Livsmedelsverket bör fråntas rätten att utfärda kostråd. Regeringen bör satsa på grundläggande, oberoende forskning om kosten.
Kostråden ifrågasätts nu alltmer. När de svenska kostråden fastställdes i början av 70-talet fanns huvudsakligen två hypoteser. Den ena var att det var fett, framför allt mättat fett, som orsakar fetma och hjärt- och kärlsjukdom. Den andra var att det var kolhydrater, framför allt raffinerade, snabba kolhydrater, som var orsaken. Myndigheterna valde den ena hypotesen och har sedan förträngt allt vetenskapligt stöd som har funnits för den andra.
På 70-talet fanns ett starkt folkligt motstånd mot de nya kostråden. Den äldre generationen med rötterna i bondesamhället visste att bröd och potatis var fettbildande. I påkostade reklamkampanjer samverkade myndigheter och livsmedelsindustri för att informera bort denna så kallade "myt".
Kolhydrater skapar hunger genom att stimulera hormonet insulin. Detta fettbildande tillväxthormon sänker blodsockernivån och vi blir snabbt hungriga igen. Den naturliga föda vi människor är anpassade för innehöll aldrig raffinerade eller snabba kolhydrater i stor mängd. Den kolhydratrika föda som förordas gör det omöjligt för många att kontrollera hungern.
Så länge en stor del av befolkningen hade ett yrkes- och vardagsliv som krävde mycket fysisk aktivitet, fungerade en kost med en onaturligt hög andel kolhydrater. Likaså kan elitidrottare äta mycket kolhydrater utan att bli feta. När kostråden sjösattes på 70-talet måste det ha stått klart att det tidiga 1900-talets fysiskt krävande vardag aldrig skulle återkomma. Ändå valde myndigheterna att förorda en återgång till en kolhydratrik kost liknande det tidiga 1900-talets.
Västvärlden har en epidemi av övervikt och diabetes - en sjukdom som tidigare hade det mer beskrivande namnet sockersjuka. Andra sjukdomar som antas vara kostrelaterade ökar också. Såväl i Sverige som i andra länder samvarierar denna ökande ohälsa med en kostomläggning med en större mängd kolhydrater i kosten. Precis som kostråden föreskriver har samtidigt andelen fett i kosten minskat.
När kostråden infördes i Sverige och i USA hävdades det att det inte fanns något att förlora. Några nackdelar såg inte förespråkarna, trots skarp kritik från delar av vetenskapssamfundet. I dag står det klart att kostråden inte haft någon positiv effekt på folkhälsan till skillnad från exempelvis råden om att sluta röka.
Kostråden lanserades 1971 i ett tunt litet häfte utan en enda vetenskaplig referens. Numera finns det referenser, men det är ett selektivt urval med låg evidensgrad (vetenskaplig bevisgrad). Livsmedelsverkets egen expertgrupp har i debatten erkänt att evidensgraden är låg och ursäktat detta med att livsmedelsindustrin inte har intresse av att bekosta nödvändiga studier.
Efter avslöjanden om starka kopplingar med livsmedelsindustrin, har Socialstyrelsens generaldirektör Lars Erik Holm entledigat ett par jäviga kostexperter i gruppen som ska ta fram nya riktlinjer för diabetespatienter. Socialstyrelsen utser en ny expertgrupp som ska utforma kostråd för diabetiker, personer med hjärt-kärlsjukdomar och överviktiga. Vi välkomnar dessa beslut och utgår från att även forskare som är kritiska till de gängse kostråden ska inkluderas i den nya gruppen.
Nya kostrekommendationer till dessa patientgrupper är en överkomlig uppgift. Dels finns det högkvalitativ forskning på detta område och dels går det att genomföra nya studier under relativt kort tid. Läget för kostrekommendationerna till den "friska" allmänheten - som Livsmedelsverket ansvarar för - är dock annorlunda. Här råder stor brist på högkvalitativa vetenskapliga studier och det är osannolikt att läget kommer att förbättras det närmaste årtiondet.
Vi uppmanar regeringen att prioritera satsningar på oberoende kostforskning. Livsmedelsverket bör fråntas rätten att utfärda generella kostråd till allmänheten.
Kostråd bör inte utfärdas av en myndighet som sorterar under jordbruksdepartementet, utan under Socialdepartementet.
Risken är stor att kostråden gör mer skada än nytta. En återgång till läget före 1971 med mindre detaljerade och styrande kostråd är att föredra. Denna debatt förs redan i vetenskapliga kretsar. Nu senast i marsnumret av American Journal of Preventive Medicine menar författarna P R Marantz med flera att det är bättre att helt avstå från att utfärda generella kostråd om man inte har vetenskapliga belägg för att de gör mer nytta än skada.
En sådan reträtt skulle innebära att myndigheterna tvingades erkänna att de inte hade på fötterna, bland annat när de i armkrok med brödindustrin påstod att svenska folket skulle äta 6-8 brödskivor om dagen.
Det är dags att erkänna att kunskaperna om kosten för närvarande är ytterst bristfälliga. Utan detaljerade kostråd skulle offentliga institutioner och medborgare tvingas göra egna bedömningar. Några kommer att göra fel bedömning men det är bättre än att alla gör fel, baserat på kostråd på undermålig vetenskaplig grund.
Annika Dahlqvist, allmänläkare, Njurunda
Karl E Arfors, professor mikrocirkulation, fd forskningschef Pharmacia, Uppsala
Nils Olof Carlin, överläkare,
Kärnsjukhuset Skövde
Per Wikholm, författare, molekylärbiolog, Uppsala
Johan Hedbrant, Forskningsingenjör,
Linköpings universitet
Andreas Eenfeldt, ST-läkare allmänmedicin
Lars Wilsson, fil dr, docent, fd biologilektor
Britt-Marie Toregard, legitimerad läkare
Lars-Erik Litsfeldt, författare, Östhammar
Olle Holmqvist, fil lic zoofysiologi, frilansjournalist
Sten Sture Skaldeman, författare, kostrådgivare,
Sören Hellervik, distriktsläkare
Bo Zackrisson, vetenskapsjournalist
Kenneth Ekdahl, hälsobloggare, f d fet och sjuk
Per Dalen, medicine dr, docent
Lennart Kronander, distriktsläkare
Karl E Arfors, professor mikrocirkulation, fd forskningschef Pharmacia, Uppsala
Nils Olof Carlin, överläkare,
Kärnsjukhuset Skövde
Per Wikholm, författare, molekylärbiolog, Uppsala
Johan Hedbrant, Forskningsingenjör,
Linköpings universitet
Andreas Eenfeldt, ST-läkare allmänmedicin
Lars Wilsson, fil dr, docent, fd biologilektor
Britt-Marie Toregard, legitimerad läkare
Lars-Erik Litsfeldt, författare, Östhammar
Olle Holmqvist, fil lic zoofysiologi, frilansjournalist
Sten Sture Skaldeman, författare, kostrådgivare,
Sören Hellervik, distriktsläkare
Bo Zackrisson, vetenskapsjournalist
Kenneth Ekdahl, hälsobloggare, f d fet och sjuk
Per Dalen, medicine dr, docent
Lennart Kronander, distriktsläkare
UNT 6/4 2008