Publicerad: 2010-02-25 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-19 08:03
I fredags presenterade regeringen genom utbildningsminister Tobias Krantz sin proposition med förslag på studieavgifter för studenter från länder utanför Europa. Vi är, både från fackligt och politiskt håll, starkt kritiska till detta, vilket också många studentkårer och rektorer varit som uttalat sig i frågan.
I samma ögonblick som utbildning blir en handelsvara hotas både individens bildning och samhällets möjligheter att påverka den sociala, kulturella och ekonomiska inriktningen på högre utbildning.Med studieavgifter tar vi ett stort steg på vägen mot att se studenter som konsumenter av högre utbildning, snarare än som viktiga medborgare av både högskolan och samhället. Det är en stor politisk förändring, inte bara en avgiftsteknisk fråga.
Vi är kritiska mot studieavgifter av flera skäl.
Ett universitet måste ha en internationell prägel både för att locka till sig nya studenter och för att hålla en högkvalitativ undervisning. Det är berikande med de utomeuropeiska studenterna vid svenska högskolor. Dessa studenter fungerar som ambassadörer för Sverige och svenska universitet i sina hemländer.
Dessutom är många högskolor och universitet i dag beroende av utomeuropeiska studenter för att med dagens resurstilldelningssystem kunna bedriva flera av sina utbildningar.I det liggande förslaget tilldelas grundutbildningen mindre resurser under 2011, samma år som studieavgifterna ska införas - tanken är alltså att de nya studieavgifterna ska täcka allt mer av kostnaderna för högre utbildning generellt.
Utredningen (SOU 2006:7) som ligger till grund för propositionen om avgifter för utomeuropeiska studenter säger sig ha två syften med införandet av avgifter: "Syftet med att införa avgifter för studenter från länder utanför EES är ytterst att flera sådana studenter skall rekryteras till Sverige" samt "att svenska skattebetalare ska avlastas från kostnaderna för utbildning". Med den proposition som regeringen lagt blir det svårt att uppfylla något av dessa syften.
Erfarenheter från andra länder, senast från Danmark, visar att studenter inte lockas till utbildningar med avgifter, de snarare flyr dessa utbildningar. Dessutom sker en tydlig skiktning - det är inte längre de bästa studenterna som kommer hit, det är de med tillräckligt mycket pengar. För att kunna locka till sig studenter till svenska universitet föreslås att stipendiefonder skapas med statliga pengar så att även mindre bemedlade utländska studenter ska kunna söka sig till Sverige. De föreslagna stipendiefonderna ska sammanlagt omfatta 90 miljoner kronor (pengar som delvis tas från biståndsbudgeten), något som inte räcker för att betala för de utomeuropeiska studenter som i dag finns vid våra högskolor.
Den stora och besvärliga administration som varje lärosäte kommer att behöva bygga upp för att själva sköta prissättning för studenter som inte får stipendier, samt för att locka till sig dessa studenter trots avgifterna, kommer att kosta stora summor för högskolan, och därmed för samhället.Den "satsning" på kvalitet som regeringen hävdar skulle åstadkommas av de nya studieavgiftspengarna uteblir troligtvis helt, då administrationen kommer att ta så mycket resurser. Risken finns alltså att högskolorna i stället för att satsa pengar på grundutbildning satsar allt mer på reklam, marknadsföring och stipendiebyråkrati för att locka dessa studenter- något som knappast höjer kvaliteten på svensk högre utbildning. Misslyckas högskolorna med att locka studenter sjunker i stället deras attraktionskraft ytterligare, en trist spiral vi inte tycker har så mycket med kunskapssamhället att göra.
Dessutom innebär avgifter för utomeuropeiska studenter med allra största sannolikhet även avgifter för svenska studenter i framtiden.
Alla länder som före år 2006 hade infört avgifter för internationella studenter har senare även infört avgifter för det egna landets studenter.Utvecklingen har gått olika snabbt, i exempelvis Englands fall tog det näst intill 20 år, men likväl har studieavgifter obevekligt införts även för inhemska studenter. Diskussionen har först dock sett likadan ut som den vi haft i Sverige - ansvariga politiker har dyrt och heligt intygat att avgifterna bara gäller utomeuropeiska studenter, inte inhemska. Dessa löften har sedan systematiskt brutits. Studieavgifter för vissa specifika studentgrupper är därför i praktiken en murbräcka för införandet av avgifter för alla studenter. Att släppa in avgifter i det högre utbildningssystemet som regeringen nu föreslår, aktualiserar därför också frågan om när vi i Sverige ser all högskoleutbildning som något som ska köpas på en marknad.
Vi är därför mycket oroade över detta förslag. Börjar vi se studenter som konsumenter är vi ute på tunn is.
Utbildning som handelsvara har ingenting med kvalitet att göra. För den svenska högre utbildningens skull, liksom för studenterna vid våra högskolors skull, hoppas vi att förslaget inte går igenom. Kajsa Borgnäs
ordförande S-studenter
Lisa Gemmel
ordförande Saco Studentråd
UNT 25/2 2010