Publicerad: 2011-02-17 09:37, senaste uppdaterad: 2011-02-17 09:02
ABORT. När jag är sex veckor börjar mitt hjärta att slå. Ändå räknas jag inte som ett liv. När jag är 13 veckor kan jag le och suga på tummen. Jag kan även höra röster. Men ändå räknas jag inte. När jag är 18 veckor har jag ett eget fingeravtryck, men ändå räknas jag inte. Jag hör, ser och känner. Vad mer krävs för att jag ska räknas som ett liv?
Jag tycker vi måste se över vår oerhört liberala abortsyn. Vad är det som gör oss till människor? Vad är det som gör att ett 18 veckor gammalt barn inte räknas som en individ? Vem ska besluta när vi räknas och inte och varför talar man så sällan om barnets rätt i denna fråga?
Jag tycker att abortfrågan behöver tas upp i ljuset igen. Vi kan rädda barn som föds i vecka 22, men vi får också göra abort ända till vecka 18 och även ännu senare om man söker tillstånd. Är det ingen som hör hur illa detta rimmar?
Jag blir rädd när jag ser hur lite abortfrågan diskuteras. Vi måste försvara ofödda barn och låta mammas mage vara en plats av trygghet inte en plats där barnens livs vägs och döms!
Frida Ahlezon
Östervåla