Publicerad: 2010-08-26 14:12, senaste uppdaterad: 2010-08-26 14:08
Hur många svenskar känner egentligen till att Sverige tillhör den internationella täten när det gäller avancerad rymdteknologi? Ja, de mest intresserade, till vilka jag hör, känner kanske till en del. Men de flesta saknar kunskap om hur väl framme många svenska företag faktiskt ligger på rymdområdet. Och att nya företag fortfarande etableras i den absoluta forskningsfronten.
Ett av dessa företag ÅAC Microtec finns i Uppsala och verkar i satellitbranschen i kraft av sin speciella kompetens på miniatyrisering. När jag var i Uppsala i tisdags för att ha möte på Stora Torget passade jag på att besöka företaget för att höra lyssna till vad de hade att säga och om deras framtidsplaner.
I grunden var det naturligtvis en starkt positiv bild som förmedlades. Företaget har utvecklats väl och dess produkter tillhör den absoluta världstoppen. Men när det är sagt vet vi också att konkurrensen är stenhård och att den tekniska utvecklingen inte minst inom nanoområdet nu går oerhört snabbt. Det är ingen lätt uppgift att behålla försprånget framför konkurrenterna och även om marknaden växer när alltfler länder göra rejäla rymdsatsningar så växer också antalet medtävlare i samma takt.
ÅAC ställer nu samma fråga som en rad andra spjutspetsföretag ställer sig i Sverige och i Europa. Kan vi vara kvar här? Finns de rätta förutsättningarna för oss att utvecklas? Eller måste vi lita till finansiärer i andra länder och andra konkurrensmiljöer när vi vill ta nästa steg i utvecklingen?
Frågorna är relevanta. Vi tillhör världstoppen när det gäller söka patent, det saknas varken idéer eller utvecklingskompetens i Sverige. Men vi kan bli mycket bättre på att omvandla idéerna och kunnandet i nya produkter och inte minst i nya och snabbt växande företag.
Dessvärre är ser vi mycket lite av den här diskussionen i valdebatten. Intresset för de långsiktiga välfärdsfrågorna är svagt. Få vill på allvar diskutera vad som krävs för att skapa morgondagens jobb i morgondagens företag och branscher. Trots att vi vet det är i företag som ÅAC som dagens unga kommer att arbeta. Och att den hårfina skillnaden mellan framgång och misslyckande i en allt tuffare global konkurrens är den som ytterst avgör våra möjligheter att bevara och bygga ut vårt välstånd.
Företag i den absoluta frontlinjen har kanske fem till tio år på sig innan konkurrenterna i Asien hinner i kapp och på den tiden måste man hinna skaffa sig de rätta förutsättningarna för att växa globalt.
Den fråga som vi politiker bör ställa oss är naturligtvis hur det företagsklimat ser ut som ger den bästa grogrunden för spjutspetsföretagen att utvecklas. Vi resonerade en hel del om detta i regeringens globaliseringsråd och lade också fram en rad rapporter som handlade om Sveriges och svenskarnas långsiktiga konkurrenskraft.
I grunden handlar det om att satsa på framtidens utbildnings- och forskningsmiljöer och på att uppmuntra ungas entreprenörskap. Nästan alla banbrytande innovationer i den industrialiserade världen görs numera av personer som är yngre än 35. Det är de och deras företag som söker patenten som ska ge morgondagens jobb och det är deras vilja, förmåga och entusiasm som kommer att bestämma Sveriges plats i den internationella välståndsligan om tjugo år.
Det börjar bli hög tid att tala företagande och företagsamhetens villkor i valrörelsen. Fördelningspolitik i all ära och välfärdsreformer. Men utan starka växande företag kommer det inte att finnas något att fördela och inga resurser att satsa i stat och kommuner.
Det börjar också bli hög tid att blicka framåt och då något längre än till nästa lågkonjunktur.
Carl Bildt
Utrikesminister (M)
UNT 26/8 2010