Publicerad: 2007-10-19 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-24 17:02
Författarna till Bygg tätare i storstäderna så minskar växthusgaserna (DN Debatt 16/8), undertecknad av bland andra två ledande kommunalråd i Uppsala, argumenterar för en mer funktionsblandad och förtätad stadsmiljö som ska bli en "mångfunktionell miljö för boende, tjänsteverksamhet, för besökare, möten, nöjen med mera".
Stadsutvecklingsprojektet Den goda staden följer på så sätt en internationell trend i stadsbyggande som varit framträdande sedan 1970-talet. Här finns erfarenheter att hämta från utvecklingen i brittiska och amerikanska innerstäder där man under lång tid talat om behovet av "byar i staden" (urban villages), vilket kan låta motsägelsefullt. Det är därför berättigat att mer kritiskt diskutera de mål som eftersträvas av Den goda staden, inte minst som artikeln underlät att redovisa något av de motargument mot en funktionsblandning som forskning har fört fram.
På en internationell nivå är den täta staden ett svar på tydliga demografiska förändringar snarare än på utsläpp av växthusgaser eller något annat politiskt problem. I västvärlden finns i dag en åldrande befolkning som i allt högre grad både vill och behöver bo nära serviceinrättningar. En växande del av befolkningen väljer också att inte skaffa barn utan att i stället eftersträva yrkeskarriärer och föredrar att bo i staden.
Författarna till Reclaiming the city. Mixed use development (1997) ställer sig emellertid skeptiska till i vilken grad uppväxande "byar" i förtätade stader kan förenas till riktiga gemenskaper. Invånarna förenas sällan av gemensamma intressen i stadsdelen, särskilt som en del bostäder bara utnyttjas för övernattningar under veckodagarna. I Storbritannien har funktionsblandade stadsdelar stött på stora problem med ungdomsbrottslighet och dåliga skolmiljöer.Det gäller framför allt vem som ska attraheras av funktionsblandning eller mixed use development som företeelsen kallas på engelska. Vi kunde i DN 14/8 läsa om att det inte finns plats för barn när Nordvästra Kungsholmen byggs. En baksida med funktionsblandning är just att den inte ger plats för barnfamiljers behov. Man bygger i stället för en välbesutten äldre befolkning vars barn växt upp och flyttat, samt för unga barnlösa singel- eller parhushåll. Båda dessa grupper antas vilja bo funktionsblandat.
Den ökade trafik som funktionsblandning innebär gör miljön olämplig för barn. Samtidigt minimeras de offentliga miljöerna vilket ger mindre utrymmen för lekplatser. Vidare skräms barnfamiljer bort av buller från nattöppna nöjesställen.Funktionsblandade områden är vidare svåra, det vill säga dyra, att förvalta eftersom de kräver en väl balanserad blandning av bostäder, kontor, affärer och restauranger. Påståendet om att funktionsblandning nödvändigtvis medför mindre avgaser är inte självklart. Forskning har visat att förtätning av stadsdelar kan göra dessa mindre attraktiva för boende och därmed rentav öka pendling in i och ut ur staden.
Det finns i dag en mytbildning som säger att den täta staden självklart är en god stad och den stad alla vill ha. Jag hoppas därför att Den goda staden inte ska bli en ny stadsplaneringsideologi i Sverige, anvisad uppifrån och nedåt, utan att det kommer att visa sig möjligt att föra en konstruktiv diskussion grundad på faktiska kunskaper.Mattias Legnér
forskare Tema Kultur och samhälle, Linköpings universitet
UNT 19/10 2007