Under både borgerliga och socialdemokratiska regeringar bedrevs länge en medveten politik för att ge fler personer tillträde till högre utbildning. Inte minst kvinnor drog nytta av denna utveckling. Sedan slutet av 1970-talet har fler kvinnor än män påbörjat högre utbildning. 1990-talets utbyggnad av högskolan gav kvinnor nya chanser. Högskolepolitiken har varit en spjutspets för jämställdheten.
Men framgångarna till trots återstår mycket att göra. Liksom i samhället i stort präglas högskolan av skillnader mellan män och kvinnor, och dessa skillnader biter sig fast. Låt oss ge några exempel.
- Det är obalans mellan könen på de flesta utbildningar i högskolan. På program som sjuksköterska, socionom och arbetsterapeut är mer än fyra av fem studerande kvinnor. Tre av fyra studerande på civilingenjörsprogrammet, däremot, är män. Kvinnodominerade program har ofta koppling till sektorer på arbetsmarknaden med lägre lön.
- Även den sociala situationen på högskolan är ojämställd. Symtom som stress, ängslan och oro är betydligt vanligare bland kvinnor än män, visar statistik från CSN.
Bland dem som avbrutit studier i förtid angav varannan kvinna att sociala skäl hade bidragit till att de avbrutit sina studier. Motsvarande siffra bland männen var 37 procent. En av fyra kvinnor anger att de upplevt negativ särbehandling eller trakasserier på grund av könstillhörighet, vilket bara en av 20 män hade upplevt.
- Slutligen kan också nämnas positioner och lön bland dem som jobbar inom högskolan.
Kvinnliga universitetslärare tjänar 87,5 procent av männens lön i genomsnitt, något som främst beror på att män i större utsträckning har högre befattningar än kvinnor. Fler kvinnor, fyra av tio, jämfört med tre av tio män, är tidsbegränsat anställda.
Lika litet som i resten av samhället kan vi acceptera skillnader av detta slag i högskolan. Det är därför glädjande att jämställdheten nu åter står i fokus för den politiska debatten. Vi tror att jämställdheten kommer att bli en fråga att räkna med inför valet 2014.
Högskolan är ett område där politiken kan göra verklig skillnad för jämställdheten, inte minst på grund av den högre utbildningens direkta koppling till arbetsmarknaden. Låt oss därför föreslå några konkreta åtgärder som skulle förbättra jämställdheten i högskolan, och på sikt också i samhället.
- Ökade satsningar på information och yrkesvägledning både till gymnasium och till högskola.
- Ökade insatser för att uppmuntra personer att söka program som tidigare dominerats av det andra könet.
- Komplettera arbetslinjen med en välfungerande studielinje. Den som får sin studieförmåga nedsatt får den hjälp som behövs att snabbt och effektivt återgå till studier. Detaljer i socialförsäkringarna, framför allt vad gäller kopplingen mellan föräldraförsäkringen och studiemedelssystemet, måste ses över. Studenter och forskare måste ha goda villkor som föräldrar och goda förutsättningar för ett jämställt familjeliv.
- Slutligen krävs åtgärder för att minska skillnader mellan män och kvinnor när det gäller lön och befattning i högskolan. Här bör högskolorna ta sitt ansvar. Ett viktigt steg är att genomföra förslagen i utredningen Jämställdhet i akademin om ökad transparens i tjänstetillsättningen.
Vi hoppas att Sveriges nya jämställdhetsminister Maria Arnholm visar att hon har det engagemang som krävs för att gå före och göra skillnad. Precis som när hon var med och införde pappamånaderna i föräldraförsäkringen, har hon i dag en god möjlighet att driva på sitt parti och regeringen i fråga om jämställdhet i högskolan.
Johannes Danielsson
ordförande Saco Studentråd
Lena Sommestad
ordförande S-kvinnor
UNT 20/3 2013