Publicerad: 2010-01-28 00:01, senaste uppdaterad: 2010-03-31 21:03
De allra flesta är eniga om att FN:s toppmöte om klimatförändringarna var ett misslyckande. Betydligt mer oenighet råder om vilken väg vi ska vandra nu.
Vi menar att Sverige måste ta på sig uppgiften att vara det land inom EU som visar på klimatpolitikens möjligheter. Sverige kan bli en liten aktör som agerar stort. Inom ramen för FN kan vi bli en samlande kraft för att sätta fart på förhandlingarna inför nästa stora möte i Mexico City i december.
Den globala klimatpolitiken lider just nu av sandlådans dilemma. Detta blev smärtsamt tydligt i efterspelet till Köpenhamnsmötet. Alla skyller på någon annan. EU pekar ut Kina som boven i dramat. Kina pekar på USA. Utvecklingsländerna pekar på EU och USA.
Bristen på känsla av eget ansvar är alltför påtaglig. Om vi ska ägna det närmaste årets förhandlingar till att peka ut vems fel det var kommer vi ingenstans. Det är dags för en ny taktik. Denna taktik måste kunna stå på två ben. Inom FN behöver Sverige ta initiativ till en progressiv allians av länder och aktörer som valt att konkret agera för ambitiösa klimatambitioner. Självklart ska en sådan allians samla medverkande från både nord och syd. Inom FN-systemet kan denna spelare lägga förslag och agera för att ta upp klimatpolitiken ur det dike som den nu fastnat i.
Parallellt med detta behöver Sverige skaffa sig klimatpolitisk trovärdighet. Då handlar det om konkret handling, annars kan vi inte med hedern i behåll agera för en progressiv allians inom FN. Bland miljöorganisationer kan vi redan nu se hur trovärdigheten för Sveriges agerande börjat sjunka. När Europas samlade miljörörelser granskade den förda klimatpolitiken halkade Sverige ned från plats 10 till 18. Verkligheten ligger långt från regeringens tal om den mest ambitiösa klimatpolitiken i världen.
Vägen upp på listan går via politisk handlingskraft. Vi i Miljöpartiet vill investera oss ur klimatkrisen. Samtidigt behöver vi ett skattesystem där klimatskatterna gynnar dem som gör klimatsmarta val. Det behöver storsatsas på klimatsmarta transporter genom att bygga ut järnvägstrafiken och kollektivtrafiken, inte minst i de större städerna. Använd det statliga ägandet i Vattenfall till att bli ett internationellt föredöme i satsningar på förnybar energi. Öka möjligheterna för människor att själva delta i omställningen genom att underlätta för egenproducerad, förnybar el. Listan kan göras mycket lång om bara den politiska viljan finns.
Efter det att luften gick ur Köpenhamnsmötet konstaterade Fredrik Reinfeldt att "det är så här världen ser ut". Det är en mycket märklig analys från en politiker. För oss som tror på att politiken har en roll att spela i att förändra samhället så borde slutsatsen vara en helt annan. Frågan är inte hur världen ser ut i dag utan hur den borde se ut.
Fredrik Reinfeldt borde låta sig inspireras av en annan statschef. Den lilla fattiga ögruppen Maldiverna i Indiska Oceanen tillhör dem som drabbas först av klimatförändringarna. 80 procent av de 1 200 öarna är en meter eller mindre över havsnivån. Det innebär att de bokstavligen hamnar under vatten om inget görs nu.
Presidenten Mohammed Nasheed har lovat att göra Maldiverna koldioxidneutralt till år 2020, ett land där det bara bor 300 000 människor och som står för en minimal del av de globala utsläppen.Det behövs en insikt om att alla tar sitt ansvar för att minska utsläppen. Det behövs en europeisk motsvarighet till president Nasheed. Med klimatpolitisk uppgivenhet kommer det att dröja länge innan vi räddar planeten. I valet i höst kan vi ta till vara möjligheterna i stället.
Maria Wetterstrand
språkrör Miljöpartiet de gröna
Helena Leander
riksdagsledamot Miljöpartiet de gröna
UNT 29/1 2010