De borgerliga ordförandena för de två skolnämnderna i Uppsala har agerat på egen hand när de beställt en konsultrapport om skolan. Det finns två stora problem med detta. Det ena är förstås att de sätter sig över den demokratiska struktur vi har. Mohammad Hassan (FP), ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden, menar att han trodde att de kunde ta det på delegation. Cecilia Forss (M), ordförande i barn och ungdoms-nämnden, säger först att hon trodde att det handlade om ett missförstånd från konsultfirmans håll. Oavsett förklaringsmodell är det en skrämmande okunskap om hur ordföranderollen i nämnderna fungerar.

Det andra stora problemet med att två ordföranden gör sådant som normalt sker genom nämnder och medarbetare på kontoren är risken att själva produkten anpassas efter beställaren. Konsulten vill ju förstås gärna få fler uppdrag och vill gärna göra sina beställare nöjda. Hade beställaren varit en hel nämnd, med både styrande och opposition i, hade konsulten varit tvungen att redogöra tydligare för grunderna för sina slutsatser.

Förutom att rapporten är rätt tunn, och till stora delar består dels av en beskrivning av kommunens styrdokument, och dels av information som redan fanns att hämta i Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) rapport Öppna jämförelser, så verkar också just en ideologisk tendens ha smugit sig in. När konsulten redovisar ett antal framgångsfaktorer lyfts konkurrensneutralitet fram som avgörande. De menar till och med att ”Konkurrens mellan anordnarna är viktigt för att möjliggöra ett rikt och varierat utbud av pedagogiska inriktningar, samt för att stimulera och skapa förutsättningar för en kvalitetskonkurrens”. För detta redovisas inte några argument.

Konsulten har som sagt använt en del källor generöst, men ändå missat två relevanta. Rapporten Analys öppna jämförelser grundskola 2009: Konsten att nå reslutat – Erfarenheter från framgångsrika skolkommuner används inte alls. Där har SKL förutsättningslöst försökt hitta gemensamma nämnare för kommuner med goda skolresultat. Inte heller rapporten Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer av Skolverket verkar ha blivit läst. Där beskrivs till exempel skolsegregationen som en förklaring till de försämrade resultaten.

”Ledarna prioriterar ekonomi över kvalitet”, konstaterar konsulten. Det stämmer, men det finns ytterligare en viktig prioritering för Alliansen.

Ser man till den förda politiken är det tydligt att en nedmontering av en gemensam skolorganisation prio­riteras av Alliansen: utmanarrätt, bejakande av alla som önskar starta friskolor, möjlighet till kommunala självstyrande skolor samt diskrimineringen av de kommunala skolorna genom att ge dem en procent mindre av skattemedlen än de fristående skolorna.

Därtill den av Alliansen framtagna lagen om ersättning ”på lika villkor” som gynnar privata skolor som överkompenseras för momskostnader, och förbudet mot att kompensera den kommunala skolan för uppdraget att erbjuda grundskola i hela kommunen. Dessa fakta omnämns inte i rapporten. Konsulten är lyhörd mot ordförandenas önskemål om hur problem och lösningar ska beskrivas, men det är inte lojalt mot behovet av en framgångsrik skola. Den lägre ersättningen på en procent till de kommunala skolorna nämner konsulten tvärtom som något bra i sina rekommendationer!

Konsulten lyfter fram påståendet att ”De kommunala skolorna har mer attraktiva lokaler och tillgång till bibliotek, gymnastiksalar och så vidare”, som om de kommunala skolorna är gynnade.

Alla skolor får pengar per elev och de kommunala skolorna lägger pengar på bibliotek med mera medan privata skolor kan plocka ut dessa pengar som vinster.

Till hösten kommer dock denna konkurrensfördel att utjämnas då skollagen blir skarpare och kommer att tvinga även de fristående skolorna att erbjuda sina elever dessa resurser.

I rapporten konstateras att det saknas en konstruktiv samverkan mellan skolorna och ”att det saknas en tydlig samsyn och samverkan mellan de skilda organisatoriska delarna”. Här sägs också att ”dialogen och relationen mellan politiker och tjänstemän skulle kunna utvecklas väsentligt”. Här lyfter konsulten centrala brister som hindrar Uppsala från att lyckas. SKL lyfter också dessa förutsättningar som utmärkande för framgångsrika kommuner: förtroende mellan politiker och tjänstemän, gott samarbetsklimat och ”att rektorerna involveras i och tar ett gemensamt ansvar för helheten när det gäller skolverksamheten i kommunen.”

Men konsulten frågar sig inte varför Uppsalas skolväsende inte präglas av ett förtroen­defullt samarbete. Det finns uppenbara orsaker: dels kommunens uppdelning i beställar- utförar organisation, som skapar avstånd mellan verksamhet och politiker och dels att konkurrens ska råda till varje pris.

Skolorna ska konkurrera om eleverna. Vinner du en elev till din skola har du närmare hundra tusen kronor mer, förlorar du en elev är den ekonomiska förlusten lika stor. Dessutom kan de skolor som vill lämna den gemensamma skolorganisationen och bli en självstyrande skola. Kommunen bjuder även in privata aktörer att lägga in utmaningar som kan leda till att kommunala skolor förlorar rätten att driva sin skola och deras verksamhet upphandlas. Det är inte så konstigt att en skolorganisation som hotas från tre håll inte vill samarbeta med sina konkurrenter.

Om det eftersträvansvärda är att samtliga barn och ungdomar ges en god skolgång och möjlighet att lyckas, krävs en ny organisation och en helt annan skolpolitik. Den bör börja med att följa de demokratiska spelregler vi har, och fortsätta med att ta fasta på välgrundade framgångsfaktorer.

Lisa Skiöld
ledamot (V) i barn och ungdoms-nämnden
UNT 22/3 2011