”Svensk jordbruksproduktion måste öka. Den nuvarande utvecklingen med alltmer importerad mat är farlig. Det kommer inte alltid att finnas tillgång till billiga utländska livsmedel.”
Budskapet framfördes av Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson på LRF-stämman onsdagen 26 maj. Han var där i sällskap med de andra vänsterledarna Mona Sahlin och Lars Ohly.
De tre var eniga om att Sverige bör ”utreda ett mål för egenproducerad mat, om det skulle bli brist på världsmarknaden”. Vänsterledarna låter som ekon från beredskapsåren på 30- och 40-talet.
Att livsmedel ska framställas i Sverige är en omskrivning för att vi inte ska importera från utvecklingsländer.
Det är med denna typ av protektionistiska argument som utvecklingsländernas bönder under decennier stängts ute från EU – världens största marknad för livsmedel.
Vi har hört budskapet från franska bönder, men aldrig från Socialdemokraterna under partiets tolv år vid regeringsmakten. Omsvängningen tyder på att Miljöpartiet har fått ett ökat inflytande över de rödgrönas spretande EU-politik. Det är beklagligt – framför allt för världens fattiga bönder.
Om endast fem år ska världen uppnå FN:s millenniemål att halvera andelen svältande i världen. Det är en uppgift som inte går att ro i land med endast biståndsinsatser. Jordbruket är en nyckelsektor i många utvecklingsländers ekonomi. Att ge dem ökade möjlighet till egen produktion och handel med jordbruksprodukter skulle vi alla tjäna på.
Tyvärr finns starka strömmar av protektionism inte bara i den svenska oppositionen utan även i Europa. Sverige har länge varit pådrivande i att reformera EU:s jordbrukspolitik. Det finns oerhört mycket kvar att göra, inte minst inom ramen för WTO-förhandlingarna. Jag hoppas att Alliansregeringen får förtroendet att fortsätta detta viktiga arbete.
De rödgröna tiger om sin syn på EU. Vänsterpartiet vill fortfarande envist att Sverige ska lämna unionen. Först på partikonferensen 2011 ska Vänsterpartiet diskutera sin syn på EU.
EU: s jordbruksstöd kostar Europas skattebetalare 500 miljarder kronor per år, nära hälften av EU:s budget. Det är ohållbart i en tid när flera medlemsländer har problem att betala räntan på sin statsskuld. En stor del av jordbruksstöden går till subventioner av stora multinationella livsmedelsföretag som Nestlé och Coca Cola.
Den största mottagaren av jordbruksstöd i Sverige är företaget Nordic Sugar, där det gamla Sockerbolaget igår. Nordic Sugar fick förra året nästan en kvarts miljard kronor i stöd.
Vi i Folkpartiet är ärliga med att vi vill ha en reformerad jordbrukspolitik. Vi måste inse att det centrala för Europa och Sverige inte är att bli självförsörjande på livsmedel. En friare jordbruksnäring betyder en ökad export av vissa produkter och en ökad import av andra. Det är hög tid att låta bonden vara företagare och agera fritt på marknaden. En avreglerad jordbruksmarknad kommer att kräva större lyhördhet för konsumenternas krav, ökad profilering och förädling.
Inom ramen för en minskad EU-budget ska det även i fortsättningen finnas en jordbrukspolitik som är gemensam inom EU. Men handelsstörande stöd, som exportbidrag måste avskaffas, och direktstöden fasas ut. CAP ska i högre utsträckning gå till att ersätta bönderna för deras miljöarbete.
Matens verkliga pris ska betalas i butiken. Subventioner ska dock betalas för de ”kollektiva nyttigheterna” som marknaden inte betalar för, till exempel öppna landskap, bevarande av kulturarv och biologisk mångfald. Utrymmet för den här typen av ersättningar ökar om det samtidigt sker en kraftig minskning av utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken.
En överväldigande majoritet av svenskarna vill att Sverige bidrar till utveckling i världens fattiga länder. Samtidigt menar de flesta svenskar att rika länder kan påverka på andra sätt än genom bistånd. Folkpartiet håller med.
Över en miljard människor lever i djup fattigdom. Vi kan inte fortsätta att permanenta fattigdomen genom att konkurrera ut jordbruket i utvecklingsländerna med subventioner och handelshinder.
Det är sorgligt att de rödgröna med Miljöpartiet i spetsen förordar protektionism inom svenskt jordbruk. Argument att vi inte får göra oss beroende av billiga, utländska livsmedel är inget annat än unken skrämselpropaganda.
Miljöpartiets mantra är ”tänk globalt – handla lokalt”. Det betyder i verkligheten ”handla inte med u-länderna men skänk dem gärna en tanke”. Vi liberaler vill agera för att minska fattigdomen i världen. Tänk globalt men handla även globalt nästa gång du är i affären. Det är solidaritet på riktigt.
Birgitta Ohlsson
EU-minister
ledamot i partistyrelsen (FP)
UNT 4/6 2010