Debatt: Så kan vi hjälpa dem som tigger

Tiggeri ska inte förbjudas. Men det är svårt att veta hur vi påverkar genom att ge pengar. Man kan hjälpa via ideella organisationer. Men EU måste agera för att stärka situationen för de mest utsatta, och kommunernas roll bör tydliggöras. Det skriver Maria Ahlin med flera.

Få har nog missat att tiggeri har blivit vanligare på Uppsalas gator de senaste åren. Ofta är det människor från sydöstra Europa, främst romer, som vädjar om vårt medlidande.

De allra flesta som tigger i Sverige i dag gör sannolikt detta på eget initiativ och får behålla inkomsten själv. Samtidigt kan vi inte blunda för att det kan finnas en flytande gräns mellan att tigga på eget initiativ och att tvingas att tigga.

I Rikspolisstyrelsens rapport Människohandel för sexuella och andra ändamål (2012) kan man läsa: ”Dessa grupperingar består ofta av familjekonstellationer med komplicerade lojaliteter mellan gärningsperson och offer. Offren, som i vissa fall inte såg sig som brottsoffer, anmälde därför sällan själva att de utsatts för människohandel. Flera av offren var dessutom minderåriga och stod i direkt beroendeställning till gärningspersonerna.”

En särskild risk är förknippad med personer med funktionsnedsättning. Det finns exempel på att personer dömts för att de kidnappat människor med funktionsnedsättningar och tvingat dem att tigga.

Ett annat problem är att barn i skolåldern ibland tigger eller säljer blommor på gatorna. Om det finns förtjänstmöjligheter i tiggeri finns det också ett incitament för mindre nogräknade personer att förmå människor i en utsatt situation att tigga och lämna ifrån sig förtjänsten.

En del av de EU-medborgare som tigger har hoppats tjäna pengar på arbete men blivit besvikna, de kan ha blivit utlovade ett jobb men blivit lurade. Andra kan ha kommit i syfte att tigga eller spela gatumusik.

Tiggeri varken kan eller bör förbjudas, men som enskild kan det vara svårt att bedöma vad som är bakgrunden till att en person tigger och hur man påverkar situationen genom att ge pengar.

Den som känner sig osäker kan därför ge till en organisation som arbetar med att hjälpa utsatta människor. Flera ideella föreningar gör här viktiga insatser, både för att hjälpa EU-medborgare i Sverige och i medlemsländer med utbredd fattigdom och diskriminering.

I Stockholm finns Crossroads som är en råd- och stödverksamhet för människor från andra EU-länder som lever i fattigdom eller hemlöshet i Stockholm. Crossroads är ett samarbete mellan Stockholms Stadsmission och andra frivilligorganisationer samt myndigheter.

Vi står inför en situation där kriminella utnyttjar den nya situation som uppstått genom den i grunden ökade rörligheten inom Europa. Vi måste inse att lagstiftningen inte hängt med och ännu inte innehåller de verktyg som skulle behövas för att skydda de svagaste på vår kontinent.

Problemet behöver hanteras på flera nivåer. På EU-nivå behövs åtgärder för att stärka situationen för unionens mest utsatta medborgare, inte minst den romska folkgruppen oavsett i vilka länder de befinner sig. Det behöver också tydliggöras att alla barns rätt till undervisning ska tillgodoses i samband med tillfällig migration inom unionen.

På nationell nivå bör vi se över lagstiftningen kring tvångsarbete och andra bestämmelser med syftet att komma åt den bredare ofrivillighet som är förknippad med tillfällig migration mellan EU-länder. Tillräckliga polisresurser behöver avdelas så att man kan följa upp anmälningar om misstänkt människohandel eller barnarbete.

Lagstiftningen behöver tydliggöras så att det framgår vilket ansvar kommunen respektive staten har för humanitära insatser, exempelvis tak över huvudet, för den som är i landet enligt tremånadersregeln.

Om ansvaret ska ligga på kommunerna behövs en finansieringsmodell för detta. Kommunen har i dag det yttersta ansvaret för människor i akuta situationer.

På lokal nivå bör informationsinsatser göras bland EU-migranter om vilka möjligheter det finns att söka hjälp för den som tvingas tigga, stjäla eller sälja sex mot sin vilja. Även allmänheten bör informeras om tecken på att någon tvingas till tiggeri, stölder eller barnarbete, samt vart man kan vända sig med tips.

Maria Ahlin
ordförande Freethem (Freethem är en ideell förening som arbetar emot människohandel)
Caroline Szyber
riksdagsledamot (KD) och rättspolitisk talesperson
Martin Wisell
kommunfullmäktigeledamot (KD) Uppsala
UNT 7/5 2013