I en debattartikel i Dagens Nyheter 2/5 skriver den säkerhetspolitiske experten Bo Pellnäs att Sverige behöver en ny säkerhetspolitisk doktrin som speglar de påfrestningar som blir resultatet av klimatförändringarna: ?Det brådskar att skapa förståelse för miljöförändringarnas säkerhetspolitiska betydelse. Odlingsbar mark och vattentillgångar blir viktiga i en värld där befolkningen kommer att ha vuxit till minst nio miljarder år 2050. Livsmedel kommer att få samma dignitet som oljan under efterkrigstiden. Nu måste vi säkerställa att inte krig och konflikter förgör både människor och vår jord.?
Vi har nu chansen att bidra till en hållbar och stabil framtid genom att på allvar synliggöra vår varsamhet om odlingsmarken i den översiktsplan (ÖP) för Uppsala som ska beslutas före hösten.
I en debattartikel i UNT 15/1 skrev vi att översiktsplaneförslaget för Uppsala som då var ute på samråd pekade ut alldeles för stora områden med åkermark som intressanta att exploatera för byggnader. Vi efterfrågade en mycket större försiktighet med den livsviktiga naturresurs som vår nedärvda åkermark utgör eftersom hushållningen med denna naturresurs är en av framtidens viktigaste ödesfrågor både på kort och lång sikt; lokalt, nationellt och internationellt. Redan i dag ser vi att åkermarken inte räcker till.
Den totala arealen åkermark är helt enkelt för liten i förhållande till den växande befolkningen och de ökade kraven på livskvalitet i en stor del av världen.
Det nu utställda ÖP-förslaget innehåller i övrigt många intressanta och väl genomarbetade tankar om Uppsalas utveckling, men har i grunden inte ändrat exploateringsplanerna av jordbruksmarken. Den enda tydliga skillnaden mellan samrådsförslaget i januari och det nu aktuella utställningsförslaget är att man inom varje utvecklingsområde i svepande ordalag anger i vilken form exploateringen av jordbruksmark i första hand planeras att ske.
ÖP-förslaget hävdar å ena sidan att man vill värna jordbruksmarken, men å andra sidan ges långtgående förslag att exploatera stora åkerarealer. I planen pekas stora områden på högvärdig åkermark runt Uppsala ut som ?nya utvecklingsområden? och ?tänkbara för expansion efter 2030?, såsom Stabbyslätten, Ultunaslätten, åkermarkerna på båda sidor om järnvägen vid Kungsängens gård, slättområdena kring Bergsbrunna och på östra sidan av Uppsala.
Noteras kan till exempel att i den aktuella utställningshandlingen har Hovstallängen tagits bort i texten som utvecklingsområde, men på kartorna så är ett nästan lika stort område som tidigare markerat på båda sidor om järnvägen vid Kungsängens gård.
I texten berörs vikten att kunna anlägga stora företagsetableringar i detta område. Det är anmärkningsvärt att å ena sidan vilja värna åkermark, men å andra sidan föreslå att just denna mark är lämplig för företagsetableringar som är ytkrävande.
Att exploatera dessa bördiga åkrar för sådana etableringar är ett mycket stort ingrepp såväl i landskapsbild som i tillgänglig markareal för framtida försörjning med mat- och bioenergigrödor. En exploatering söder om Kungsängsleden stryper den naturliga förbindelsen mellan slätten och Fyrisån och öppnar upp för ytterligare byggnadsprojekt ut på slätten i nästa expansionsfas.
Ett huvudproblem är att man i utställningsförslaget lagt in stora jordbruksområden i den så kallade ?stadsväven?, alltså inom det som benämns ?tätortens expansionsområde?. Dessa områdens särart som jordbruksmark borde tydliggöras i ÖP, både på kartor och i text, och inte läggas inom ?Stadsväven?!
Det anges vidare att ?Brukningsvärd jordbruksmark utanför tätorternas expansionsområden ? ska så långt möjligt skyddas från exploateringar som försvårar framtida brukande av jorden?. Om de utpekade jordbruksområdena också i det slutliga ÖP kommer att ligga inom tätortens expansionsområde så bör denna formulering ändras till att ?Brukningsvärd jordbruksmark såväl inom som utanför tätorternas expansionsområden ? ska så långt möjligt skyddas från exploateringar som försvårar framtida brukande av jorden?. All exploatering av jordbruksmark för annat ändamål än jordbruk bör kunna motiveras inför varje nyplanering, även då den ligger inom tätortens expansionsområde! Annars tar man ju loven av Miljöbalkens stadgar om skydd mot exploatering av jordbruksmark (MB 3 kapitel 4§).
Med tanke på Pellnäs säkerhetspolitiska maning som refereras till i inledningen av denna artikel så behöver vi planera in en tryggad livsmedelsproduktion för en hållbar framtid. Åkermarkerna blir mycket viktiga under tider av kriser i världen samt för förväntade ökade behov av närproduktion/närkonsumtion och förkortade transportvägar. De senaste årens återkommande världskriser med stigande olje- och spannmålspriser, minskande livsmedelsreserver, ekonomisk obalans, vulkanutbrott med askmoln som inverkar på flygtransporterna, oljeutsläpp etc understryker vikten av ökad beredskap.
Åkermarksområdena i och kring Uppsala behöver bevaras som lokalt lättillgängliga odlingsområden för de olika stadsdelarna i väster, söder, öster och norr. De behövs dessutom för att bidra med mat- och bioenergiprodukter till övriga Sverige där det i genomsnitt finns mindre åkermark än i Uppsala, samt för handel med andra länder och katastrofhjälp till länder med krishärdar.
Av Sveriges yta är bara 8 procent åkermark och 50 procent skogsmark. Men Uppsala har till största delen vuxit ut på åkermark, till oproportionerligt stor andel. Man skulle kunna hävda att Uppsala ur ett hållbarhetsperspektiv redan har förverkat sin historiska rätt att exploatera åkermark med byggnader.
Är det inte dags att bromsa upp exploateringen av jordbruksmarken och markera detta starkare i ÖP än som är fallet i utställningshandlingen!
Ingmar Messing
Susanne Johansson
Rune Andersson
Forskare vid SLU och Uppsalabor