Publicerad: 2008-05-21 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-24 14:03
Uppsala är en tillväxtkommun. "Människor vill flytta till Uppsala och de måste ha någonstans att bo." Enkla tankar av det slaget legitimerar ett rekordartat bostadsbyggande. Uppsala tävlar med andra storstadskommuner. Förtätning i redan exploaterade områden är en strategi och utbyggnad på naturmark i anslutning till centralorten en annan. Kransorterna förefaller mindre intressanta, trots att en utbyggnad där i en del fall skulle ge positiva effekter för de redan boende.
Nya bostadsområden mellan Kuggebro och Sävja gård och tågstopp i Bergsbrunna med ett nytt bostadsområde för cirka 10 000 personer står på tur. Det förstnämnda området ligger mellan en av Sveriges mest trafikerade järnvägar och väg 255 vilket innebär att utomhusmiljön kommer att utsättas för buller och föroreningar.
Hur klokt är detta? Vill vi att Uppsala skall efterlikna Stockholm så mycket som möjligt, kanske rentav byggas ihop med Stockholm i en "bandstad", som man talade om för ett antal år sedan? Vill vi ha fler trafikleder över Fyrisån och på andra håll? Får vi en trivsammare stad på det viset eller höjs Uppsalas status i något annat avseende?
Många av oss som bor i Uppsala vill behålla något av stadens särdrag. De som pendlar till Stockholm kanske vill komma hem till en något lugnare stad. Vad vet politiker och tjänstemän om vad vi som bor här har för idéer och visioner? Föredrar man att inte veta?
I UNT blir vi informerade om nya byggplaner, skribenter manar till eftertänksamhet när det gäller förtätning och enstaka andra röster hörs. Någon debatt som handlar om visioner för hela kommunens utveckling finns knappast.
Den bild man får är att politiker, tjänstemän och representanter för byggföretag vill bygga så mycket som möjligt. En illa genomtänkt översiktsplan ligger som grund där byggföretagen pekar ut var de vill bygga och sedan till stor del tar över planeringen. Natur-, rekreations- och kulturintressen blir en restpost. Säkerställandet av Årike Fyris skjuts på framtiden eftersom sådana garantier skulle kunna hindra trafikleder och andra expansionsplaner.
Detaljplaner utformas i samarbete med byggföretagen, kontrakt avseende köp och försäljning av mark förbereds och genomförs, sakägare kallas till informationsmöten. De fastighetsägare som direkt berörs kan yttra sig men deras yttranden avfärdas sedan som försvar av egenintressen. Bara politiker och tjänstemän anses kunna uttala sig om helheten och vad som är bra för stadens utveckling.
Innan man arbetar vidare med planer på en storskalig utbyggnad i de södra delarna av staden måste en för olika parter godtagbar översiktsplan föreligga. Någon sådan finns inte, och det räcker inte att hänvisa till att man påbörjat sådant arbete.
Uppsala kommuns utveckling bör vidare ses i relation till kringliggande kommuners planer och önskemål. Det tänkta tågstoppet i Bergsbrunna bör självklart diskuteras och samplaneras med Knivsta kommun. Kanske bör utbyggnad i Alsike-Knivsta prioriteras?
Järnvägen Uppsala-Stockholm hör till de mest trafikerade i landet med återkommande förseningar och buller för kringboende.
Hur klokt är det då att bygga 600 lägenheter på åkermark mellan järnvägen och väg 255? Grötar man inte till trafiksituationen ytterligare längs vägen och vid resecentrum? Hur har man beaktat intressen för tågpendlare som inte är intresserade av ett tågstopp i Bergsbrunna och busspendlare in till centrum som tvingas åka genom ytterligare rondeller och få sin resa fördröjd genom nya hållplatser? Den "lösning" som framskymtar på alltfler kartbilder är att avlasta centrum genom att bygga en ny trafikled över Fyrisån. Men vore inte detta en tragedi ur miljö- och rekreationssynpunkt? I alla händelser måste sådana planer lyftas fram och diskuteras samtidigt med exploateringsplanerna vid Sävja gård och Bergsbrunna.
Under 1980-talet då jag var knuten till SLU fick jag en mindre chock när jag förstod att åkerholmar bland ekonomer inte sågs som positiva visuella inslag i landskapet utan som "odlingshinder"'.
Hur ser ledande aktörer i kommunen på oss som försöker komma med synpunkter? Är vi kanske kverulanter och utvecklingshinder? Vilka tankar har de om en fungerande kommunal demokrati? Upplever de någon skyldighet att svara på frågor och artikulera sina visioner i skrift?
Peter Söderbaum
professor emeritus
ekologisk ekonom, Mälardalens högskola, Västerås
UNT 17/5 2008