KOMMENTAR till Fredrik Lindners, Anders Martinssons och Svante Nevéus insändare 28/10.
Även om vi har FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna i botten är tillämpningen uppenbarligen inte självklar i alla situationer (till exempel i fråga om abort och dödshjälp). Jag tror därför att det behövs en levande dialog om etiska problem i samhället. Frågan är vilka som ska anses ha rätt att delta i en sådan dialog. Det finns de, till exempel Humanisterna, som hävdar att religion är en privatsak och att lagar och normer måste baseras på mänskliga grunder, inte religion.
Men vad är mänskliga grunder?

Med tanke på att en icke försumbar andel av jordens befolkning tycks ha behov av en religion, att tro på något högre väsen som ger livet mening, kan man fråga sig om detta behov inte tillhör den mänskliga naturen. Huruvida detta högre väsen verkligen existerar eller är en mänsklig skapelse, är en annan fråga.
Även om jag själv är ateist anser jag inte att gudstroende bör uteslutas från en dialog om etiska problem. Att utesluta stora grupper är knappast en bra utgångspunkt om man vill nå en bred förankring av etiska normer. Men naturligtvis väger upplevda gudomliga uppenbarelser i dessa frågor inte tyngre än min magkänsla.

Göran Nilsson
Uppsala