Publicerad: 2010-09-14 00:00
Sedan industrialiseringens början har vi sett en fantastisk produktivitetsutveckling i samhället. Genom ny teknik har varje anställd kunna tillverka betydligt mer på samma arbetstid, vilket möjliggjort såväl kortare arbetstid som ökad konsumtion. Men förutsättningarna för produktivitetsutvecklingen har varit och är fortfarande väldigt ojämnt fördelade mellan olika branscher.
Ny teknik kan ge effektivare produktion av varor och vissa tjänster, men för många personliga tjänster är det betydligt svårare. Med en ny maskin kan saxtillverkaren tillverka fler saxar varje dag, men om frisören ska börja klippa fler kunder varje dag brukar det att gå ut över kvaliteten.
När ny teknik möjliggjort billig massproduktion av varor har många tjänster därmed blivit relativt sett dyrare. Den stora ökning av materiell konsumtion som vi sett sedan industrialiseringens barndom har därför inte alls matchats av ökad tjänstekonsumtion i samma utsträckning. Tvärtom har tjänster som att laga och reparera rentav blivit ovanligare – det är billigare att köpa nytt i stället. Det är problematiskt både mänskligt och miljömässigt.
Lite slående är det att vi kämpar med att få ihop vardagen men ändå tenderar att prioritera materiell konsumtion framför de tjänster som skulle kunna underlätta vardagen för oss.
Vilken konsumtion vi värderar högst är dock i slutändan ett val som människor måste få göra själva, så länge våra val inte går ut över andra.
Samtidigt går det inte att blunda helt för att vårt skattesystem, där arbete är den otvetydigt största skattebasen, ytterligare förstärkt tendensen att arbetsintensiva tjänster blivit relativt dyra jämfört med annan konsumtion. Och i ärlighetens namn är det svårt att påstå att dagens skatteregler inte skulle påverka människors konsumtionsbeslut, även om man bortser från de punktskatter som har just den uppgiften. Sedan skattereformen 1991 har utvecklingen gått mot mer differentierade skatteregler, inte minst på momsområdet. I dagsläget har vi tre momsnivåer, med nedsättningar för bland annat persontransporter, livsmedel och hotell. Momsen skulle därför kunna vara ett verktyg för att ge bättre förutsättningar för tjänstekonsumtion.
EU:s momsdirektiv sätter strikta regler för på vilka områden som medlemsländerna får ha nedsatt moms. Genom en ändring av direktivet förra året öppnades möjligheter till nedsatt moms på en rad tjänster som bostadsrenoveringar, hushållstjänster, restaurangbesök, cykelreparationer, lagningar och ändringar av skor och textil, omsorgstjänster samt frisörverksamhet.
Att utnyttja den möjligheten och sätta ned momsen för dessa tjänster till 12 procent skulle ha flera fördelar. De tjänster som i dag omfattas av rut och rot skulle inte längre vara beroende av ett tungrott stödsystem som inbjuder till bedrägeriförsök och som ger oproportionerliga konkurrensfördelar gentemot andra branscher.
I stället skulle skattekilarna och därmed svartarbetet minskas genom en momssänkning i nivå med andra tjänster. Restaurangbranschen skulle slippa de märkliga snedvridningar som uppstår i dag, när momsen blir olika hög beroende på om maten tas med eller äts på plats. Att laga skor och sy om kläder som inte längre passar skulle i större utsträckning bli ett alternativ till att köpa nytt. Överlag skulle människors konsumtion i något mindre utsträckning än i dag styras mot prylar framför tjänster.
En momssänkning har stor potential för att ge nya arbeten inom tjänstesektorn. Enligt en rapport från Handelns Utredningsinstitut så skulle en sänkning av restaurangmomsen till 12 procent innebära mellan 7 000 och 34 000 arbetstillfällen.
Därutöver tillkommer nya arbetstillfällen i de andra branscherna som får ta del av momssänkningen. För vita jobb, minskad vardagsstress och bättre miljö vill vi gröna därför sänka momsen för dessa tjänster under nästa mandatperiod.
Maria Wetterstrand
språkrör (MP)
Helena Leander
riksdagsledamot (MP) skatteutskottet
UNT 14/9 2010