ska inte vara att den vid varje enskilt tillfÀlle mÄste klaras. I stÀllet ska respektive lÀns miniminivÄ nÄs och balans mellan rov- och bytesdjur sÀkerstÀllas. NÀr lodjuren i respektive lÀn uppnÄr sin miniminivÄ har vi Àven uppnÄtt den nationella nivÄn pÄ 250 föryngringar.
Regeringens ambition Àr att lÀnsstyrelserna ska förvalta rovdjuren. Vi ansvarar tillsammans med Svenska jÀgareförbundet för spÄrningar och vi berÀknar hur mÄnga rovdjur som finns i lÀnet. Vi besiktar rovdjursskadade och dödade tamdjur och betalar ut bidrag till stÀngsel och ersÀttningar för rovdjursdödade tamdjur. Vi tar beslut i flertalet rovdjursfrÄgor som till exempel utsÀttningsomrÄden för varg, skyddsjakt pÄ lodjur, regional förvaltningsplan för rovdjur och miniminivÄ för lodjur och vi trÀffar och pratar rovdjur med mÄnga mÀnniskor. NÀr NaturvÄrdsverket i dagarna delegerade skydds- och licensjakt pÄ maximalt 40 lodjur till lÀnen i Mellansverige begrÀnsades vÄra möjligheter att förvalta lÀnets viltstammar trots att det Àr regeringens uttalade ambition att sÄ ska ske. Ytterligare en konsekvens av beslutet Àr att det öppnar upp för jakt i lÀn dÀr lodjursstammen Ànnu inte nÄr upp till lÀnets miniminivÄ. Verket försvarar sitt beslut med att 24a§ jaktförordningen omöjliggör en fullstÀndig delegering till oss. Vi avvaktar nu svar pÄ vÄr egen skrivelse till regeringen med krav pÄ översyn av paragrafen.
Enligt vÄr mening Àr det inte rimligt att antalet lodjur i Uppsala lÀn ska bero av hur mÄnga lodjur det finns i SkÄne, VÀstra Götaland eller Norrbotten. MÀngden lodjur ska i stÀllet baseras pÄ de förutsÀttningar som finns i vÄrt lÀn. LÀnet har en miniminivÄ pÄ 23 föryngringar eller cirka 130 djur som inte fÄr understigas och som har berÀknats fram utifrÄn lÀnets förutsÀttningar att hÄlla bytesdjur. Det Àr en hög miniminivÄ till följd av en mycket ambitiös rovdjurspolitik.
FrĂ„gan vi mĂ„ste stĂ€lla oss Ă€r om det Ă€r möjligt att hĂ„lla en lodjursstam vĂ€sentligt över miniminivĂ„n under nĂ„gon lĂ€ngre tid. I publikationen âSlutrapport â lodjursprojektetâ frĂ„n 2008 konstaterar Grimsö forskningsstation att rĂ„djuren i vĂ„r region kontinuerligt har minskat frĂ„n mycket höga tĂ€theter i början av 1990-talet till dagens betydligt lĂ€gre tĂ€theter.
I rapporten visar forskarna ocksÄ att nÀr rÄdjuren blir tillrÀckligt fÄ till antalet minskar Àven lodjuren kraftigt i antal. I vissa omrÄden fanns efter tio Är endast en fjÀrdedel av lodjursfamiljerna kvar.
Det Ă€r en process som börjat i nordligaste Svealand och södra Norrland och sedan efterhand ârullatâ söderut. Vi menar att en ansvarsfull förvaltning som syftar till att miniminivĂ„n lĂ„ngsiktigt ska klaras bör ta hĂ€nsyn till historien och om möjligt försöka förhindra att den upprepas i vĂ„rt lĂ€n. En kraftigt minskande lodjursstam i lĂ€net pĂ„verkar ju vĂ„ra möjligheter att uppnĂ„ den nationella miniminivĂ„n och dĂ€rmed bevarandestatusen för lodjur.
Det mÄste vara bÀttre att tillfÀlligt och under kontrollerade former öka jakten pÄ lodjur i syfte att nÀrma sig miniminivÄn och dÀrmed underlÀtta en ÄterhÀmtning av rÄdjuren. Med samma syfte borde ocksÄ jakten pÄ rÄdjur tillfÀlligtvis regleras sÄ att vi sÀkerstÀller att jakten anpassas efter tillgÄngen. Jakten pÄ rÀv bör enligt samma resonemang uppmuntras. Allt i syfte att Ästadkomma en bÀttre balans mellan rov- och bytesdjur. Vi Àr nÀmligen övertygade om att lÀnet kan hÄlla en lodjursstam över miniminivÄn samtidigt som det finns utrymme att jaga rÄdjur. Men för att Ästadkomma det krÀvs en aktiv förvaltning som löpande anpassas efter rÄdande förhÄllanden.
LÀnsstyrelsen har förutsÀttningarna att verkstÀlla de rovdjurspolitiska mÄlen. Men dÄ krÀvs att myndigheten ges mandat att hantera förvaltningen fullt ut. LÀn som likt Uppsala överstiger sin miniminivÄ mÄste ges förtroende att ta nödvÀndiga beslut vilket inkluderar beslut om licensjakt.
Eftersom NaturvÄrdsverket Àr fortsatt obenÀget att medverka till att riksdagens ambitioner om en regionalt förankrad rovdjurspolitik kan bli verklighet ÄterstÄr för oss att förlita oss pÄ att vÄr nya miljöminister Lena Ek (C) sÀkerstÀller att lÀnsstyrelsen ges det fulla mandatet i det hÀr hÀnseendet.
Peter Egardt
landshövding
Lennart Nordvarg
naturvÄrdsdirektör
UNT 13/11 2011