Det handlar alltså inte om att göra "Sverige" eller "samhället" i sin helhet sekulärt.
Nu har Skollagsberedningen lagt fram ett förslag till ny skollag (Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet, Ds 2009:25) som tyvärr cementerar en sammanblandning av stat och religion på skolans område.
Hur har det blivit så? Den föreslagna skollagens portalparagraf är tydlig: "Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet ". Vikten av att inhämta och utveckla värden nämns också i denna paragraf.
För religiösa friskolor - den formella benämningen är "fristående skolor med konfessionell inriktning" - ska enligt förslaget konfessionella inslag vara tillåtna, men utbildning med den prägeln ska vara frivillig.
Beredningen föreslår alltså att skolor som drivs av samfund som arbetar på grundval av kristendom, islam eller annan livsåskådning ska kunna bedriva konfessionell utbildning som dessutom finansieras av den skolpeng som ska användas för att ge barn och ungdom utbildning i enlighet med portalparagrafen. Vilka är argumenten?
Ett skäl kan vara att tillgodose Europakonventionens krav: "Vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse." Men det är inte självklart att det enda sättet att anpassa sig till detta är friskolor med konfessionella inslag i utbildningen på det sätt som skollagsberedningen föreslår.
I förslaget definieras undervisning som ett inslag i utbildning. Med undervisning avses "sådana målstyrda processer som under ledning av lärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden" (s 262).
Undervisning ska vara icke-konfessionell både i friskolor och i skolor med offentlig huvudman, det vill säga som det i huvudsak tänks vara i dag.
Utbildning är i förslaget ett vidare begrepp och innefattar också "annan verksamhet än undervisning i den inre och yttre miljön, till exempel på skolgården och i matsalen eller organiserat lärande förlagt till en arbetsplats. Utbildning kan dessutom omfatta annan verksamhet som äger rum, till exempel vid lägerskolor, utflykter eller olika former av praktisk eller annan verksamhetsförlagd verksamhet" (s 263). Sådan verksamhet kan ledas av andra än lärare. Uppdelningen i undervisning och utbildning är bra för flera syften, exempelvis i fråga om lärarbehörighet, men otillräcklig för att hantera konfessionella inslag.
För religiösa friskolor föreslås att utbildning kan ha konfessionell inriktning, exempelvis mot en viss religion.
Man skriver i förslaget: "Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, förskolor och fritidshem får dock ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt." (s 251). Rätten till frivillighet utövas av föräldrarna för underåriga (omyndiga) elever enligt förslaget.
Eftersom flertalet elever är underåriga är det således föräldrarna som bestämmer. Det ska vid en skola med konfessionell inriktning vara möjligt "att under skoldagen ge utrymme för konfessionell verksamhet [?] anordna andakter, bönestunder eller annan form av religionsutövning till exempel fördjupning i den egna trosläran som konfirmationsläsning. Inget hindrar heller att det kan finnas inslag av religiösa symboler eller dylikt i inredningen." (s 252). Fördjupning i den egna religionen ska således inte äga rum i undervisning enligt beredningens definition utan i andra delar av utbildningen.
Skollagsberedningen tycks anse att det går att dra en skarp gräns mellan sådant som är konfessionellt och sådant som är icke-konfessionellt. Men det kan inte vara lätt. Och skolor med konfessionell inriktning kan se nackdelar med en tydlig gränsdragning som skulle motverka helheten i den utbildning skolan har ambitionen att ge. Inspekterande myndighet får heller ingen lätt uppgift att fastställa om en tydlig gränsdragning görs.
Dessutom kan i praktiken frivilligheten för eleverna (föräldrarna) bli en chimär. Även ytterst subtila, knappt märkbara former av grupptryck från elever och lärare (som kanske själva inte är medvetna om sitt inflytande) kan leda till att en elev får svårt att stå emot.
Om religiösa inslag läggs in här och var under själva skoldagen kan eleven tycka att han/hon lika gärna kan vara med i de konfessionella inslagen i stället för att få håltimme. Detta är ett problem som skollagsberedningen inte tycks se.
Jag föreslår följande lösning.
All utbildning i religiös friskola ska i likhet med kommunal skola vara icke-konfessionell. Huvudmannen för friskolan eller trossamfund med koppling till huvudmannen ges möjlighet att i skolans lokaler bedriva konfessionell verksamhet före och efter den egentliga skoldagen.
Skolpengen skulle gå till den icke-konfessionella delen av utbildningen och inte också till konfessionella inslag. Dessa inslag skulle på sätt och vis hamna i civilsamhället samtidigt som Europakonventionens krav tillgodoses.
Men innebär inte mitt förslag att religion hänvisas till det privata? Nej. Det är statens uppgift att slå vakt om ett civilsamhälle där människor fritt kan välja att bilda, gå med i och verka i religiösa och andra sammanslutningar. Barn kan där delta i organiserad religiös utbildning och utövande av religion. I enlighet med att staten ska vara sekulär föreslår jag alltså att konfessionella inslag i en religiös friskolas verksamhet förläggs till tider på dagen utanför den egentliga skoldagen. Detta lindrar och eliminerar ett antal problem som skollagsberedningen duckar för.
Ingemund Hägg
professor i företagsekonomi, Uppsala universitet
unt 30/9 2009
professor i företagsekonomi, Uppsala universitet
unt 30/9 2009