Liv Hahne har helt rätt i att Uppsala inte är något museum. Det är det väl ingen annan heller som tror. Uppsala är en gammal stad med en historia som intresserar turister och som vi uppsalabor kan glädjas åt och vara rädda om. Slottet och Domkyrkan och husen där omkring får väl stå kvar ett tag till, men av den gamla egentliga staden med centrum i Stora Torget finns inte mycket kvar.
Att det blev starka protester mot rivningen av det gamla huset som fanns före Tempo/Åhléns var inte så konstigt. Det var i apoteket i det huset som Scheele upptäckte fyra nya grundämnen, bland annat syre. Det var också det enda huset från 1700-talet som fanns kvar runt torget och där låg vid rivningen ett mycket populärt kafé med uteservering mot torget.
Det var också många som tyckte att det var fel att en varuhuskedja skulle skrika ut sin närvaro så utan hänsyn till arkitekturen runt om. Många tyckte också att tårtpappersfasaden helt enkelt var ful. Det blev bara en stad till i Sverige som accepterade Tempos nya jättelogga som fasaden var tänkt som, så det var väl fler som tyckte samma sak.
Att många nu hellre vill ha den kvar säger väl mer om det nya förslaget. Liv Hahne har ingen anledning att raljera över detta.
Torg med fyra gator som möts i mitten och med slutna hörn finns bara två i Sverige och två i Italien. Stora Torget, Uppsalas centrala punkt, är ett sådant, anlagt på 1600-talet av drottning Kristina, och kvarteren runt om är klassade som riksintresse.
Det krävs extra hänsyn vid förändringar. Hur hanterar byggnadsnämnden nu Åhléns idé att byta fasaden mot spegelglas – ja inte glas som jag först trodde utan spegelglas? Med stor hänsyn och omsorg? Icke!
Förslaget innebär att Åhléns hus trollas bort och torgets ena sida helt enkelt ”försvinner”. I stället kommer man att se ett Nordeahus till spegelglas och ett rådhus till och dubbelt så många bussar och mycket himmel.
Stora Torget blir förstört bara för att Åhléns vill få till något häftigt mitt i stan att matcha stormarknaderna med.
Skälet till att byggnadsnämnden accepterade Åhléns begäran att få bygga en spegelfasad var att Åhlénshuset skulle bli så stort när parkeringen vid Smedsgränd bebyggs. Det kräver en utformning som inte upplevs som betungande, som Liv Hahne skriver, men det är ju nonsens. Man bygger ett nytt hus bredvid de två gamla och det är inte alls nödvändigt att ha samma fasad på den gamla och den nya delen. Rent arkitektoniskt är det en olämplig lösning att försöka få det att se ut som ett enda hus. Det är ju just det som gör det för stort och betungande.
Låt de tre husen ha olika fasad så löser man problemet. Då förstörs inte Stora Torget och det är det bästa även för Forumtorget. Det finns dessutom redan ett sådant förslag. Uppsalaborna är inte dummare än att vi kan förstå att alltihop ändå är Åhléns.
Om man byter eller behåller den gamla fasaden på ”tårtpappershuset” är egalt bara det har en tydlig form som markerar torget. Åhléns vill alldeles i onödan bygga ett för stort hus mot Forumtorget och detta används som skäl att tillåta att man också visuellt slår sönder Stora Torget. Det är bedrövligt. Var finns hänsyn till riksintresset och allmänintresset?
Allt detta väcker många frågor: Hur väger man riks- och allmänintressen mot byggherrars? Det finns skäl att undra hur många år det är lämpligt att sitta i byggnadsnämnden. Byggherrarna blir snart människor av kött och blod medan allmänheten förblir en grå massa.
Kan Uppsala med trovärdighet i framtiden ansöka om att bli kulturhuvudstad när vårt kulturarv hanteras på detta sätt? Förstår resten av uppsalapolitikerna hur Uppsala skämmer ut sig?
Var fanns noggrannheten, som Liv Hahne skriver om, när bebyggelsen i Seminarieparken behandlades och var finns den nu? Har byggnadsnämnden sett någon bild av hur Stora Torget kommer att se ut eller är man lika okunnig som man var när det gällde Seminarieparken? Det går faktiskt inte att bara lita till byggherrens förföriska bilder, där vinklar och perspektiv ofta döljer besvärliga sanningar.
Vad gör landsantikvarien och länsstyrelsen som har uppdraget att bevaka riksintresset Stora torget? Är det bara fornlämningar som räknas?
Varför är det knäpptyst från alla arkitekter i Uppsala? Är det så som det har sagts mig att alla då och då får uppdrag från Uppsala kommun och därför inte törs yttra sig med risk att inte få några nya uppdrag?
Om det är fallet är det en förskräcklig kultur som utvecklats på stadsplanekontoret. Är det därför det är en sådan snabb omsättning av kunniga arkitekter där?
Hur kunde byggnadsnämnden och stadsbyggnadskontoret anse att förändringen av de båda torgen är så ringa att man inte behövde inhämta synpunkter från ägarna till grannfastigheterna?
Här verkar byggherrens intresse väga tungt. Jag vet inte vilket som är värst – att man inte inser vilka stort ingrepp det innebär, särskilt för Stora Torget, eller att man på detta regelvidriga sätt försöker undvika eventuella protester från övriga fastighetsägare.
Det är fortfarande fritt fram att överklaga för de fastigheter som ligger nära till. Gör det! Ansvaret för Stora Torget ligger nu hos er!
Ulla Fries
konstnär och preses för Konstakademien
UNT 27/12 2010