På Miljöpartiets kongress är klimatfrågan ett naturligt huvudnummer. Inte för att den klimatpolitik partiet fört sedan partibildningen på 80-talet behöver omprövas. Men för att det är brådskande att hitta strategier för att på alla nivåer få politisk acceptans för våra förslag, så att omställningen till ett fossilbränslefritt samhälle på allvar kan börja.
Faktum är ju – trots den stora medvetenhet kringklimatfrågan som numera finns hos så många – att regeringen Reinfeldt inte har tagit vara på opinionsläget för att föra en kraftfull klimatpolitik. Tvärt om har utvecklingen gått bakåt: Sverige tillhör de absolut störta klimatbovarna bland jordens länder sett till utsläpp per capita, och det internationella anseende Sverige haft från att tidigare ändå varit pådrivande i klimatfrågan har regeringen spelat bort. När Reinfeldt säger att vi svenskar har gjort läxan och nu är det upp till Kina och Indien att agera är det mot bättre vetande. Varje svensk släpper totalt ut 10 ton koldioxid/år, varje kines 3 ton.
Samtidigt går det inte att ha ett nationellt perspektiv på klimatfrågan. Även om varje nationell åtgärd som minskar användningen av fossila energibärare är en nödvändig åtgärd för att ställa om till ett hållbart samhälle, är det inte en tillräcklig åtgärd för att globalt hantera klimatförändringarna.
Kort sagt, varje droppe olja som inte förbränns i Sverige frigörs för förbränning någon annanstans. Minskad efterfrågan på olja i enbart vissa delar av världen sänker priserna och ökar efterfrågan på olja i andra delar av världen.
Gemensamma globala åtaganden är därför nödvändiga för att klimatförändringarna ska kunna bromsas.
Vi kongressombud från Uppsala kommer därför på Miljöpartiets kongress driva linjen att de förslag partistyrelsen lagt fram kompletteras med krav på att Sverige globalt ska driva moratorium mot exploatering av nya fyndigheter av olja-, kol- och naturgas.
Miljöpartiet har redan tidigare riktat krav i samma anda gällande bland annat fyndigheter i Arktis. I takt med att polarisen smälter har oljebolag kastat lystna blickar på området och möjligheten att exploatera de fyndigheter som frigörs. Ingenstans borde väl sinnebilden för vansinnigheten i oljebolagens agerande vara tydligare. Men Carl Bildt har ändå vägrat hörsamma Miljöpartiets förslag om att under Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet untyttja möjligheten att ta samma principbeslut mot exploatering i Arktis som sedan tidigare gäller för Antarktis.
Men vi vill nu gå ett steg längre och se ett totalt globalt principbeslut kring ett moratorium för exploatering av nya fyndigheter av olja-, kol- och naturgas. Det borde vara principiellt möjligt att få igenom ett sådant gemensamt åtagande. De investeringar som ska hämtas hem vad gäller pågående oljeutvinning och så vidare har ju ännu inte gjorts när det gäller oexploaterade fyndigheter.
Ingen kan därför anse sig lida någon ekonomisk skada av ett sådant beslut. På sin höjd kan man anföra att eventuella framtida vinster uteblir. Sådana eventuella vinster måste dock ställas mot alla de effekter som följer av klimatförändringen.
Det är nödvändigt att tala klartext. Varje droppe olja som plockas upp kommer i slutänden att förbrännas och generera ytterligare koldioxid i atmosfären. För att minimera klimatförändringarna måste vi därför låta outnyttjade fyndigheter av fossila energibärare vara orörda.
Niclas Malmberg
kongressombud (MP)
Laila Holmström
kongressombud (MP)
Yuri Silva
kongressombud (MP)
UNT 25/5 2012