Det finns goda skäl för FN att utlysa 2011 som skogens år. Knappast någon naturtyp har misshandlats svårare av människan än världens skogar. Regnskogen som för 10  000 år sedan täckte cirka 14 procent av landytan har i dag genom avverkning och svedjebruk minskat till hälften.

Fortsätter exploateringen i nuvarande takt beräknar forskare att 80–90 procent av de tropiska regnskogarnas ekosystem kommer att vara kraftigt utarmade eller förstörda redan år 2020.

Detta skulle inte bara leda till en irreversibel förlust av biologisk mångfald, utan även att den globala uppvärmningen accelererade. FN:s klimatpanel uppskattar nämligen att cirka en tredjedel av det antropogena bidraget till ökningen av koldioxidhalten kan kopplas till nedhuggningen av den tropiska skogen. Detta scenario började i mindre skala redan då skogarna i Mellanöstern och kring Medelhavet fick ge vika för jordbruksmark och urbanisering.

Senare års forskning visar att flera gamla civilisationer – som Påskön, Inkariket och till viss del Romarikets undergång – kan kopplas till överexploatering av skogen vilket också försämrade vattentillgången. Det fick till följd att befolkningen tvinga­des utvandra eller leva kvar i armod.

Enligt klimatforskaren William Ruddiman går det också att spåra denna skogskövling som tog sin början då jordbruk introducerades redan för 8 000–5 000 år sedan i en ökning av växthusgaser i borrkärnor.

Det tycks trots allt som denna aspekt på den globala uppvärmningen börjat uppmärksammats vid klimatförhandlingarna de senaste åren och anslag för att skydda den tropiska skogen har utlovats men frågan är om man inser vidden av problemen. I dag sker en stor del av avverkningen illegalt. Det är antigen kriminella ligor eller fattiga jordlösa människor som hugger ner eller eldar upp allt mer av regnskogen. Till detta kommer givetvis skogsbolagens lagliga avverkning och den gråzon där mäktiga ekonomiska intressen genom korruption tillåts exploatera jungfrulig regnskog. Saken blir ännu osmakligare när vi betänker att en del av det tropiska ädelträet säljs som lyxkonsumtion i utvecklade länder inklusive vårt eget.

Det kan tyckas som om dessa problem inte har något med den svenska skogen att göra, men sådant önsketänkande vore vilseledande. Hotbilden är naturligtvis olika i Sverige och i Amazonas liksom den är olika i Uppland och i Skåne, men det finns även stora likheter eftersom allt liv har samma ursprung.

Alla slags skogar bildar ett ekologiskt system där en mångfald av växter och djur ingår i en komplex gemenskap.

Den fysiska miljön: solen, atmosfären, marken, berggrunden och vattnet bildar kretslopp som sätter upp spelreglerna för ekosystemet. Till detta kommer störningar: naturliga som orkaner eller mänskliga. De senare omfattar kalavverkning, anlagda bränder, bebyggelse, jakt och är i dag så omfattade att den på många håll leder till utarmning av den biologiska mångfalden.

Skuggälskade växter och djur har råkat allra värst ut eftersom de är anpassade till den gamla skogens ekologi. I regnskogen i Afrika är det till exempel trogoner och papegojor som minskar, i Uppland missgynnas förr så vanliga arter som svartmes, tjäder och linnea av skogsbruket. Ännu värre är läget för många insekter, svampar, mossor och lavar. Till exempel är var tionde skogssvamp i Sverige uppsatt på de Artdatabakens röda lista över utrotningshotade arter. Ett bevis på att statsmakterna sätter produktionsmålet skyhögt över miljömålet.

Besvärlig är också situationen för de stora rovdjuren i skogen och okunskap om rovdjurens roll i naturen är en orsak till att de förföljs. Utan rovdjur skulle ekosystemet bli instabilt vilket paradoxalt även skulle missgynna deras bytesdjur men även påverka växtligheten och klimatet.

Det visar sig nämligen att i skogar med stora stammar rovdjur hålls de betande djuren på en lägre nivå vilket gynnar blom- och fågelrikedomen samt upptaget av koldi­oxid. Vi kan lyfta blicken till USA:s stora skogar där avskjutning av rovdjur som varg och puma visade sig leda till att populationen av hjortdjur först sköt i höjden och konsekvensen blev överbetning och sjukdomar, som fick till följd att hela stammar kraschar samt att växligheten utarmades katastrofalt.

De stora rovdjuren i Sverige äter inte bara älg och rådjur utan de dödar även andra mindre rovdjur som räv, mink och grävling, vilket gynnar småviltet och skoghönsfåglarna. Vistas man ute i naturen ser man också att rovdjursdödade kadaver blir till mat för många av skogens djur från stora örnar, vråkar, korpar, tofsmes ända ner till smågnagare och nedbrytarna.

Jakt på rovdjur är i princip fel eftersom deras populationer är självreglerade. Problem blir det först då statsmakten och de mänskliga jägarna ska ha monopol på skogens vilda djur vilket avspeglas i vargdebatten. I Artdatabankens yttrande om licensjakten på varg är slutsatsen att den inte förbättrat vargstammens bevarandestatus. Den har inte ökat acceptansen hos vargmotståndarna. Antalet illegalt dödade vargar har inte minskat och synen på vargen i mediadebatten har inte ändrats nämnvärt efter fjolårets licensjakt. Det andra skälet till sådan jakt är att minska inaveln genom att svenska vargar skulle kunna ”bytas ut” mot obesläktade vargar utan att stammen behöver öka i antal.

Men denna jakt ledde bara till ”en större förlust av genetiskt variation och högre inavelskoefficient i nästa generation” skriver Artdatabanken. Slutsatsen blir därför, som rovdjursutredningens internationella expertpanel har kommit fram till, att bara en regelbunden spontan invandring från Ryssland räddar den svensk-norska vargpopulationen på lång sikt.

Naturskyddsföreningen i Uppsala anser att Skogens år 2011 bör leda till följande nationella åtaganden. Öka resurserna för att skydda landets få rester av gammelskog genom att via Sveaskog ge länsstyrelserna möjlighet att få tillgång till mer ersättningsskog. Tvinga de stora skogsägarna att avsätta tillräckligt stora arealer för att rädda den biologiska mångfalden. Se inte rovdjuren som ett hot – vilket man anar i länsstyrelsens debattartikel i UNT – utan som en ekologisk resurs i en levande skog.

Jörgen Sjöström
sammankallade för Uppsala Naturskyddsförenings skogsgrupp
Marianne Kahn
ordförande Uppsala Naturskyddsförening
UNT 12/3 2011