Publicerad: 2009-12-07 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-14 05:04
Meningarna är som bekant delade bland Uppsalaborna när det gäller lågprisflyg vid Ärna. Många tycker liksom undertecknad att det är en tokig idé både ur miljösynpunkt och kommersiellt, men debatten går vidare.
Varje ny flygplats alstrar ny trafik vilket är svårförenligt med dagens situation där det gäller för oss alla att bidra till att dämpa klimatförändringar. Utökad flygverksamhet medför en rad andra miljöeffekter såsom buller och föroreningar till luft och vatten, samtidigt som man begränsar möjligheterna för stadens utbyggnad och olika former av näringsverksamhet, till exempel internationell turism i Gamla Uppsala. Fastighetspriser faller inom stora områden. Förutsättningarna för SAS eller lågprisflyg från Arlanda att leva vidare förbättras knappast.
Dessa frågor belystes på ett intressant sätt i det informationsmöte som länsstyrelsen inbjöd till den 25/11. Länsstyrelsens jurist Roger Gustavsson var ordförande vid mötet och välkomnade alla slags synpunkter.
Det gäller för länsstyrelsens företrädare att "väga samman" dessa synpunkter till ett beslut enligt Gustavsson. Frågan är om "väga samman" är rätt uttryckssätt. Miljöbalken och dess lagrum skall tillämpas med portalparagrafen om hållbar utveckling. Det gäller alltså för länsstyrelsen att ange hur man tolkar hållbar utveckling mot bakgrund av miljöbalken och i relation till planerna för Ärna.När Miljöbalken infördes och när hållbar utveckling blev honnörsord så avsåg man en ny inriktning för samhällsplanering och samhällsutveckling. Det duger alltså inte att fortsätta som vanligt dvs. det som kallas Business-as-Usual (BAU). Vi står inför nya hot i form av miljöproblem som förvärras om man fortsätter som förut. Hållbar utveckling handlar om att fatta beslut så att man inte systematiskt och oåterkalleligt degraderar naturresursbas och livsförutsättningar för framtida generationer av Uppsalabor och människor i andra delar av världen. Det gäller alltså att i absoluta tal bedöma de miljöeffekter av olika slag, sociala effekter med mera som tillkommer vid etablering av lågprisflyg enligt viss modell jämfört med nuvarande förhållanden.
Som framkom vid mötet har den politiska ledningen i Uppsala överlämnat åt länsstyrelsen att bedöma miljöeffekterna. Alla kommuner i landet skall ha planer för hållbar utveckling, och i Uppsala finns säkert något sådant dokument. Men i vår universitetsstad förefaller man ta lätt på den saken.
Vad som däremot är viktigt för ledande aktörer inom kommunen är att släppa fram alla slags idéer från företag om ny verksamhet, även när man uppenbart skadar befintliga näringar.Uppsalas kommunstyrelse vill något, men övervältrar alltså ansvaret på länsstyrelsen. Länsstyrelsens företrädare å andra sidan känner efter vartåt det blåser inom de tyngre instanserna och uttryckte att den nuvarande majoritetens åsikter väger tungt i den totala sammanvägningen.
I så fall försöker länsstyrelsen i sin tur föra tillbaka ansvaret till Uppsala kommuns ledning i ett slags korsvis övervältring där ingen till slut tar ett rejält ansvar. Länsstyrelsen är statens företrädare i regionen och inte Uppsala kommunlednings förlängda arm. Den måste rimligen hålla på sin integritet och tolka lagen i stället för att tolka Uppsalas kommunledning.Är miljökonsekvensbeskrivning, MKB, genomfört på ett rimligt sätt? Inser man att mycket bra alternativ finns i form av Arlanda och att därför civilflyg på Ärna inte ger så mycket nytt? Har MKB i övrigt genomförts i enlighet med EU:s direktiv, svenska riktlinjer och olika läroböcker t ex de som redigerats vid MKB-Centrum, SLU, Uppsala? Vilken egen expertis tänker länsstyrelsen anlita vid granskningen av sökandens MKB?
Försvarsmakten står som sökande i detta något groteska spel. Man ställer upp för att göra en ansökan som främst avser civila flygrörelser. Motivet sägs vara att få ned försvarets monetära kostnader för att behålla en beredskapsflygplats. Men "kostnad" kan också stå för icke-monetära (icke penningmässiga) negativa effekter innebärande att försvaret för att uppnå sina mål vältrar över kostnader på alla Uppsalabor som berörs av buller och luftföroreningar. Är detta moraliskt rimligt? Även försvarsmakten är beroende av förtroende hos svenska folket.
Vid inledningsvis nämnda informationsmöte ställde jag frågan om Försvarsmakten har någon plan för hållbar utveckling, men fick inget svar.Detta tyder på att man tar lätt på den frågan. Samtidigt inser allt fler att Sverige i sin helhet och delar därav utöver militära hot står inför en rad miljöhot. Det behövs en säkerhetspolitik inför dessa hot. Men då gäller det att inte förvärra hoten och bidra till att de blir verklighet som man gör genom agerandet i fallet Ärna.
Peter Söderbaum
professor emeritus, ekologisk ekonomi
Mälardalens högskola
, Västerås
UNT 7/12 2009