Jakt. Jakt är en hobby och bedrivs, enligt enkäter bland jägare, för ”naturupplevelsen, kamratskap, avkoppling, spänning och intresse för hundar”. Det vill säga de ser jakten som ett nöje. I en opinionsundersökning om svenskars inställning till jakt (SLU 2012) svarar över 60 procent att de inte accepterar jakt för spänning, avkoppling eller nöjes skull. Bara cirka 3 procent av Sveriges befolkning jagar. Men majoritetens åsikter tas inte i beaktande i landets jaktpolitik.
Enligt jägarnas egen statistik dödas cirka 400 000 djur; kråk- och måsfåglar, rävar, grävlingar med flera arter, för att direkt kastas på sophögen eller i naturen. Där bidrar de till blyförgiftning av andra rov- och renhållningsdjur. Denna så kallade ”viltvård”, innebär att en tredjedel av de dödade djuren inte tas till vara. Detta är djupt oetiskt.
Ytterligare cirka 250 000 djur som jagas är små arter, framför allt änder, som ger mycket litet utbyte och vars populationer minskar, till exempel ejder och alfågel. Den omfattande jakten undandrar naturupplevelser för andra natur- och friluftsintressen och näringar, som vill se djuren och en levande fauna. Jägarna äger inte djuren och borde därför inte ha rättigheten att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Mest allvarligt är det stora djurskyddsproblem som jakten innebär. Publicerade undersökningar visar att 15–30 procent av alla jagade djur skadskjuts. Även i de fall när eftersök görs, kan det ta lång tid innan det lidande djuret kan avlivas.
Hans Ryttman
för styrelsen i Jaktkritikerna