Publicerad: 2008-03-06 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-24 20:02
Det byggs mer än någonsin i Uppsala. Men är vi medvetna om till vilket pris? Det som på byråkratspråk kallas grönstruktur har fler nyanser än vad som kanske syns på papperet.
Med UNT i januari följde en fyrtiosidig bilaga från Stadsbyggnadskontoret med det talande namnet Byggboom Uppsala. Här beskrivs aktuella och kommande byggprojekt i Uppsala och dess närhet. Direktören för Stadsbyggnadskontoret talar om att bygga för nästa generation och att undvika dagsländor. Vi håller med honom och uppmuntrar till långsiktighet men undrar samtidigt vad det är han menar. För det är ingen lätt uppgift han står inför.
Vilken stad vill vi att våra barn och barnbarn ska bo i? Det verkar inte vara en stad med många grönområden, för det nämndes över huvud taget inte i annonsbilagan.Byggloven beviljas i allt snabbare takt, och kanske går det lite väl snabbt ibland. Förtätning innebär att man bygger på områden mellan befintlig bebyggelse, till exempel industriområden, kolonilotter (till exempel Luthagen vid Fyrisån), kvarlämnade skogspartier (till exempel Norby) eller gräsmarker (till exempel baksidan av Ekonomikum).
Hittills har man inte bebyggt parker. Dessa har ett visst skydd eftersom de skapades för att ge stadsinvånarna gröna oaser. Men nu börjar det naggas även i dessa, vilket man kunde läsa om i UNT 21 februari.
Till och med delar av naturreservat ombildas till tomtmark (Starbo i Hågadalen-Nåstens naturreservat). Enligt UNT den 8 april 2004 har 24 grönområden exploaterats inom en femårsperiod och ytterligare ett tjugotal grönområden är planerade att bebyggas.
Vi säger inte att förtätning inte är bra, men långsiktiga lösningar kräver att grönytor lämnas kvar i staden. För när betong och asfalt väl härdat är det svårt att få tillbaka det gröna. Grönstrukturen byråkraterna talar om är egentligen nyanser av grönt som höjer vår livskvalitet, är allmänt tillgängliga, hyser stora biologiska värden, ökar kunskapen om naturen och indirekt genererar pengar. Faktum är att över hälften av alla besök som görs i svenska skogar sker i tätortsnära skogar. Svenskarna vill att ett grönområde skall finnas inom 300 meter från bostaden för att inte kvällspromenaden skall ställas in.
Än så länge är Sverige unikt i Europa med en hög andel skogspartier kvarlämnade i städer, i genomsnitt 20 procent av stadens yta. Uppsala ligger en bit under genomsnittet med 13 procent, men öster om Fyrisån finns endast 1 procent, vilket är lika dåligt som Malmö och till och med mindre än holländska städer vilka har minst grönytor av alla städer i Europa.Det är ingen långsiktig planering att medvetet bebygga öppna gräsytor, parker och skogar. Nya studier visar — något som egentligen är ganska självklart - att vi mår bra av att omge oss med natur. Vid SLU i Alnarp har man visat att ökad vistelse i park och natur ger en bättre hälsa. Förutom promenader och andra aktiviteter är det särskilt stressymtom och trötthets- och utmattningsreaktioner som minskas av vistelse i naturen. Barns grovmotorik och koncentrationsförmåga påverkas positivt av utevistelse. Enligt en studie i Uppsala ökar tätheten av barnkojor i skogspartier (oavsett storlek på skogen) ju närmare centrum de ligger.
Många stadsbor har sin enda kontakt med naturen där den är insprängd i stadsmiljöer. Därför är grönytor i städer särskilt värdefulla för att öka medvetenheten om naturen även utanför staden, särskilt då för barn som lägger grunden till sin uppfattning om naturen i unga år.
Ny forskning vid SLU i Uppsala visar att natur och grönområden i svenska städer ofta har högre biologiska kvaliteter än jordbruksmark och skogar utanför staden.Det finns mer lövskog och döende ved i städer än i typiska svenska skogar. Därför är det kanske inte så förvånande att det finns minst lika många fågelarter i staden som utanför och vissa fågelarter har extra höga tätheter i stadens grönområden.
Uppsala har flera naturbetesmarker med hög mångfald i stadens omedelbara närhet. Ett stort antal arter av humlor utnyttjar stadens blomrika grönområden och bidrar till pollinering av till exempel äppelträd. Träd renar luften från partiklar och tar upp koldioxid. Icke asfalterade ytor tar upp vatten och avlastar kommunala vattenledningar. Dessutom har studier visat att folk är beredda att betala mer för bostadsrätter om de ligger närmare grönområden.
Det verkar som stadsplanerare inte tar sitt sektorsansvar gällande god bebyggd miljö och biologisk mångfald på allvar, trots det nya miljömålet "Ett rikt växt- och djurliv", som bygger Rio-konventionen som Sverige skrev under redan 1992. I år får 30 000 studenter på Valborg en grönyta mindre att sitta på vid Ekonomikum, nötväckorna i några av Norbys dungar får flytta någon annanstans och vissa dagisbarn tvingas gå längre och korsa fler vägar för att hitta till skogar att leka i. Om de små stegens tyranni i stadsplaneringen får fortsätta verka har vi snart inga nyanser av grönt kvar.
Marcus Hedblom
forskare i stadsekologi
Bo Söderström
docent i naturvårdsbiologi
Jan Bengtsson
professor i ekologisk miljövård
Karin Ahrné
doktorand i stadsekologi