För ett par veckor sedan skrev docent Björn Dahlöf och professorerna Lars Rydén och Lars Weinehall i ett stort antal morgontidningar att ett högt kolesterolvärde var en av de viktigaste riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom och att det var livsviktigt att sänka det. Det är tydligt att dessa ”lärda” inte har följt med i den vetenskapliga litteraturen.
Låt oss först påminna om att ingen har kunnat visa att ett högt kolesterol utgör någon risk för kvinnor och att intet kolesterolsänkande experiment har lyckats förlänga deras liv heller. De flesta studier har dessutom visat att det inte heller är farligt för äldre människor. I själva verket har mer än tjugo studier visat att äldre människor med högt kolesterol lever längst.
Två stora genomgångar av i stort sett samtliga läkemedelsstudier, där kolesterolsänkande statiner använts på friska människor, tyder inte heller på att en sänkning av kolesterolvärden på friska räddar liv.
Nyligen visade Staffan Nilsson och medarbetare från Linköpings Universitet att medan försäljningen av kolesterolsänkande mediciner tredubblades i Sverige, sågs ingen minskning av antalet hjärtinfarkter eller antalet dödsfall i infarkt.

Det är visserligen korrekt att kolesterolsänkning med statiner kan minska risken att dö i förtid för medelålders manliga patienter, som redan fått en hjärtinfarkt, men vinsten är ringa. I stort sett alla experiment har visat att risken att dö de närmaste fem åren minskar med högst tre procentenheter, i de flesta fall med mindre.
Här kommer säkert många att protestera. Experterna säger ju, att risken minskar med 20–30 procent.
Visst, men dessa lurar oss. Om till exempel dödligheten hos dem, som tar en statintablett varje dag i fem år är 8 procent, och den är 10 procent hos de som inte tar någon tablett, då är den absoluta vinsten naturligtvis 2 procentenheter. Men eftersom 2 är 20 procent av 10, då säger läkemedelsforskarna i stället att dödligheten har minskat med 20 procent.
Inte direkt fel, men en förvrängning av sanningen. Man kan också säga att chansen att överleva de nästa fem åren för en 65-årig man, som haft en hjärtinfarkt är cirka 90 procent. Tar han en statintablett varje dag kan han öka chansen till 92 procent, men då får han räkna med vissa risker.

Det är nämligen inte ofarligt att sänka kolesterolet. För två år sedan publicerade engelska forskare en studie av nästan en kvarts miljon människor utan hjärtkärlsjukdom, vars kolesterol hade minskats med medicinering. Det visade sig att fyra procent hade drabbats av allvarliga muskel- och leverskador, nedsatt syn och njursvikt.
Dessa siffror torde dessutom underskatta antalet biverkningar, därför att lever- och muskelskador inte registrerades om inte blodmarkörerna för dessa skador var 3-4 gånger högre än normalt. En relevant fråga är vad som händer på längre sikt med levern och musklerna hos dem, vars värden ”endast” var dubbelt så höga?
Oberoende forskare har rapporterat att muskelbesvär förekommer hos minst 20 procent och lika många drabbas av impotens. Antalet som får störningar av hjärnans funktioner i form av dåligt minne, depression, aggressivt uppförande, och demens är okänt, därför att man inte registrerat dylika symtom, troligen för att man betraktat dem som åldersfenomen. Det finns emellertid många rapporter från oberoende forskare som berättat att symtomen försvinner om patienterna slutar ta sina statintabletter.
I åtskilliga djurexperiment har man visat att kolesterolsänkande medicin resulterar i cancer och detta gäller även för människor. I tre statinexperiment ökade cancerfrekvensen således med statistisk säkerhet. Detta bortförklarades med argumentet att en sammanslagning av alla statinexperiment inte har funnit en ökad förekomst, inte ens efter tio år.
Tio års rökning räcker som bekant inte heller för att få lungcancer.
Det finns dessutom andra förklaringar till att de sammanslagna experimenten inte visade en ökad förekomst. Man har till exempel slutat rapportera antalet hudcancer sedan denna cancertyp hade ökat i de två första simvastatinstudierna. Detta är allvarligt, då hudcancer är just den cancertyp som man kan förvänta sig att se först, därför att den är lätt att upptäcka på ett tidigt stadium.
Många patienter slutar självmant att ta statinmedicinen och man får därför ett felaktigt intryck av antalet biverkningar. Japanska forskare har därför hittat på ett bättre sätt att studera cancerrisken. De ordinerade en liten dos simvastatin (Zocord) till mer än 40 000 patienter, som följdes 5-6 år. Det visade sig att bland de vars kolesterol hade minskat allra mest var det fyra gånger fler, som hade dött i cancer jämfört med dem som fortfarande hade normalt eller högt kolesterol.

Vi förstår att forskare som under hela sin karriär har trott på en hypotes, har svårt erkänna att de tagit fel. Men deras misstag får allvarliga konsekvenser för folkhälsan, framför allt för den enskilda människan, som ordinerats en farlig medicin, som inte gör nytta.
Att 800 000 svenskar varje år får recept på statiner gynnar inte folkhälsan, bara de industrier som kolesterolforskarna samarbetar med.

Uffe Ravnskov
med dr, docent, oberoende forskare, Lund

Karl E Arfors
professor emeritus, tidigare explorativ forskningschef Pharmacia AB, Uppsala

Christer Enkvist
f d överläkare, tidigare medlem av SBU, Trollhättan

Tore Persson
specialistläkare, oberoende forskare, Stockholm

Tore Scherstén
professor emeritus,
tidigare huvudsekreterare i Statens medicinska forskningsråd, Båstad

Ralf Sundberg
med dr, docent, författare till Forskningsfusket, Malmö

Jørgen Vesti Nielsen
f d överläkare, Karlshamn

UNT 6/12 2012