Det är allmänt känt att vi lever i en mellanglaciär epok — en kort varm intervall mellan långa kalla perioder i jordens historia. Halterna av koldioxid i atmosfären (300—400 ppm) är i ett geologiskt perspektiv ovanligt låga.
Många människor har letts till att tro att vi ändrar vårt klimat genom att förbränna olja, gas och kol. Vi tillför dock endast två miljondelar (2 ppm) CO2 per år till atmosfären och det är inte lätt att påvisa att detta har någon inverkan på klimatet.
Hur kan vi då förklara om klimatförändringarna är naturliga eller skapade av människan? Jo, inte med subjektiva, överförenklade modeller av nutiden, utan genom att tolka de källor vi har till vårt förfogande och lära av det förflutna. Om vi blickar tillbaka några hundratusen år ser vi att temperaturökningar har föregått stigande CO2-halter, inte tvärtom.
Låt oss dock koncentrera oss på ett mer greppbart, närliggande tidsperspektiv, de senaste 200 åren. År 1800 var den globala temperaturen ungefär en grad kallare än i dag och vår planet befann sig i de sista åren av den så kallade lilla istiden. Den uppvärmning vi ser i dag påbörjades under tidigt 1800-tal. Omkring 1880 (se diagramet här intill) smälte isen i polarregionerna, speciellt i Arktis, och även i många fjällkedjor på lägre bredgrad, i högt tempo.
Vid slutet av det seklet (innan 1900) var glaciärernas pågående tillbakagång snabb. Under samma period hade CO2-halten knappast förändrats alls (från 280 till 290 ppm)!
Framme vid år 1950 hade mängden CO2 enbart stigit till 310 ppm medan temperaturen ökat dramatiskt, särskild mellan 1910 och 1940, för att sedan sjunka lite. Endast under perioden 1975 till 2000 har temperaturen och koldioxidhalten stigit parallellt. Och de senaste tolv åren har temperaturen stått stilla medan CO2-halten har fortsatt att öka.
Data från de senaste 200 åren är alltså entydiga: klimatförändringarna har dominerats av naturliga, inte antropogena, processer. Den uppenbara slutsatsen är att ökningen av CO2 från 280 år 1800 till nästan 400 ppm i dag, sannolikt bara har haft en försumbar påverkan på klimatet. Det har inte funnits någon vetenskaplig grund för politisk inblandning i klimatforskningen, vare sig då FN:s klimatpanel (IPCC) instiftades år 1988 eller nu. Vi behöver fortsatt högkvalitativ klimatforskning, som är opåverkad av dubbla agendor. Biosfärens konsumtion av CO2 bör främjas. I dag gör Sveriges träd av med mer CO2 än vad bilarna producerar.
Dessutom måste vi presentera åtgärder för att minska utsläppen, om det under kommande decennier skulle visa sig att ökande CO2-halter verkligen har en ogynnsam påverkan på klimatet. Olja, gas och kol kommer inte att räcka för all framtid. De energislag som ska ersätta dem måste främja en positiv utveckling av såväl ekonomin som miljön.
David Gee
geolog, Uppsala