Publicerad: 2008-08-25 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-15 13:03
Vattennära bostadsbebyggelse lockar. Men vilka risker medför det att bygga i närheten av åar som på grund av klimatförändringarna kommer att översvämmas allt oftare och allt kraftigare?
Fyrisån har drabbats av stora översvämningar tidigare. I takt med den ökade nederbörd som Sverige beräknas få i och med klimatförändringarna, är det ett sannolikt antagande att det kommer bli en allt vanligare syn att strandområden längs med Fyrisån nu och då hamnar under vatten. I strandnära bebyggelse blir översvämmade källare ett återkommande problem.
Redan dessa risker är ett tillräckligt skäl för att avvisa de förslag som nu seglat upp om att bebygga delar av Årike Fyris. Men det finns också andra synnerligen tungt vägande skäl.
Årike Fyris, det vill säga den cirka sju kilometer långa åsträckningen från Uppsala till Ekoln rymmer många värdefulla naturområden, både i form av själva årummet, variationsrika skogsområden och öppna ängslandskap. Dessa utgör en viktig del av Uppsalas karaktär och är en omistlig tillgång för stadens befolkning, i synnerhet för dem som inte har tillgång till bil eller är tillräckligt miljömedvetna för att inte använda den i onödan.
Längs en av Linnéstigarna kan Uppsalaborna enkelt komma ut i natursköna områden och njuta av hur kungsängsliljorna blommar i slutet av maj. Vid flera tillfällen har initiativ tagits för att skydda hela området mot exploatering.
Under mitten av 90-talet snubblade planerna på att inrätta området som Sveriges andra nationalstadspark på mållinjen. Under förra mandatperioden initierades ett nytt arbete med att skydda området som naturreservat. Uppsala kommun köpte flera markområden och utarbetade skyddsföreskrifter.
I den remissrunda kring naturreservatsplanerna som följde var samstämmigheten om vikten av att ge området naturreservatsstatus så gott som fullständig.
Men nu har plötsligt långt skridna planer presenterats på hur delar av naturområdet ska exploateras i form av bostadsbebyggelse, nya bilbroar och andra anläggningar. Det är verkligen inte ett ställningstagande i tiden och ligger inte i nuvarande och framtida Uppsalabors intresse. Uppsala behöver som expanderande kommun sina stadsnära naturområden mer än någonsin.
Studie efter studie visar att tillgång till bostadsnära naturområden är en mycket viktig folkhälsoaspekt. De gröna kilar som ännu finns kvar från omgivande naturområden och in i stadskärnan har därför mycket stort värde och får inte ses som "exploaterbara impediment" som kan bebyggas som ett led i förtätningen av staden. Låt stadens gröna kilar i stället styra utbyggnad av kollektivtrafik och bebyggelsestruktur.
Dessutom kan knappast planerna på att exploatera Årike Fyris betecknas som förtätning av befintlig bebyggelse. Det handlar tvärtom om ett ta värdefull natur i anspråk inom räckhåll för vandrande och cyklande Uppsalabor.
Låt oss ha kvar möjligheten att från stadsträdgården, i mitten av storstaden, efter en kort promenad komma rakt ut i en stor sammanhängande stadsnära landskapspark, med en fascinerande biologisk mångfald inom både djur- och växtriket.
Nuvarande politiska strategi har tydliga inslag av de små stegens tyranni. Små ingrepp i naturområden kan alltid försvaras med att det enskilda ingreppet inte innebär någon väsentlig förstörelse.
Men många små ingrepp leder sammantaget till att antalet stadsnära grönområden fragmenteras eller helt försvinner. En hållbar stadstillväxt måste i stället ske på ett helt annat sätt, till exempel, men inte endast, i form av utbyggnad av kollektivtrafikförsörjda kransorter, samtidigt som skyddsvärda stadsnära naturområden ges reservatsstatus och undantas från bebyggelse.
Årike Fyris är, precis som Stadsskogen, alldeles för värdefull för att offras för bebyggelse som lika gärna kan förläggas till andra platser.
Niclas Malmberg,
kommunalråd (mp)
Staffan Ulfstrand,
professor emeritus Uppsala universitet
Per Hultén,
v. ordförande Uppsala Naturskyddsförening
Per Hedfors,
forskarassistent i landskapsarkitektur SLU
UNT 25/8 200