Publ:
22 apr 2010 00:00
Uppdaterad
I påskhelgen kulminerade en ganska hätsk ordväxling mellan lärarfacken och arbetsgivarparten Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Huvudkonflikten gäller en gammal trätofråga, nämligen lärarnas arbetstid. I dag har lärarna så kallade förtroendetid. De förväntas arbeta 35 timmar i veckan på plats i skolan, och utöver det ytterligare tio timmar i veckan när och var det passar läraren. Som kompensation för dessa långa arbetsveckor under terminerna har lärarna ett längre sommarlov.
SKL driver nu ett stenhårt krav på att förtroendetiden ska avskaffas och ersättas av ett centralt avtal om så kallad semestertid, det vill säga att lärarna ska arbeta 40 timmar per vecka i skolan och ha en vanlig semester.
Att ta bort förtroendetiden ses av många lärare som den sista spiken i kistan för läraryrket som ett fritt akademiskt yrke. SKL:s hårda linje skadar relationerna mellan arbetsgivarna och lärarna. Folkpartiets Lennart Gabrielsson, som är 3:e vice ordförande i SKL, valde att hoppa av de pågående avtalsförhandlingarna, eftersom han inser att konfrontation inte är en framkomlig väg i denna fråga.
Det finns redan möjligheter att teckna lokala avtal på vissa skolor eller med vissa lärare om högre lön mot semestertjänst. Det är relativt vanligt inom friskolorna, och det finns ett antal lärare som prövar detta system i den kommunala skolan i Uppsala i dag. Något centralt krav på detta behövs sålunda inte.
Vi Folkpartister i Uppsala är övertygade om att SKL måste släppa kravet på en central uppgörelse om detta. Det möjliggör att vi även i framtiden kan teckna lokala avtal om semestertjänst, men låt oss avgöra vad som är bäst på varje arbetsplats.
Problemen och frågeställningarna kring den så kallade förtroendetiden är inte nya. Däremot är det reaktionen på många års successivt nedmonterande av lärarrollen, av S misslyckande med flumpedagogik och den kravlösa skolan, samt den successiva förändringen av lärarrollen, från pedagog och auktoritet till "mysfröken" och kompis.
Lärarrollen ser i dag helt annorlunda ut än för 20 år sedan. All utveckling och förändring har naturligtvis inte varit negativ, men grundidén att läraren ska vara en pedagogisk ledare och auktoritet har förändrats, och ett stort antal andra uppgifter har lagts på läraren. På grund av neddragningar bland andra yrkesgrupper i skolan går i dag mer av lärarens tid åt till att vara vaktmästare, skolsköterska, kurator och rastvakt - i stället för det lärarna är utbildade för och ska ägna sig åt.
Den bästa garantin för att skolan ska fortsätta utvecklas i Uppsala är ett fortsatt Alliansstyre med ett starkt Folkparti som ansvarigt för skolfrågorna. Vi har redan genomfört några positiva förändringar för lärarrollen. Inrättandet av lektorat och satsningen på spetsklasser är bara några tecken på att vi i Alliansen värderar kunskapen högt. Från centralt håll har vi skärpt kraven på lärarutbildningen, och förslaget från Jan Björklund på att införa en lärarlegitimation var efterlängtat och har tagits väl emot från alla håll. Våra barn ska ha rätt att ha de bästa pedagogerna. Kvalitet, inte bara kvantitet, är nyckeln till framgång. Så gott som all forskning visar att lärarskickligheten är avgörande för att eleverna ska lyckas.
För att komma tillrätta med problemen och återupprätta läraryrkets status räcke det inte med små justeringar. Det krävs att vi nu tar ett helhetsgrepp. I januari presenterades ett upplägg för hur vi lokalt i Uppsala ska kunna lösa dessa problem tillsammans och i samförstånd mellan lärarfacken och den kommunala skolan. Vi ska kunna lyfta upp allt på bordet och tillsammans diskutera och prioritera åtgärder för att lärarna ska kunna vara pedagoger på bästa möjliga sätt.
Låt oss diskutera arbetstid, semestertid, arbetsplatser, datorer, rastvakter, pedagogiska måltider, ett eventuellt ökat behov av kuratorer, skolsköterskor, Studie- och yrkesvägledare, fortbildning, och inte minst, lönenivån. Om vi i förtroende tillsammans diskuterar dessa frågor på det lokala planet tror vi att vi kan få glada, nöjda lärare i toppklass som känner sig uppskattade, vilket självklart också ska synas i lönekuvertet. Vi hoppas Uppsala kan bli en föregångare med detta oortodoxa sätt att lösa problem.
Det är nu hög tid att höja läraryrkets status. Handen är utsträckt. Vi hoppas lärarfacken vill ta den.
Fredrik Sjöberg
ordförande (FP) för Styrelsen för vård och bildning
Mohamad Hassan
kommunalråd (FP), ordförande för Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden
22/4 2010