Svenska kyrkan bättrar sig inte. I november 2005 föll Arbetsdomstolens dom i målet mellan Stenhagenprästen Mats Jonssons företrädare SKTF och Svenska kyrkans Församlingsförbund och Uppsala kyrkliga samfällighet i målet som gällde giltigheten i uppsägningen och avskedandet av Jonsson.
Domslutet löd:
1. Arbetsdomstolen ogiltigförklarar uppsägningen av Mats Jonsson.
2. Arbetsdomstolen ogiltigförklarar avskedandet av Mats Jonsson.
Vidare innehöll domen beslut om skadestånd till Jonsson att utges av Uppsalas kyrkliga samfällighet.
I domskälen sade Arbetsdomstolen bland annat att ”domstolen kan inte finna annat än att samfällighetens beslut om att avskeda Mats Jonsson under angivna omständigheter har utgjort en svår felbedömning och inneburit en allvarlig kränkning av honom.” Vidare säger domen: ”Det underlag som domstolen haft att ta ställning till kan inte leda till någon annan slutsats än den som angetts i det föregående, nämligen att Mats Jonsson har blivit utsatt för allvarliga kränkningar genom såväl uppsägningen som avskedandet.”
Alla vi som har upprörts över samfällighetens skamlösa behandling av Jonsson såg som en självklarhet att den skulle återinsätta honom i hans tjänst i Sankta Maria kyrka efter domen. Men samfälligheten valde att utbetala det utdömda skadeståndet för att slippa återanställa honom.
Inför denna artikel har jag läst om den så kallade vitboken ”Prästen i Stenhagen”, författad av läkaren och dåvarande ledamoten i Samfällda kyrkofullmäktige Nils-Johan Höglund. Boken ger en utomordentligt klargörande redogörelse dels för Mats Jonssons framgångsrika arbete i Stenhagen, dels den utdragna process som byggde på en ogrundad och illasinnad ryktesspridning från några personer i Jonssons närhet. Vad som har hänt Mats Jonsson sedan AD-domen föll har han själv beskrivit delar av i sin insändare i UNT 8 mars. För några veckor sedan blev det känt, att prästtjänsten i Santa Maria kyrka skulle bli ledig sedan den där tjänstgörande prästen hade accepterat en tjänst utomlands.
Mats Jonsson blev glad och beslöt att söka tjänsten, som han ju dessutom blivit felaktigt avskedad ifrån. Men vad hände? Det visade sig, att kyrkoherden i Helga Trefaldighets församling, som numera har enväldig beslutanderätt om vilken präst som ska förordnas till viss tjänst, inte avsåg att utlysa tjänsten utan skulle tillsätta den internt genom omplaceringar. Det krävs inte mycket fantasi för att förstå syftet, nämligen att återigen förhindra Mats Jonsson från att återkomma till Sankta Maria.
Det sätt på vilket hans beslut meddelades Helga Trefaldighets kyrkoråd visar också med vilken nonchalans och enväldighet han delgav kyrkorådet beslutet. Han skickade dem ett mejl om tillsättandet.
Nu, sex år efter AD:s dom kunde ledningen för Helga Trefaldighets församling ha visat sin goda vilja och rättfärdighet och återinsatt Mats Jonsson i tjänst.
En prästs förebild borde vara Jesus. Om vi får tro evangelisterna var Jesus obekväm för den romerska ockupationsmakten, för den judiska religiösa makteliten och för självtillräckliga människor, som blundade för de svaga. För honom fanns bara ett enda viktigt i livet: Kärleken. Kärleken till och omsorgen om nästan.
Mats Jonsson upplevs som obekväm för vissa. Han är okonventionell, han vill förändra gudstjänstlivet, han vill välkomna alla till kyrkan, han vill arbeta bland de behövande, han har den obekväme Jesus som föreblid. Det borde alla präster ha. Mitt och många andras förtroende för Svenska kyrkan har återigen rubbats.
Det ligger nära till hands att överväga att lämna medlemskapet i Svenska kyrkan.
Birgitta Näslund-Carlsson
Uppsala