Publicerad: 2008-05-02 00:00, senaste uppdaterad: 2010-04-13 06:04
För några år sedan presenterade vi i UNT manifestet Poeternas Uppsala, där vi hävdade att en romantisering av småstaden och en naiv syn på kommersialismen har skapat en ort där människor inte får plats, där tråkigheten blivit permanent. Artikeln väckte uppmärksamhet. Ilskna krönikor och insändare skrevs, radion hakade på. Man förfasade sig men insåg efterhand att vi satt fingret på väsentligheter.
Uppsala har blivit en skiktad stad där inget utbyte sker mellan de olika sociala och kulturella kretsloppen. En del av stadens schizofreni beror på att politikerna fortfarande vill se en småstad där det i verkligheten finns en storstad. Musikens hus är ett lyft för Uppsala. Byggnaden är vacker och uppseendeväckande, men den hade fungerat bättre om man vågat bygga större. En expansion åt söder och väster hade varit intressant. För livet kring Musikens hus är Vaksala torg med sin handel en nödvändighet. Torget måste finnas kvar. En annan positiv sak i stadsbilden är upprustningen av Årummet.
Goda ansatser till förändring finns, men tendensen att inte våga gå långt nog skämmer det positiva. Man strävar för mycket efter det stora Lagom. Försiktigheten kväver skönheten. Mycket stannar på halva vägen som omdaningen av Östra Ågatan. Den är omöjlig att cykla på och den är livsfarlig på grund av den täta biltrafiken.
Stadskärnan är fortfarande så glest befolkad att den längtar efter kravaller för att få liv. Här härskar handeln på dagtid och krogarna på kvällstid. De få bostäder som finns är så dyra att vanligt folk inte har råd med dem. Framför allt yngre människor vill ofta bo i en urbant tät miljö. I dagens stadskärna finns knappast plats för en kock eller en undersköterska.
Därför framför vi på nytt förslaget att bygga ett antal ordentligt höga bostadshus över galleriorna, med hyror som tillåter "vanligt" folk att leva där. Vidare måste man radikalt förtäta stadsplanen för att nå den urbana känsla som kännetecknar en riktig stad. Till de få platser som fortfarande är offentliga rum utan köptvång hör Stadsbiblioteket. Men byggnaden var redan från början problematisk. Huset blev vackert men för litet. Biblioteksrummet sätter hämsko på kreativiteten. Carl Nyhrén skapade ett konstverk, inte ett fungerande hus.
Vi kräver att kommunen redan i dag inleder projekteringen av ett nytt biblioteks- och kulturhus med alla de resurser och utrymmen som ett sådant kräver för att fungera på ett modernt sätt.Det nya biblioteket ska ligga centralt, kanske i de risiga kvarteren väster om Västra Ågatan. Det antikverade studentlivet bör glesas ut. Bort med nationerna och deras unkna nostalgi från förrförra seklet!
Det bör finnas andra sätt att lära framtidens övre medelklass att gå på middag och privatteater än amatöristiska gasker och spex. Och det är en gåta för oss att det inte öppnas en biblioteksfilial i Gränby köpcentrum - den mest besökta platsen i Uppland. En filial som liknar en bokhandel och sysslar med ny skönlitteratur för barn, ungdom och vuxna. Det skulle bli ett skyltfönster för Stadsbiblioteket. Biblioteken måste generellt sett lära mer av bokhandelns sätt att exponera sina varor.
Konstmuseet på Slottet är en sorglig historia - avsides beläget med dålig tillgänglighet och trånga mörka lokaler. Nu planeras en flytt, eftersom Uppsala universitet har tröttnat på sitt samboskap med museet.
Vårt förslag är att man blåser ut Stadsbiblioteket och flyttar konstsamlingarna dit - det enda riktigt bra med den byggnaden är ju ljuset.Ännu bättre vore en nybyggd konsthall i kombination med ett konstmuseum i kvarteret Sivia strax väster om Musikens hus.
Vad gäller Slottet är det hög tid att den dystra kolossen börjar användas till annat än festlokal, landshövdingebostad och säljargument i fastighetsmäklarnas annonser. Huset ruvar stumt och tungt på sin kulle, utan att skänka Uppsala något annat än dysterhet.
En omedelbar åtgärd för Slottet vore att upplåta fasaderna för olika ljuskonstverk och projektioner.
Hela Uppsala borde för övrigt få en belysningssmässig uppryckning. Vi vill att man satsar på att bli landets mest "upplysta stad" fram till kulturhuvudstadsåret 2014. Låt arkitekter tävla om att illuminera gator och kvarter. Ljus är en lika avgörande del av stadsrummet som byggnader, gator och parker. Ett minimikrav är att cykelvägen utmed Fyrisån från Flottsund till Stadsträdgården får en ordentlig gatubelysning.
Vår byhåla behöver öppna sig mot omvärlden. Inrätta därför ett internationellt kulturcentrum i slottssalarna, med stipendiebostäder och ateljéer åt utländska författare, konstnärer, musiker, dansare, filmskapare och arkitekter som under ett år eller två får vistas här och hjälpa oss att se på kommunen med nya ögon. Detta skulle innebära ett stort steg mot den "förändring" som är slagordet inför Uppsalas ansökan om att bli kulturhuvudstad 2014.
Samtidigt borde våra politiker göra täta bildningsresor ut i världen för att hämta inspiration och kunskap. Det finns faktiskt andra städer än Uppsala. Hemmablindheten måste oavbrutet behandlas för att inte bli permanent.
Förutom all detta måste vi tyvärr också upprepa våra gamla krav på pendeltåg från Stockholm med uppgångar vid Stora Torget och Vaksala torg, gratis kollektivtrafik, bergbana upp till Slottet, inglasning av Årummet, massor av bekväma offentliga toaletter, mjölkbarer och riktiga ölsjapp där snedseglare kan få sig en macka och lite omplåstring tillsammans med pilsnern, konstpråmar i Fyrisån, uppvärmda parkbänkar åt dem som vill sova ute, konst och poesi på reklamplats i gaturummet, järnväg mellan Uppsala och Enköping.
Och sist men inte minst: poeter som konsulter i alla nämnder som sysslar med kultur och stadsplanering. Politiker och planerare - tänk på att poeterna ser er! Det är dags att sätta i gång och arbeta nu. Vad är väl ett halvhjärtat gågateprojekt i jämförelse med våra visioner
Krister Gustavsson
poet, romanförfattare och bibliotekarie
Lars Häger
poet och chef på Studiefrämjandet i Uppsala
Magnus Ringgren
poet, kritiker och förläggare
UNT 27/4 2008