Publicerad: 2009-08-26 00:00, senaste uppdaterad: 2010-04-14 15:04
Under sommaren har Uppsalas utveckling ur ett stadsbyggnadsperspektiv debatterats i UNT. En debatt om Uppsalas utveckling känns alltid inspirerande och viktig. Uppsala har ju under 50 år genomgått en makalös omvandling från en ganska ensidig universitets- och industristad till en liten storstadskommun med starkt differentierat näringsliv. Uppsala har nu, tack vare denna omvandling, blivit en av landets mest expansiva kommuner som dessutom genom sin differentiering klarar lågkonjunkturer som den pågående på ett mycket bättre sätt än många andra kommuner.
Men en stadsutveckling och förändringar väcker också starka olustkänslor hos vissa. Inte minst har nybyggnaden i Blåsenhus fått kritik. Kritiker har framfört att planeringen skett i smyg och att allmänheten inte varit informerad om byggplanerna.
Andra har kritiserat att enskilda medborgares synpunkter inte beaktats i planprocessen, tyckt att de nya stora byggnaderna förstör miljön kring Botaniska trädgården, skymmer utsikten mot Slottet, tar parker och grönområden i anspråk eller att byggnaderna utan motiveringar bara påstås vara stora och fula.
Orsaken till att stadsomvandlingen trots allt genomförts skylls till stor del på korkade politiker och giriga fastighetsbolag. Från vårt perspektiv ser verkligheten något annorlunda ut. Uppsala universitet har en långsiktig planering för att trygga kvalitet i forskning och utbildning och stärka sin internationella konkurrenskraft. Detta gäller även planeringen av de fysiska förutsättningarna för lokaler och studie- och forskningsmiljöer. Uppsala universitet har därför under sina dryga 500 år genomfört ett stort antal ny- och ombyggnadsprojekt för att värna om forskare och studenters optimala arbetsmiljö.
Uppsala har, till skillnad från ett flertal äldre universitet i världen, haft förmånen att ha kloka och framsynta politiker och planerare som förstått universitetets betydelse för staden och därför avsatt mark för en framtida omvandling.
Redan på 1920-talet upprättades planer som avsatte området kring Ekonomikum, Engelska parken och hela Blåsenhus för universitetets framtida behov av stora institutionsbyggnader. Senast gällande plan för Blåsenhusområdet är från 1945. I samband med den bebyggelse som nu genomförs har denna gamla plan uppdaterats för att bättre motsvara dagens krav på detaljplaner men med samma långsiktiga markanvändning för universitetet som inriktning.
Genom att Uppsalas politiker långsiktigt haft insikten om universitetets behov av mark för utveckling och att staten har haft det långsiktiga ansvaret och uthålligheten att bevara området för universitetets behov kan nu Uppsala universitet fortsätta att utvecklas i centrala Uppsala och inte, som många internationella systeruniversitet, tvingas flytta stora delar av sin verksamhet till externa satelliter. Detta upplever vi som en stor fördel för såväl universitetet som staden.
Blåsenhus är alltså inget exempel på en förtätning av staden där grönområden eller parker tas i anspråk för bebyggelse. Blåsenhus har aldrig varit en park eller en plats för allmänhetens rekreation frånsett att de inre delarna av området under ett antal år uppläts för ungdomsfotboll i avvaktan på bebyggelse.När Pedagogikum byggdes på den tidigare parkeringsplatsen i området var det helt i enlighet med långsiktiga kommunala planer för stadens och universitetets utveckling.
När kritiker klagar på att ingen ansträngt sig för att göra de uppdaterade detaljplanerna kända för allmänheten innan de klubbades så är även detta ett helt felaktigt påstående. Det finns en fastställd rutin för hur alla planärenden hanteras i kommunen som innebär stor öppenhet. Planprogrammet, som upprättades under 2004, har illustrationer som stämmer mycket väl med den byggenskap som nu genomförts. Alla handlingar har funnits utställda och kommunen bjöd också in, via annonser i UNT, till ett offentligt möte i EBC den 2 september 2004 där planerna presenterades. Ett 30-tal intresserade slöt då upp och diskuterade. Därefter har detaljplanen hanterats enligt samma rutin fram till år 2007, och Akademiska Hus har dessutom gett ut en annonsbilaga till UNT, som presenterade projektet i december 2006.
Akademiska Hus bygger inga projekt på spekulation utan endast på beställningar från universitetet. Att sammanföra lärarutbildningar och beteendevetare i Blåsenhus är ett strategiskt viktigt beslut som fattats av Uppsala universitet för att utveckla kvaliteten i verksamheterna.
Som betydelsefulla aktörer i Uppsala finns det för såväl Uppsala universitet som för Akademiska Hus ett speciellt ansvar att föregå som goda exempel genom att bygga med stor hänsyn till miljö och arkitektoniska värden.
När man nu kan se Pedagogikum i ett i det närmaste färdigt skick tycker flertalet kunniga i arkitekturfrågor att byggnaden väl uppfyller de krav man kan ställa på en modern institutionsbyggnad. Energimässigt blir byggnaden ett föredöme alla kategorier.Vi kan inte alltid vara överens i alla sammanhang. Vårt demokratiska system föreskriver då metoder för att vi trots detta skall kunna fatta nödvändiga beslut, till och med i kontroversiella frågor. I den demokratiska processen vägs alla aspekter om kommunens framtid samt universitetens och näringslivets nödvändiga utvecklingsbehov samman. Detta sker på ett sätt där själva proceduren och de instanser som ansvarar för prövningen är fastställda i lag.
Det känns främmande för oss när enskilda tyckare kräver att få sina egna åsikter tillgodosedda trots att lagliga och väl genomarbetade beslut har fattats.För oss känns det tryggt att våra politiker står fast vid en långsiktig stadsutvecklingsplan som innebär att Uppsala universitet kan fortsätta att utvecklas och därmed berika stadens centrum.
Ann Fust
universitetsdirektör Uppsala universitet
Hans Antonsson
regiondirektör Akademiska Hus Uppsala AB
UNT 26/8 2009