Socialsekreterarnas arbetssituation är hårt pressad. Vi socialarbetare, som är behandlare och förebyggare, möter dem som kolleger i arbetet kring familjer. Vi märker av deras ohållbara situation och stöder deras protester!
Stress och press från allmänhet, medierna och samarbetspartners tillhör vardagen. Och kraven är motstridiga: ”Varför gör ni ingenting, tänk på hur barnen har det!” eller ”Varför ingrep ni i den här familjen, så farligt är det väl inte?”

Vi oroas och förvånas över att socialsekreterarna med ansvar för barn och ungdom allt oftare inte hinner utreda barnets situation trots att vi ser omfattande behov hos familjen. Oron delar vi med Socialstyrelsen som har yttrat sig kritiskt om handläggning av ärenden i Uppsala kommun. Familjer som själva söker hjälp tvingas vänta tills situationen är ”tillräckligt allvarlig”. Hur mycket ska en familj behöva gå igenom och hur illa ska ett barn behöva ha det för att något ska hända?
Vi vet att tidig hjälp är det mest verkningsfulla.
Men vem orkar ständigt släcka bränder och skotta i snöstorm?

På ett jobb med ständig tidsbrist och där man känner sig otillräcklig finns ingen anledning att stanna. Dålig samordning med upp till femton ”hjälpare” i samma familj och ständiga omorganisationer försvårar arbetet och arbetsrutiner och viktiga nätverk försvinner i de nya organisationerna. Nyckelfrågan är hur arbetsgivarna (politikerna i sociala barn- och ungdomsnämnden) ska få erfarna socialarbetare att stanna kvar? Det är de som är stabiliteten i verksamheten!

Vi, kommunens socialarbetare, är alla en del av en behandlingskedja och vi efterlyser en konstruktiv dialog mellan de som ger uppdrag och de som bestämmer hur jobbet ska göras. Bristen på helhetssyn medför merarbete och misshushållning med resurser. Det är ett högt spel att Uppsalas socialarbetarlöner ligger lägst i länet och att Uppsalas län ligger lågt i jämförelse med andra län. Självklart tappas kompetens!
Hur tänker ansvariga politiker?
Vissa satsningar görs för att komma till rätta med personalflykten, samtidigt slutar flera socialsekreterare igen. Läget är akut! Den vanliga omplåstringen hjälper inte längre. Nu behövs krafttag! Sätt barnen främst!

Agneta Wiik
Maria Dahlberg
för 58 undertecknande socialarbetare i Uppsala kommun
inom vård och bildning, resurs och kunskap, råd och stöd