Publ:
17 apr 2010 00:00
Uppdaterad
Nu presenterar tankesmedjan Global Utmaning den första svenska rapporten om hur människor i Sverige hjälper sina familjer och släktingar i sina ursprungsländer, så kallade remitteringar.
Det handlar om mycket stora belopp. Redan 2005 konstaterade den GlobalaKommissionen om Internationell Migration (GCIM) i sin rapport till FN:s generalsekreterare att summan av remitteringarna i världen uppgår till mångdubbelt större belopp än världens samlade statliga utvecklingsbistånd.
Enligt Världsbanken uppgick summan av officiellt registrerade remitteringar till utvecklingsländer till 290 miljarder dollar år 2009. Det är nästan tre gånger som mycket som biståndet till dessa länder. Sverige är ett av världens ledande biståndsländer med biståndsinsatser som omfattar mer än 30 miljarder kronor per år.
Sverige är också ett stort och viktigt invandrarland. Över tretton procent av Sveriges befolkning är född utomlands. Internationell forskning visar att remitteringar gör skillnad. Pengarna används till att betala skolavgifter, sjukvård och mediciner. De investeras i bostäder och företag. De går till somaliska flyktingläger i Kenya och är den kanske viktigaste inkomsten för de över två miljoner irakiska flyktingarna i Mellanöstern.
Remitteringar är gamla föräldrars chans att klara vardagen, och livlina i länder som plågas av inbördeskrig och naturkatastrofer. Remitteringar bidrar till utveckling och lyfter människor ur fattigdom.
I Norge har en undersökning om invandrares livsvillkor visat hur norska migranters vardag präglas av ansvaret för att försörja släktingar i Somalia och Irak. Någon liknande undersökning har ännu inte gjorts i Sverige.
Global Utmaning tvingas konstatera att vi i Sverige nästan inte vet någonting alls om remitteringar från vårt land. Den ansvariga myndigheten - SCB - har inte samlat in statistik om remitteringar från Sverige sedan 2002. Under denna tid har värdet på remitteringar i världen mer än fördubblats. Sveriges uppgifter till Världsbanken bygger på rena gissningar.
Nu måste Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansinspektionen omedelbart vidta åtgärder för att säkerställa att Sverige i fortsättningen lämnar säkra uppgifter om remitteringar till Världsbanken.
I en rad andra europeiska länder har insatser gjorts för att göra det enklare och billigare att skicka pengar lagligt. I Sverige har inget gjorts för att sänka de ofta alltför höga transaktionskostnaderna. Vi behöver snarast få till stånd en dialog med transferingsföretagen om avgifter och villkor.
Remitteringar ska inte ses som ett alternativ till det officiella biståndet. Men en policy behövs för att stärka remitteringarnas bidrag till utveckling. Global Utmaning konstaterar att de insatser som görs av Sveriges kanske viktigaste biståndsarbetare är osynliga. Det är inte värdigt Sverige.
Lennart Båge
fd president för Internationella Fonden för Jordbruksutveckling (IFAD)
Jan O Karlsson
styrelseledamot i Global Utmaning och fd ordförande för
den Globala Kommissionen om Internationell Migration
Lisa Pelling
doktorand vid Wiens universitet
UNT 16/4 2010