Publicerad: 2007-10-17 00:01, senaste uppdaterad: 2010-02-24 17:02
Uppsala är Sveriges fjärde kommun när det gäller befolkning och kommunens ledande politiker är entusiastiska inför fortsatt tillväxt. Det handlar inte om en dämpad tillväxt utan flera tusen nya bostäder per år. "Tillväxt" och "marknad" är två ledord för moderaterna Gunnar Hedberg och Liv Hahne.
I UNT har vi kunnat läsa om två projekt i stadens södra delar där arbetet intensifieras, dels 50 hektar åker som man önskar exploatera för 600 bostäder mellan Kuggebro och Sävja gård, dels en ny stadsdel vid Bergsbrunna på kanske 200 hektar varav det mesta är åkermark eller mark som kan användas som åker. Det talas om 4 000 bostäder som skulle fördubbla dagens befolkning på 10 000 invånare i Bergsbrunna-Vilan-Nåntuna-Sävja. I UNT:s utmärkta reportage får man dessutom veta att Bergsbrunnaprojektet skall göras till föremål för försöksverksamhet så att ett antal experter och andra utvalda samlas i dag och i morgon för att planera utformningen av bebyggelse, vägar mm inom området. Interaktion med folket i övrigt sker sedan på kvällen samma dagar.
Efter att ha följt ärendet Västra Nåntuna i detalj där 10 hektar ängsmark bebyggs och ställd inför de två nya projekten kan man undra om inte Gunnar Hedberg och Liv Hahne och andra ledande politiker drabbats av någon form av tillväxthysteri. Att rusa fram som man nu vill göra kostar mycket för kommunens invånare.
Ett slöseri med naturresurser och naturkapital pågår både i ett lokalt, regionalt och globalt perspektiv. Att "hårdgöra" mark för vägar och hus är en i stort sett irreversibel process, där våra valmöjligheter inför framtida odling påverkas negativt.Det är sannolikt klokt att på ett tydligt sätt dämpa entusiasmen avseende tillväxt och att noga utreda olika möjligheter för var en viss tillväxt bör ske. Att det finns en översiktlig plan där de aktuella områdena är inrutade räcker inte för att påbörja detaljplanering. Jämförbara områden för bostadsbyggande inom kommunen och i närliggande kommuner bör ställas mot varandra, till exempel Alsike-Knivsta mot Bergsbrunna eller andra orter på pendelavstånd, till exempel Järlåsa.
Kommer man att göra en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) enligt Miljöbalken, Plan- och Bygglagen samt EU-direktiv för de nu aktuella projekten, eller kommer vi att på nytt få se en illa underbyggd formulering av typ "Några betydande miljökonsekvenser föreligger ej"? När Alliansen gick till val framhävdes betydelsen av kunskap och bildning. Men som universitetslärare i hur man utformar beslutsunderlag till exempel genom MKB kan man undra varför studenter skall fördjupa sig i detta när ansvariga politiker och tjänstemän i en universitetsstad gör allt för att undvika MKB. Man vill inte veta vad man gör helt enkelt, och påståenden om att kunskap är viktigt i dagens samhälle klingar falskt. Ur demokratisk synvinkel lämnar försöksverksamheten 17-18 oktober en del övrigt att önska.
Det som får diskuteras är hur exploatering skall ske, inte om exploatering skall ske i det aktuella området. Min gissning är att många av kommunens invånare kommer att "köras över" precis som i fallet Västra Nåntuna. Uppsala kommer att befästa sin roll som sämst i klassen av jämförbara städer när det gäller hållbar utveckling.Exempelvis Växjö, som bland annat deltar i ett internationellt nätverk med städer för erfarenhetsutbyte, och Västerås har tagit hållbar utveckling med betydligt större allvar. I Västerås anordnas en nationell konferens Envisions för sjätte gången 22-23 november. Temat denna gång är just Hållbara kommuner ger hållbara regioner.
Jag har inte gett upp hoppet om att Uppsalas ledande politiker skall följa statsminister Fredrik Reinfeldts exempel och börja lyssna på medmänniskor.
Tillsvidare jobbar jag dock vidare med att lyfta ut exemplet Västra Nåntuna för allmänt beskådande i en engelskspråkig lärobok om ekologisk ekonomi och samhällsplanering. Där följer jag också rekommendationen i EU:s miljöpolitiska program att använda ett "name and blame"-förfarande när det gäller kommuner och aktörer som inte vill veta vad de gör ur miljösynpunkt. Ledande politiker och tjänstemän verkar tro att de kan göra som de vill men får i varje fall finna sig i att bli granskade i ett vidare sammanhang.
Peter Söderbaum
Mälardalens högskola
professor emeritus, ekologisk ekonomi
UNT 17/10 2007